ringen med dess järnmalmer. Dess kolproduktion är dock otillräcklig. Industrin är till stor del förlagd till de n. och ö. delarna av landet samt till Paris. Särskilt är av betydelse tillverkningen av siden (Lyon), yllevaror och metallvaror (Parisbäckenet) samt bomulls- och linnevaror (norra F.). Järnindustrins centra äro Creuzot och St. Etienne. Den franska industrins produkter äro kända för sin höga kvalitet. — F. har ett för handeln gynnsamt läge. I fråga om handels-omsättningens och handelsflottans storlek torde F. vara det fjärde landet bland jordens länder. Utförseln omfattar huvudsakligen industriprodukter och vin, införseln kol, råvaror för industrin och livsmedel. — F. äger ett synnerligen utvecklat järnvägs-och kanalsystem. — Befolkningstätheten är 71 inv. per kvkm., folkökningen har länge varit svagare än i något annat europeiskt land. — Invånarna tillhöra till största delen den ”romanska” folkgruppen. Religionen är övervägande romersk-katolsk. Sedan 1905 äro alla religionsbekännelser jämställda. Folkbildningen är ej särskilt hög. Den lägre skolundervisningen (6—13 år) är dock numera obligatorisk. Av universiteten äro de äldsta Paris (1150), Montpeiller (1125) och Grenoble (1339). Ansedda äro vidare universiteten i Nancy, Strass-bourg, Bordeaux, Lille, Lyon, Tou-louse. Det i Paris räknar 20,000 studerande. — F. är en republik. Den verkställande makten tillkommer en på 7 år vald president; den lagstiftande tvenne kamrar. Dessa äro: deputeradekammaren, vars 626 medlemmar genom direkta val väljas på 4 år, och senaten, vars 314 medlemmar genom indirekta val väljas på 9 år. Vart tredje år omväljes % av senaten. Rösträtten är allmän och erhålles vid 21 års ålder, valbarhet till deputeradekammaren erhålles vid 25 års ålder och fullgjord värnplikt, till senaten vid 40 års ålder. För författnings-frågor och presidentval sammanträda kamrarna gemensamt. Förvaltningen tillkommer presidenten och av honom utnämnda, för kamrarna ansvariga ministrar. — I administrativt hänseende indelas F. i 90 departement under var sin prefekt, dessa åter i arron dissement (385 st.) med subprefekter och vidare i c o m m u-n e s (38,000) med maires. I juridiskt hänseende delas F. i omkring 3,000 cantons, ungefärligen motsvarande våra domsagor. Härjämte förekommer en uppdelning i provinser, ungefär motsvarande våra landskap och numera endast av historisk betydelse. De viktigaste av dessa provinser äro: de västra kustprovinserna Flandern, Ar- tois, Normandie, Bretagne, Poitou och Gascogne mellan Belgien och Spanien; Languedoc och Provence vid Medel-liavskusten; Dauphiné, Bourgogne, Franche-Comté, Elsass (Alsace) i ö. samt Lothringen (Lorraine) och Champagne i nö. samt Isle de France (omkring Paris), Maine, Anjou, Orlea-nais, Bourbonnais och Auvergne i det inre. Se vidare under dessa ord. — F. är för närvarande Europas främsta militärmakt. Lantarmén räknar i fredstid 660,000 man, därav omkring 200,000 kolonialtrupper och 30,000 man tilldelade luftförsvaret. Flottans årsbudget är mera än 1 miljard francs. Krigshamnar äro 10, av vilka Cher-bourg, Brest och Toulon äro de förnämsta. Vid gränsen mot Tyskland en rad starka fästningar. — Myntenheten 1 franc = 100 centimes. 1 guldfranc = 0.72 svenska kronor. Guldmyntfoten upphävdes under kriget. Valutans försämring har bragt ner värdet av 1 franc till omkring 11 öre (1926). F:s utomeuropeiska besittningar upptaga i Asien, Annam, Franska Kambodja, Cochinkina, Tonkin, Syrien-Libanon (mandat) S10,000 kvkm. med 23 milj. inv.; i Afrika, Algier, Tunis, Sudan, Guinea, Kongo, Madagaskar m. m. 9,200,000 kvkm. med 36 milj. inv.; i Amerika, Guayana, Marti-nique, Guadeloupe m. m. 90,000 kvkm. med 500,000 inv.; i Stilla havet Nya Caledonien m. fl. öar 25,000 kvkm. med 90,000 inv. Se vidare under dessa ord. — Historia. F. i äldsta t i-d e r. Omkring 600 f. Kr. undanträngdes de i F. boende ligurerna av iberi-ska stammar. Ungefär samtidigt kommo keltiska stammar, gallerna, och bosatte sig i landet, som efter dem benämndes Gallien. Senare utsträckte emellertid romarna sina erövringar även till Gallien och F. blev en r o-mersk provins (52 f. Kr.—486 e. Kr.). Romarnas välde skakades snart genom germanernas anstorman-de och slutligen besegrades romarna fullständigt av Klodvig, en frankisk hövding av merovingernas ätt. Denne gjorde sig till härskare över hela Gallien och grundade det fran k i-ska riket (486—752). Efter hans död rådde en tid av söndring i landet, tills slutligen den karolingiska ätten (752—987) blev den härskande. Efter dem kommo kapetingerna på tronen (987—1792). Från 1200-t. blev konungamakten starkare genom förvärvandet av flera områden (Normandie, Touraine, Champagne m. fl.). 1328 tillföll kronan en medlem av huset Valois, som sedan regerade till 1589. Under denna tid utkämpades hundraårskrigen mot engelsmännen. Dessa kunde efter långa motgångar