förhindra metallens oxidation (ex. flusspat, borax, en del silikater); andra F. verka oxiderande el. reducerande. Flus’spat, fluorkalcium [CaFh], mineral, kristalliserande i tärningar, vanligen violett, stundom färglöst, gulaktigt eller grönt. Förekommer oftast som sprickfyllnad (mineralgångar). Användes bland annat för framställning av fluorväte. FIus’ter, utsprång framför ingången till bikupa, på vilket bina landa. Fluvia’1, hörande till rinnande vatten. Fluviglacia’l, beteckning för bildningar, som härleda sig från isens smältvattensälvar, t. ex. rullstensåsar, vissa jättegrytor och klipprännor (kanjoner). Flygande ekorrar, se Ekorrdjur. Flygande holländaren, folksaga från 15—1600-t: n om en skeppare, som dömts att evigt rastlös segla kring på haven. Ämnet har bland annat behandlats av Wagner i en opera med samma namn. Flygande hundar (Pteropodidce) höra till familjen Fladdermöss och ha hundlikt huvud med långsträckt nos. F. finnas i Australien, Afrika och Ostindien och livnära sig av frukt. En del arter uppnå betydande storlek (upp till 1.5 m. bredd mellan vingspetsarna). Flygare-Carlén, se Carlén. Flygblad, flygskrift, liten tryckt skrift med aktuellt innehåll, ofta i agitatoriskt syfte. F. var av särskild betydelse, innan tidningar började utgivas. Flygbomber användas för brand-, belysnings- och sprängverkan o. dyl. Särskilt de sistnämnda användes i stor utsträckning under världskriget. Sådana F. varierade i vikt upp till ett ton, delvis beroende på flygmaskinernas bärkraft. Flygel. — 1. Den yttre delen av en truppstyrka. — 2. Sidoparti el. sido-byggnad till större hus; dörrhalva. — 3. Se Piano. Flygelglas, glas med tvenne utstående, vingformade utsprång. Konstnärligt värdefulla F. ha särskilt tillverkats i Venedig. Flygfiskar (Exocoetus) ha starkt förstorade bröstfenor. De taga fart upp ur vattnet och använda bröstfenorna som glidplan och kunna pä så sätt göra hopp på över 100 m. I vanliga fall uppgå deras hopp till c: a 10 m. längd och 1—2 m. höjd. Den mest bekanta arten Större flygfisken (E. volitans) har gråblå rygg och silverglänsande sidor. Den är vanlig i Atlanten och Medelhavet. Flygfisk. Flygförarcertifikat utfärdas i Sverige sedan 1923 av Luftfartsmyndigheten efter godkända praktiska och teoretiska prov. Internationellt F. utfärdas av Kungliga svenska Aero-klubben i Stockholm enligt bestämmelser gällande för föreningar anslutna till Federation Aeronautique International. Sådant F. är emellertid ej giltigt i Sverige. Flygmaskin, se Flygväsen. Flygning, se Flygväsen. Flygplan, se Flygväsen. Flygsand, fin sand, förekommande i öken- och kusttrakter. Bildar ofta stora flygsandsslätter och dyner, vilka kunna utgöra en fara för bebyggelsen, enär sanden av vinden lätt föres in över odlade trakter. Man söker stundom binda sanden genom plantering. I Sverige förekommer flygsand särskilt på Skånes och Hallands kuster samt på Gotska sandön och nordligaste Gotland. Flygvärk, en folklig benämning på smärtor, som ändra plats. F. är vanligen, men dock ej alltid, av reumatisk natur. Flygväsen. Flygning har av gammalt varit föremål för människans intresse. De första försöken gingo ut på att söka efterbilda fåglarnas flykt och med tillhjälp av ett par stora vingar höja kroppen i luften. Alla försök av denna art hava misslyckats, enär människans muskelstyrka ej är tillräckligt stor. Den förste, som på ett mera allvarligt, vetenskapligt sätt studerade flygkonstens problem, var tysken Lilienthal. Denne utgick från att fåglarna vid svävande flykt läto sig lyftas av vinden. Genom att med ett glidplan från en höjd kasta sig ut mot vinden lyckades han glida genom luften ej mindre än 300 m., innan han nådde marken. Vid ett av Lilienthals försök greps planet av en vindil och kantrade, varvid han störtade och ådrog sig så svåra skador, att han avled (1896). Lilienthals flygningar omfattades med stort intresse av tvä amerikanare, bröderna Wilbur