Fran’ken, gammalt stamhertigdöme i Tyskland, sträckande sig från n. Sydtyskland till de bölimiska bergen. Då Karl den stores välde delades 843, blev F. det förnämsta tyska landet. Därifrån liärstammade de frankiska kejsarna. På 1500-t. bildades den s. k. frankiska kretsen, som bestod av sö. delen av det ursprungliga F. En stor del av kretsen sammanslogs 1806 med Bayern. Fran’ker, en från 200-t. e. Kr. känd germansk folkstam, bestående av flera smärre stammar, t. ex. östfranker, moselfranker, ripauriska ocli saliska F. De sistnämnda trängde över Belgien in i n. Frankrike på 400-t. Från de ripauriska F. ocli östfrankerna, som kommo under de saliska F:s välde, härstammade den karolingiska ätten. F. har givit upphov till namnet Frankrike. Franke’ra, förse med frimärke. Frank’fort [fr£en’kf£et], huvudstad i Kentucky (U. S. A.). 10,000 inv. Frankfurt am Main [fran’kfort am majn], betydande handelsstad i preussiska provinsen Hessen-Nassau, v. Tyskland, vid floden Main, 435,000 inv. Näst Berlin Tysklands viktigaste börsplats (bankirhuset Rotscliild). Knutpunkt för flera viktiga järnvägslinjer. Livlig industri: järngju-terier, maskintillverkning, kemiska och elektrotekniska fabriker. Universitet med tillhörande institutioner och samlingar. Goethes födelseort. I F. slöts 10 maj 1871 den fred, som avslutade fransk-tyska kriget. Frankfurt an der 0’der [-[fran’k-fort-],-] {+[fran’k- fort-],+} stad i preussiska provinsen Brandenburg, Tyskland, belägen vid Oder, 65,000 inv. Järnindustri. Tillverkning av choklad, cigarrer och socker. Knutpunkt för kanallinjer till Elbe och Weichsel. Frankfurter Zeitung [fran’kforter tsaj’tong], inflytelserik, daglig tysk tidning, tillhörande det demokratiska partiet och utgiven i Frankfurt am Main. Frank Heller, se Serner. Fran’kiska kejsare el. Saliska kejsare, de tysk-romerska kejsare, som regerade 1024—1125. Se Konrad och Henrik. Franklin [fr£en’klin]. — 1. Benjamin F., 1706—90, nordamerikansk politiker och naturvetenskapsman, uppfann åskledaren och uppställde en teori om elektricitetens natur. F. deltog i kongressen i Philadelphia samt medverkade till oavliängighetsförklaringen 1776. Som sändebud i Paris utverkade han Frankrikes hjälp i kriget mot engelsmännen. 1787 bildade F. en förening för slaveriets avskaffande. F. är en av de främsta statsmännen i Amerikas historia. — 2. Sir John F., f. 1786, engelsk amiral och polarfarare. Företog flera resor i de norra polartrakterna. Under en expedition, företagen i syfte att finna nordvästpassagen, omkom han med alla sina följeslagare (1847). F. var 1837—43 guvernör över Tasmanien. Fr an’ko innebär som handelsterm, att riskerna under en transport åvila säljaren, som det även tillkommer att bestrida försäkrings- och fraktkostnader. Frankrike, republik, omfattande v. Mellaneuropa jämte ön Corsica. 551,000 kvkm. 39.5 milj. inv. F. har utom i nö. mot Tyska riket och Belgien naturliga gränser. På gränsen till Schweiz och Italien löpa Jura och Västalperna, i s. gränsar F. till Medelhavet och skiljes genom Pyrenéerna från Spanien, i ö. gränsar det till Atlanten och i nv. skiljes det från England genom Engelska kanalen. — Kusten har tämligen skiftande karaktär. Längst i n. invid Pas de Calais, det sund, som förbinder Engelska kanalen med Nordsjön, är den låg och delvis täckt av flygsand. Utmed Engelska kanalen utgöres kusten till en stor del av kritklippor. Längst i v. utskjuter halvön Bretagne, vilken har branta, sönderskurna stränder. S. därom blir kusten allt lägre för att längs den öppna Biscayabukten bliva låg med laguner och stranddyner. Medelhavskusten upptages till stor del av det sumpiga Rliönedeltat. Längst i ö. mot Italienska kusten är den bergig. — I det inre av F. märkes ett höglandsområde, Franska Centralplatån, Massif Central (800—1,000 m. ö. h.), ett urbergsområde, här och där genombrutet av vulkaniska bergarter, som bilda talrika, numera ej verksamma vulkaner, bland vilka Gan-tal och Mont Dore nå 1,850—1,900 m. ö. h. Centralplatåns sö. del, Cevennerna, stupar brant ner mot den bördiga Rhönedalen. I s. gränsar den till en kalkplatå, Les Causses, ett karstområde med storartade grott-bildningar. I v. och n. sänker den sig sakta mot Garonnebäckenet och Parisbäckenet, vilka tillsammans bilda Franska låglandet. Halvön Bretagne är bergig med ö-v:ligt strykande bergsryggar (högsta höjd 417 m. ö. h.), rester av en gammal bergskedja. De mellan höglanden liggande områdena upptagas av jura-, krit-och tertiära formationer och äro till större delen av utmärkt bördighet. — De flesta av F: s floder upprinna pä Centralplatån. De ha i stor utsträckning kunnat genom kanaler förbindas med varandra och äro därigenom betydelsefulla för samfärdseln. De största äro Seine, som utfaller i Engelska kanalen, Loire och Garonne,