engelska Medelliavsflottan, den svenska kustflottan. I överflyttad bemärkelse användes F. i sådana ord som fiskeflotta oeh liknande. Flottans stab, se Marinstaben. Flottilj’, avdelning av flotta (ex. torpedflottilj); flotta av mindre båtar (ex. motorbåtsflottilj). Flottled, vattendrag, å vilket tim-merflottning äger rum. Flottlederna äro i regel allmänna, det vill säga öppna för alla. Även enskilda F. finnas dock. Flottning. För virkestransporter från avverkningsplatserna till sågverken är flottningen i regel det billigaste tillvägagångssättet. Då flottningen sker efter en allmän flottled, skola alla, som använda sig av densamma, vara sammanslutna i en flott-liingsförening. Flottningsfö reningen ombesörjer flottningen, vidtager de åtgärder, som behövas för att flott-ningsleden skall vara för sitt ändamål lämplig, samt handhar de ekonomiska angelägenheter, som äro förenade med flottningen. I flottlederna fordras ofta dammbyggnader för vattenflödets reglering, för timrets ledande förbi forsar el. industriella anläggningar t. ex. kraftverk m. m. Understundom ledes timret av olika anledningar i särskilt för ändamålet byggda rännor. Särskilda samlingsställen för timret, benämnda timmermagasin, finnas ovanför dammar el. där flottlederna utmynna i en sjö. Uppdelning av timret på dess ägare sker vid så kallade skiljeställen eller sorteringsbommar. Flottningsförening, se Flottning. Flottö’r. — 1. En på vätskeytan i en behållare flytande kropp, som förmedelst någon registreringsanordning anger vätskenivån eller, då vätskeytan nått en viss höjd, automatiskt påverkar en ventil el. utlöser en alarmsignal el. dyl. — 2. Kropp, som användes för att hålla ett med densamma förenat föremål flytande på vattenytan. Flugsvamp (Amanita), ett släkte hattsvampar, som ha ett yttre hylle, vilket omger hatten och foten under utvecklingen. Den Brandgula F., rödgul hatt med vita fläckar, är vanlig hos oss. En vit art förväxlas ibland med Champinjon*. Flugor, till Tvåvingar hörande insektsgrupp, som vanligen ha trele-dade, korta antenner. Den vanligaste arten Husflugan (Musca domes-tica) lägger sina ägg i gödsel el. i multnande växtämnen. En hona kan lägga upp till 500 c: a 1 mm. långa ägg, ur vilka på ett till tre dygn utveckla sig små, vita, fotlösa larver. Dessa förpuppa sig efter en till två veckor, och efter ytterligare en till två veckor är puppan färdigutvecklad. Genom denna snabba generationsväxling förklaras flugornas talrika uppträdande på sensommaren. Gödselstackar böra ej läggas nära boningshus och för övrigt skötas rationellt. Spyflugan (Calliphora vomitoria) har stålblå färg och lägger sina ägg i köttvaror. Guldflugan (Lucilia csesar) lägger även sina ägg i ruttnande köttavfall. I stallar och ladugårdar äro s. k. Stic k flugor (Sto-moxys, Lyperosia in. fl.) vanliga. De ha till stickverktyg utbildade mundelar och äro i hög grad plågsamma för husdjuren. Fluiclal’struktur, geol. Bergarter, uppkomna genom stelnandet av en glödflytande massa (magnia), visa ibland en strimmig el. slirig anordning av mineralkornen, som tyder på att magman varit i rörelse under stelnandet. Bergarten säges då hava F. (flytstruktur). Flu’idum (lat. vätska, plur. fluida), beteckning för alla ämnen i flytande form ävensom för sådana ämnen, vilka enligt vissa fysikaliska hypoteser förutsättas (t. ex. elektriskt F.). Fluktue’ra, föras av vågen, stiga och falla, växla. Flundror, se Pleuronectidae. Fluo’r, grundämne, hörande till de s. k. saltbildarna (F, Cl, Br, J). Kem. tecken F. el. Fl. Atomvikt 19. Atomvärde 1. F. är en gröngul gas med stickande lukt. Förekommer bland annat bunden vid metallen kalcium i mineralet flusspat [CaF2]. Fluorväte [I-IF] är en färglös, starkt frätande och etsande gas; vattenlösningen, fluorvätesyra, löser alla metaller utom bly, guld och platina. Den angriper även glas under bildning av kiselfluorid [SiFd, varpå grundar sig användandet av fluorvätesyra för glasetsning. Fluorvätesyrans salter kallas fluorider. Fluoreseein [-sji’n], resorcinftalein, organisk förening, som användes som utgångsmaterial vid eosinframställ-ning. F:s alkaliska lösningar fluorescera i gröngult. Fluorescens [fluoresjän’s] kallas den företeelsen, att vissa ämnen t. ex. eosinlösning, då de träffas av ljusstrålar, själva börja utsända ljusstrålar av längre våglängd. Fluo’rvätesyra, se Fluor. Fluss, gammal benämning på en del vanligen inflammatoriska sjukdomar. F. användes ännu i uttrycket hals-fluss. Flussmedel el. fluss, ämnen, som smälta vid låg temperatur och som på grund härav ibland tillsättas beskickningen vid framställning av metaller el. vid deras smältning för att göra slaggen mera lättflytande och