yrsel och hjärtsvaghet. På buk och bröst uppträda först blekröda senare blåröda fläckar, vilka utbreda sig över kroppen. Spridningen av F. gynnas av dålig hygien, hungersnöd etc. och särskilt bland luffare och arméer på fältfot är F. vanlig. Dödligheten är mycket hög, upp till 50 %. I Sverige ha endast smärre epidemier förekommit. Fläder (Sambucus nigra) är en 3—5 m. hög buske, som förekommer vild i större delen av Europa och även i s. Sverige. Blommorna sitta i jämnhöga knippen och äro vita el. gulaktiga. Frukten är en två-trerummig svart stenfrukt. De torkade blommorna användes förr inom medicinen (fläderté) och brukas ännu här och där som folkmedicin. Flädermöss, se Fladdermöss. Fläkt örn kallas den heraldiska örnen, emedan den avbildas framifrån med vingar och klor utbredda åt vardera sidan. Har den två huvuden, kallas den dubbelörn. Flöjel, ho 11., sammet. Flöjt, biåsinstrument, vars ton framkallas genom att en smal lufts.tröm blåses mot en skarp kant. Alltefter blåsöppningens plats benämnes F. spetsflöjt el. tvärflöjt. Prov på den förra typen, som nu mera sällan användes, äro panflöjten och flageolet-ten. Tvärflöjten har vanligen 14 tonhål och ett tonomfång av ettstrukna till fyrstrukna c. Piccoloflöjten är mindre och ligger en oktav högre. Flörta, se Flirta. f. m., förkortning för före middagen. F moll, tonart med f till grundton och b för h, c, a och d. Parallelltonart a dur. Fnöske erhålles från en del svamparter (Polyporus), vilka växa parasitiskt på träd som kullriga utväxter. Dessa svampar innehålla brungula, porösa vävnadspartier, vilka efter beredning fordom användes att uppfånga gnistan från elddon. F. användes förr även inom medicinen och tandläkarkonsten som blodstillande medel. Foajé, samlingspunkt, den i de flesta teatrar förekommande sal, i vilken publiken under mellanakterna fritt kan röra sig. Fob [fåbb], uttryck bildat av begynnelsebokstäverna i de engelska orden free ön board (fritt ombord), innebär, att säljaren svarar för kostnaderna och står riskerna för transporten, till dess varan inlastats å det fartyg, med vilket den skall transporteras. -fobi’, grek., fruktan, ingår i sammansättningar såsom agorafobi, torgskräck. Fo’bos och Dei’mos, grek., ”fruktan och skräck”, i den grekiska gudasagan krigsgudens följeslagare. Härav namnen på planeten Mars’ månar. Foce’a, stad på Mindre Asiens v. kust, nära Smyrna. Foch Lfåsjl, F., f. 1851, fransk militär. F. utmärkte sig i Marneslaget 1914 och ledde sedan Sommeslaget 1915. Han blev skarpt kritiserad för sina åtgärder vid detta tillfälle och fick för en tid träda tillbaka. 1917 blev han emellertid chef för generalstaben och bidrog som sådan till skapandet av de allierades högsta krigsråd. Under den tyska våroffensiven 1918 blev han ledare (generalissimus) för de allierades armé på västfronten och förde sedan detta befäl till krigets slut. Som belöning utnämndes han 1918 till Marskalk av Frankrike och 1920 till ledamot av Franska akademin. Fock, ett triangelformat segel mellan fockmast och fockstag (stagfock) ävensom det understa, förligaste råseglet på vissa fartyg (bredfock). Fockmast, den främsta masten på vissa segelfartyg. Fo’cus, se Brännpunkt*. Foderbeta, se Beta. Foderblad, se Blomma. Foderenhet. En foderenhet motsvarar näringsvärdet hos 1 kg. korn. Ett fodermedels fodervärde uttryckes i den mängd av ämnet, som motsvarar detta näringsvärde. Fodermedel kunna indelas i: 1. F. från växtriket, som antingen utgöras av stråfoder, halm o. dyl. el. saftfoder såsom grönfoder, rotfrukter, bet-massa, melass. Hit höra även en del kraftfoder såsom säd, ollon, kli, olje-kakor, glutenfoder m. m. 2. F. från djurriket, som utgöras av mjölk el. mejeriavfall och kött- och fiskavfall och därav beredda produkter. 3. Oorganiska produkter såsom foderfosfat. — De olika fodermedlens värde uttryckes i foderenheter. Fodra’l, omhölje, överdrag. Foetus [fö’tusj, lat., foster. Fog [fåggj, eng., dimma. Fog, mellanrum mellan stenarna i en mur. F. är vanligen fylld med murbruk, cement etc. Är F. vågrät, benämnes den liggfog, i motsatt fall stötfog. En mur, där stenarna sammanfogas utan bindemedel, kallas kall mur. Fogazzaro [fågatsa’rå], A., 1842— 1911, italiensk författare, känd för romanerna Daniele Cortis, där F. hävdar äktenskapets oupplöslighet, och Ett helgon, vari han uppställer ett program för den katolska liberalismen. Fogde, fordom vissa av kronans ämbetsmän. Fogdelän el. fögderier ha