etc., vilka äro sammanslutna i förband till vävnader och organ. Inom olika djurklasser sker denna utveckling på olika sätt. Särskilt hos lägre djur sker utvecklingen oftast utanför moderdjurets kropp. Hos högre djur försiggår utvecklingen en längre el. kortare tid i livmodern, innan fostret, embryot, når den utveckling att det framfödes. De första cellerna ordna sig vanligen till olika lager, groddblad. T. ex. hos lansettfisken bildas först en enkel blåsa, b 1 a s t u 1 a, som sedan buktar in sig till en dubbel-väggig säck, g a s t r u 1 a, med ett inre och ett yttre blad, omslutande en kroppshåla. Säckens mynning kallas u r m u n. Mellan de bägge bladen utväxer småningom ytterligare ett cellager, som kallas m e 11 a n b 1 a-d e t. Även hos däggdjur bildas tre blad: Ytterbladet, ektoder-m e t, från vilket huden, nervsystemet, sinnesorganen och en del körtlar utveckla sig. Det inre bladet, ento-d e r m e t, utvecklar sig till matsmältningsorgan och andningsorgan (luftstrupe, lungor, matstrupe, magsäck, tarmar, lever, bukspottkörtel m. m.). Principiellt sett kan man säga, att ytterbladet bildar kroppens hölje och därmed sammanhängande organ, medan innerbladet bildar en mer el. mindre slingrig och utbuktande kanal inuti kroppen. Mellan dessa bägge blad finnes nu ett m e 11 a n b 1 a d, meso-d e r m. Från detta utvecklas skelettet, musklerna, bindväven och över huvud taget kroppens stödje- och rörelseorgan. Även hjärtat och blodkärlen bildas från detta blad. Hos högre djur är det emellertid endast en del av de celler, som bildas ur det befruktade ägget, vilka utvecklas till fostret. De övriga cellerna bilda fostrets höljen el. fosterhinnorna. Närmast omhöljes fostret av vattenhinnan el. a m n i o n, i vilken finnes barn- el. fostervattnet. Fostret står vidare i förbindelse med gule-säcken, som utgör den del av ägget, vilket innehåller upplagsnäring. Bakom gulesäcken anlägges ett blås-formigt organ, a 1 a n t o i s, vilket hos en del djur tjänar som andningsorgan, och hos däggdjuren ingår i moderkakan, som för övrigt bildas från det yttersta höljet, k o r i o n. Navelsträngen, som sammanbinder fostret med höljena och med moderkakan (placentan), innehåller blodkärl, genom vilka blodet flyter till moderkakan, där det syrsättes och sedan återflyter till fostret. Moderkakan utgör det organ, genom vilket fostret andas och upptager näring. Fot, gammalt längdmått, som dock ännu brukas bland annat i England och Förenta Staterna. En svensk fot, som delades i 12 tum k 12 linjer, var 0.297 m. En engelsk fot är 0.305 m. Tecknas: ' fot, " tum och linje. Fotboll är sedan gammalt inhemskt i England. Ursprungligen spelades F. tämligen hur som helst, vilket ofta medförde blodiga förvecklingar. Sedermera utarbetades för F. detaljerade regler, varigenom spelet erhöll en annan karaktär. Speltiden är 90 minuter, uppdelad på två halvtider. Lagen bestå av 1 målvakt, 2 backar, 3 halvbackar och 5 forwards. Den spelregel, som ibland medför meningsskiljaktigheter mellan publik, spelare och domare, är den så kallade offside-regeln, vilken innebär att en spelare ej får på något sätt inlåta sig i spelet, därest han, i det ögonblick bollen spelas av medspelare, befinner sig på motpartens planhalva och framför den medspelare, som spelar bollen, samt därvid har mindre än 2 motspelare framför sig. Vid inspark, hörnspark och inkast kan aldrig off-side föreligga. Till Svenska fotbollförbundet, som är en sektion inom Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund, voro år 1926 över 600 föreningar anslutna. I Paris finnes sedan 1904 en sammanslutning av olika länders fotbollsförbund med titeln Federation interna- • tionale de football association. Fotknöl el. ankel, de vristleden förstärkande benutskott, som på utsidan bildas av vadbenets spets och på insidan av ett utskott, som skjuter ned från skenbenets yttre kant. Fotogen [fotosje’n], den fraktion av bergolja, som överdestillerar mellan 150° och 300°. F. har stor användning för belysningsändamål, i kokapparater, som motorbränsle m. m. Fotogenkök [-sje’n-], kokapparat. Från behållaren suges fotogenen upp medelst vekar eller också tryckes den upp i en särskild förvärmd brännare, där fotogenen före antändningen förgasas, varigenom fotogenos undvikes. Till sistnämnda typ av F. höra t. ex. primus- och optimusköken. Fotografi’. De äldsta försöken att för bildframställning utnyttja silver-salternas ljuskänslighet datera sig från början av 1700-t. Den första praktiskt användbara fotograferings-metoden var dagerrotypin, som dock ej medgav kopiering. Dylika metoder uppfunnos dock redan efter några år. Det fotografiska negativet, å vilket föremålets ljusa partier motsvaras av mörka och dess mörka av ljusa, framställes numera i regel genom ljusets inverkan på bromsilver, ofta med tillsats av andra ämnen, löst i gelatin, som bildar ett överdrag i form av en tunn hinna å en skiva av glas (plåtar) el. celluloid (films). Exponeringen, det vill säga ljusets inverkan på