- Project Runeberg -  Tidens Lexikon /
757-758

(1926) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkmål ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

övare i allmänhet ej varit
virtuosmässigt utbildade. Samtidigt som den
tagit intryck av den mera konstmässiga
musiken, karakteriseras den även av
segt kvardröjande ålderdomliga drag.
Den svenska folkmusiken står
jämförelsevis liögt och har en egendomligt
vemodsfylld prägel. Den går
vanligen i moll och röjer ofta inflytande
av kyrkomusiken. Sedan 1800-t :s slut
har man alltmer systematiskt börjat
studera den svenska F. 1908 tillsattes
på enskilt initiativ en
folkmusikkommission, som bland annat övervakar
utgivandet av Svenska låtar.
Genom anordnandet av
spelmanstävling-ar har man även försökt höja
intresset för F.

Folkmål (dialekt, landsmål), en
lokalt begränsad variation av
riksspråket. I F. ingå starkt arkaiska
element och de uppvisa oftast en
språkligt renare byggnad än riksspråket
(frånvaro av främmande låneord). —
I Sverige gjordes redan under
1600-och 1700-t. försök till
folkmålsforsk-ning. Först på 1800-t. vaknade
emellertid ett livligare intresse för denna
forskning, företrädesvis tack vare
nyromantikerna och Götiska förbundet.
18G1—67 utgav J. E. Rietz ett
Svenskt dialekt-lexikon, som
fått stor betydelse. På 1800-t.
bildades s. k. landsmålsföreningar i syfte
att göra folkmål och folkliv till
föremål för ingående studier. Bland
moderna svenska dialektforskare märkas
Noreen, Flesselman och Gei jer. — De
svenska F. bruka indelas i fem
huvudgrupper: norrländska mål, sveamål,
götamål, sydsvenska mål och
gotländska.

Folkomröstning:, se Allmän
folkomröstning.

Folkpartiet. — 1. Politiskt parti i
Sverige 1895—1900, bildat av
radikalare medlemmar av Gamla
lantmannapartiet i riksdagens andra kammare.
F. arbetade för utsträckt rösträtt,
skyddstullarnas avskaffande,
nykterhetsreformer etc. 1900 uppgick F. i
det då bildade Liberala
samlingspartiet. — 2. Benämning på olika
politiska partier i Finland och Ryssland.

Folkpensionering, se
Socialförsäkring.

Folkrepresentation el.
nationalrepresentation, församling av på ett el.
annat sätt valda representanter, som
utöva folkets lagstiftande och
beskattande myndighet. F. har i olika
länder olika namn: riksdag,
parlament, lantdag, storting etc.

Folkriksdag, sammankomster av
genom allmän rösträtt valda ombud,
män och kvinnor, vilka organiserades
av liberaler och socialister och som
ägde rum i Stockholm 1893 och 1896.

F. hade egentligen till syfte att verka
för allmän rösträtt.

Folkräkning. Redan i det gamla
Rom förekom folkräkning ”census”.
I Sverige infördes en hela folket
omfattande F. 1749 och förnyades att
börja med varje år, sedermera vart
femte år. Numera sker F. i Sverige vart
tionde år. I Tyskland och Frankrike
sker F. vart femte år. Räkning sker
i värt land genom avskrifter ur
för-samlingsböckerna och icke som i de
flesta andra länder på en enda dag
med tusentals utsända räknare. Denna
senare metod kräver stora kostnader
samt är ej så tillförlitlig som
metoden i Sverige. Vid F. upptages
förutom invånarnas antal även en del
andra uppgifter om ålder, civilstånd,
yrke etc.

Folkrätt, sammanfattningen av de
rättsregler, som bestämma staters
förhållande till varandra. F. brukar
delas i publik internationell rätt, som
rör staternas rättigheter och
förpliktelser, samt internationell privaträtt,
som avgör, efter vilket lands lagar
tvistigheter mellan enskilda,
tillhörande olika nationer, skola bedömas.
F. grundar sig dels på enskilda
traktater mellan stater, dels på mera
allmänna konventioner. Holländaren H
u-go Grotius brukar räknas som
den vetenskapliga F:s grundläggare.

Folksaga, av en el. flera, vanligen
okända författare diktad
prosaberättelse, vilken från generation till
generation fortlevt bland allmogen. Det
övernaturliga intager i F. ett
förhärskande rum, och det ständigt
återkommande temat är det godas seger
över det onda. Olika arter av F. äro
exempelvis djursagan el. fabeln,
skämtsagan och den
legendariska sagan. För såväl antikens
som medeltidens litteratur har F.
spelat en viktig roll. Stort värde äga de
av fransmannen Perrault upptecknade
sagorna (utgivna 1697). Bland senare
tiders sagosamlare märkas de tyska
bröderna Grimm, normännen
Asbjörn-sen och Moe, svenskarna
Hyltén-Ca-vallius och Bondeson.

Folkskola. Folkundervisningen i
Sverige har gamla anor. Redan i
början på 1800-t. funnos skolor i halva
antalet församlingar. Ett verkligt
genombrott för folkundervisningen
representerar dock först 1842 års
folkskolestadga, enligt vilken dels minst
en skola skulle finnas i varje
församling, dels skolgången blev
obligatorisk. F. är numera sex- el. sjuårig
(tvåårig småskola, fyra- el. femårig
folkskola i egentlig mening).
Skolplikten inträder det år, barnet fyller
sju år. Skoltyperna äro mångahanda
från lieltidsläsande skolor, där varje
klass undervisas av en lärare (A-sko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:42:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidlex/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free