funnits i Sverige sedan 1200-t:s slut. F. bodde vanligen på en befäst kungsgård och hade till uppgift att uppbära skatt och att vara kronans ombud vid tingen. F. motsvaras numera närmast av lands- och stadsfiskalerna. Fogelberg, B. E., 178G—1854, svensk bildhuggare, mestadels verksam i Rom. F. arbetade för återuppväckandet av de nordiska gudasagorna inom konsten. Bland hans arbeten märkas marmorstoder av Oden, Tor, Balder, statyer av Birger Jarl, Gustav II Adolf och Karl XIV Johan m. fl. Fogelqvist, Torsten-, f. 1880, rektor vid Brunnsviks folkhögskola 1912—18, redaktör för Aftontidningen 1918—19 sedan litteraturkritiker i Dagens Nyheter samt från 1925 redaktör för politik och kultur. F. har utgivit dikt-och essaysamlingar samt reseskildringar och hör till våra mest kända litteraturkritiska och kulturella skriftställare. Foggia [få’ddja], stad i n. delen av landskapet Apulien, sö. Italien, 90.000 inv. Biskopssäte. Domkyrka från 1100-t. Viktig järnvägsknut. Handel med spannmål, vin, olja etc. Fogsvans, handsåg med brett blad och handtag i den ena, bredare änden. Forbos, ”den lysande”, namn på solguden Apollon*. Foinix, se Fenix. Foka’ldistans, brännvidd, se Brännpunkt. Fo’kin, Mihail, f. 1880, jämte sin hustru Vera Fokina. f. 188G, ryktbar som förnyare på balettkonstens område. Paret F. ha på talrika turnéer i Europa och Amerika förvärvat en vidsträckt popularitet. JEVkion, omkring 400—317 f. Kr., grekisk statsman, arbetade på en fredlig uppgörelse med Makedonien och blev senare ledare för styrelsen i Aten. Fo’kus, brännpunkt*. Fol., förkortning för folio*. Folgefonnen, vidsträckt norsk jökel, belägen på s. sidan av Hardang-erfjord. Foliant’, bok i folioformat. Fo’lie, tunna blad av vissa metaller (guld, silver, tenn etc). Se Bladmetall. Fo’Iio, förkortat fol. — 1. Bokformat, som är tryckt och bundet sä att varje pappersark är vikt endast en gång och bildar två blad, fyra sidor. — 2. Uppslag i räkenskapsbok. Folkbibliotek, se Folkbildningsarbete. Folkbildningsarbete. Med F. el. egentligare det fria F. avses det arbete, som av stat, kommun el. enskilda be-drives för att underlätta och främja det självbildningsarbete, som de vux- na vid sidan av sitt dagliga förvärvsarbete kunna finna tid till. De tre huvudformerna av F. kunna sägas vara a) folkbiblioteksverksamheten, b) den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten och c) stu-diecirkelsverksamlieten. a) Till folkbiblioteken hänföras i regel alla bibliotek, vars uppgifter ej äro av vetenskaplig art. Statsanslag fick folkbiblioteksverksamheten första gången år 1905. Statsunderstöd utgår för närvarande till de egentliga folkbiblioteken, som i regel äro kommunala institutioner, till skolbiblioteken, till de största riksförbunden för studiecirkelverksamhet för studiecirkelbibliotek samt till bibliotek å sjukvårdsinrättningar, som åtnjuta understöd av allmänna medel. Sedan 1922 anordnas kurser för utbildande av bibliotekarier vid ovannämnda bibliotek. Antalet folk-, skol- och studiecirkelbibliotek uppgick år 1924 till över 5.000 med ett bokbestånd av över 2.300.000 band och en bokutlåning om nära 5 milj. band. Sedan 1912 finnas tvenne statliga bibliotekskonsu-lenter. De för folkbiblioteksverksamheten särskilt intresserade samman-slöto sig 1915 till föreningen Sveriges allmänna biblioteksförening, som utger tidskriften Biblioteksbladet, b) Anslag till populärvetenskapliga föreläsningar lämnades första gången av riksdagen år 1884. Statsanslaget är för budgetåret 1925—20 350,000 kr. För föreläsningsverksamheten finnes sedan år 1911 en särskild av staten tillsatt föreläsningskonsulent. År 1922 var antalet föreläsningar i de statsunderstödda föreläsningsanstalterna över 15,000. c) Inom studiecirklarna bedrives arbetet efter skiftande metoder. Vissa studiecirklar äro närmast att rubricera som bokin köpsföreningar; inom andra bedrivas mycket systematiska studier. Flertalet studiecirklar äro anslutna till något riksförbund. Det största av dessa är Arbetarnas bildningsförbund med 1783 cirklar, 22,943 medlemmar och 25,378 möten under verksamhetsåret 1923—24. Därefter följa godtemplar-orden, för vilken motsvarande siffror äro 1,343, 19,156 och 10,954, national-templarorden 482, 6,464 och 4,476, blåbandsföreningen 218, 3,874 och 3,383 samt Jordbrukareungdomens förbund med 108 studiecirklar och omkring 1.000 medlemmar. Förutom de ovan nämnda huvudformerna för F. torde böra nämnas sommarkurserna vid universiteten, de av vissa studentföreningar (t. ex. Verdandi och Heimdal i Uppsala) utgivna småskriftserierna samt de av studentnationerna anordnade hem-bygdskurserna. I syfte att göra kon-