Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föras till ett för F. gynnsamt slut
genom Jeanne d’Arcs uppträdande
(omkring 1453). På 1500-t. kom F. i
strid med habsburgarna och i freden
(Cateau-Cambrésis 1559) erhöll F.
Metz, Toul, Verdun och Calais men
förlorade sina besittningar i Italien.
1559—98 härjade våldsamma
religionsstrider mellan katoliker och
protestanter (hugenotter). Dessa slutade
först när Henrik IV blev F: s konung.
Med honom uppsteg huset Bourbon
(1589—1792) på tronen. Det
bourbonska enväldet grundades av kardinal
Richelieu och nådde sin höjdpunkt
under Ludvig XIV, under vars
regering flera områden förvärvades
(Flandern, Franche-Comté, delar av
Elsass-Lothringen m. m.) och ett
kolonialvälde upprättades i Amerika. Under
Ludvig XV började envåldsmaktens
förfall. Lothringen och Corsica kom
visserligen under F., men de flesta
amerikanska kolonierna gingo
förlorade och F: s såväl inre som yttre
ställning blev ytterst försvagad.
Slutligen krossades enväldet och fra
n-ska revolutionen (1789—92)
utbröt. Konungadömet avskaffades 1792,
varefter national kon ventet
stadfäste en republikansk författning.
Därefter följde ett hänsynslöst
skräckvälde, som 1795 fick vika för ett d
i-rektorium, vilket i sin tur
avlöstes av
konsulatförfattning-e n 1799. Under konsulatet kom
Napoleon Bonaparte till makten. 1804 lät
han utropa sig till kejsare och
därmed började det första
kejsardömet (1804—14). Under detta
utvidgade Napoleon sitt välde till stora
områden i s. och mellersta Europa och
bildade flera under F. lydande stater.
Emellertid utbröt en allmän europeisk
resning mot Napoleon, som tvangs att
abdikera, varpå bourbonerna
(1814—30) återkallades till F.
Genom freden i Paris 1814 tilläts F.
behålla sina gränser från 1792 och fick
även tillbaka de flesta av sina
kolonier. Snart uppstod emellertid
missnöje med bourbonernas styrelse och
1815 lyckades Napoleon åter bli
kejsare men störtades redan s. å., ”de 100
dagarna”, varefter bourbonerna
äter-kommo. Nu vidtog en starkt
reaktionär regering, som dock störtades
genom julirevolutionen 1830. På denna
följde det s. k. julikungadömet
(1830—48), i det Ludvig Filip av huset
Orléans valdes till konung. Emellertid
började socialistiska tänkesätt vinna
utbredning, republikanska strävanden
gjorde sig gällande och genom
februarirevolutionen störtades Ludvig Filip.
Under den andra republiken
(1848—52) lyckades prins Louis
Napoleon bli vald till president och genom
en folkomröstning valdes han sedan
till kejsare under namn av Napoleon
III. Andra kejsardömet (1852
—70) bragtes på fall genom det
olyckliga fransk-tyska kriget 1870—71,
under vilket septemberrevolutionen
utbröt och tredje republiken
(1870) utropades. I freden i
Frankfurt am Main 1871 måste F. avstå
Elsass-Lotliringen samt förbinda sig
att betala 5 miljarder francs i
skadestånd. Trots dessa avbräck hämtade
sig F. fort under de följande åren.
Kolonialväldet utökades, i det bland
annat Nigerområdet, Tunis, Annam,
Tonking samt en del av Madagaskar
på 1880-t. införlivades med F.
Samtidigt började F. närma sig Ryssland
och ingick med detta land en allians.
Förhållandet till England blev efter
1904 års överenskommelse allt mer
intimt. 1912 stärktes ytterligare
förbundet med Ryssland och med England
avslöts ett fördrag, enligt vilket den
franska flottan huvudsakligen
förlädes till Medelhavet och den brittiska
till Atlanten. 1914 utbröt världskriget.
F: s ställning, som syntes allvarligt
hotad, räddades genom Englands
och Amerikas ingripande, vilket ledde
till centralmakternas kapitulation 1918.
I Versaillesfreden 1919 avträddes till
F. Elsass-Lotliringen samt en del
kolonialbesittningar. Dessutom
förbands Tyskland till stora skadestånd,
vars indrivande vållat oenigheter med
F:s bundsförvanter. 1923 besatte F.
Ruh rområdet, som sedermera
småningom utrymts, sedan
överenskommelse träffats med Tyskland i
krigs-skul dfrågan.
Franktirö’rer, se Francs-tireurs.
Frans, den helige, av Assisi, se
Franciskanorden.
Frans T, 1494—1547, konung av
Frankrike år 1515, då han fortsatte
sin företrädares krig i Italien, där
han återerövrade Milano. Han
förlorade det emellertid under sin kamp
mot habsburgerväldet. Vid Pavia
tillfångatogs han 1525 av kejsar Karl V
och måste ingå en hård fred. Genast
efter frigivandet började han åter
krig, som dock gick olyckligt, och vid
lreden i Cambrai 1529 blev intet kvar
av det franska väldet i Italien. F. var
en typisk renässansfurste, opålitlig
och hänsynslös men målmedveten och
intresserad av konst- och litteratur.
Frans, romersk-tyska och
österrikiska kejsare. — 1. F. II, 1768—1835.
började vid sin tronbestigning 1792
striden mot revolutionspartiet i
Frankrike. Strax innan upplösningen av
romersk-tyska riket 1806 antog F.
titeln kejsare av Österrike (som sådan
F. I). Efter några år av fred med
Napoleon uppträdde F. som dennes
fiende 1813 och erhöll sedan stora
landområden vid Wienkongressen. Se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
