bromsilvret, sker i en kamera, där ett knippe ljusstrålar med tillhjälp av ett linssystem (kamerans objektiv) får projicera en bild av det föremål, som skall fotograferas, å plåten el. filmen. Med en bländare varieras den ljusmängd, som genom objektivet får inkomma i kameran. Genom särskilda anordningar regleras exponerings-tiden. Den negativa bild, som efter exponeringen finnes å plåten el. filmen, blir synlig först efter särskild framkallning. Framkallningen består i reduktion av bromsilvret med ett reduktionsmedel så avpassat, att allenast bromsilvret å de belysta ställena reduceras. Ett vanligt reduktionsmedel är hydrokinon. Efter framkallningen fixeras bilden, det vill säga utlöses det opåverkade bromsilvret med tillhjälp av natriumhyposulfit. Om negativet är för svagt el. starkt, kan förstärkning respektive försvagning äga rum. Kopieringen sker därigenom, att ljus genom negativet får falla på ett papper, överdraget med något ljuskänsligt ämne (i allmänhet en gelatinemulsion av ett silversalt). Kopieringen kan antingen ske å fram-kallningspapper, där bilden ej blir synlig förrän efter särskild framkallning, el. å kopieringspapper, där bilden omedelbart blir synlig. Kopiorna måste i bägge fallen fixeras. För att erhålla en viss ton å bilden behandlas kopiorna på olika sätt. Vid den vanliga fotograferingen erhålles allenast ljusare el. mörkare partier å bilderna. Färgfotograferingen, där metoderna grunda sig på det förhållandet, att av tre färger alla andra kunna sammansättas, har under senare tider gjort betydande framsteg. Fotografiska föreningen bildades 1898. F. anordnar fotografiska utställningar och utger Nordisk tidskrift för fotografi. Fotografiska objektiv, se Kamera. Fotogrammetri’, avståndsmätning å fotografi. F. användes framför allt inom kartografin. Fotogravy’r. Av ett fotografiskt negativ tages en positiv kopia, som i sin tur kopieras på ett papper, överdraget med en bikromatgelatinemulsion. Behandlas kopian med varmt vatten, löses gelatinen lättast å de obelysta ställena. Hinnan blir alltså tjockast å de belysta ställena. Gelatinreliefen placeras å ett underlag av koppar, som därefter etsas i en järnkloridlös-ning. Kopparplåten påverkas starkast å de ställen, där gelatinhinnan är tunnast. Fördjupningar i kopparplåten motsvara alltså skuggpartier hos det fotograferade föremålet. Sedan plåten är färdigpreparerad, fylles trycksvärta i fördjupningarna. Fotokemi’, läran om ljusets kemiska verkningar. Åtskilliga kemiska processer äga endast rum el. påskyndas under ljusets inverkan. I mörker inverka ej klor och väte på varandra, men utsättes blandningen för ljus, förena sig de båda ämnena till klor-väte. Tekniskt viktig är silverbromi-dens fotokemiska egenskaper, varpå fotograferingen grundar sig. Växternas assimilation av luftens kolsyra försiggår under solljusets inverkan; de fotokemiska processerna spela härigenom en bestämmande roll för allt organiskt liv. Av spektrums olika färger är det framför allt de blå, violetta och ultravioletta strålarna, som äro fotokemiskt verksamma. Fotolitografi’, se Litografi. Fotome’ter, se Fotometri. Fotometri’, mätning av ljusstyrkan hos en ljuskälla. Mätningen sker medelst instrument, som kallas fotometrar, och som äro så inrättade, att jämförelse kan äga rum mellan den ljuskälla, vars ljusstyrka skall mätas, och en ljuskälla med känd ljusstyrka. Bunsens fotometer, vars konstruktion är synnerligen enkel, består av en pappersskärm med en fettfläck. Den ljuskälla, vars styrka skall mätas, får belysa skärmen från ena sidan, den kända ljuskällan från den andra sidan; bägge placerade så, att ljuset faller vinkelrätt mot skärmen. Då ljuskällorna placerats på sådant avstånd, att fettfläcken synes så litet som möjligt, är belysningen från bägge håll lika stark. Ur ljuskällornas avstånd från skärmen låter den okända ljuskällans styrka lätt beräkna sig. En mångfald mera komplicerade F. ha konstruerats t. ex. spektralfoto-metrarna, där ljuset först uppdelas i de särskilda spektralfärgerna. Fotosfä’rcn, astr., jfr Solen. Fototelegrafi’, bildöverföring på telegrafisk väg. Fototypi’. Vid F. överföres bilden på fotografisk väg på en zink- el. kopparplatta, som efter etsning användes för boktryck. Fotpunkt, se Normal. Fotsvett, överdriven avsöndring från fotsulans svettkörtlar. Vid F:s sön-derdelning bildas illaluktande ämnen. F. är därför besvärande, särskilt för ifrågavarande persons omgivning. F. behandlas lämpligen med fotbad. Man kan tillsätta en matsked formalin till tvättvattnet. Foucaults pendelförsök [fokå’ls-]. Vid F., som utfördes av deri franske fysikern J. B. L. Foucault (1819—68), känd även för bestämningar av ljusets hastighet, mätes den vridning i förhållande till markytan, som en fritt upphängd pendels svängningsplan på