föras till ett för F. gynnsamt slut genom Jeanne d’Arcs uppträdande (omkring 1453). På 1500-t. kom F. i strid med habsburgarna och i freden (Cateau-Cambrésis 1559) erhöll F. Metz, Toul, Verdun och Calais men förlorade sina besittningar i Italien. 1559—98 härjade våldsamma religionsstrider mellan katoliker och protestanter (hugenotter). Dessa slutade först när Henrik IV blev F: s konung. Med honom uppsteg huset Bourbon (1589—1792) på tronen. Det bourbonska enväldet grundades av kardinal Richelieu och nådde sin höjdpunkt under Ludvig XIV, under vars regering flera områden förvärvades (Flandern, Franche-Comté, delar av Elsass-Lothringen m. m.) och ett kolonialvälde upprättades i Amerika. Under Ludvig XV började envåldsmaktens förfall. Lothringen och Corsica kom visserligen under F., men de flesta amerikanska kolonierna gingo förlorade och F: s såväl inre som yttre ställning blev ytterst försvagad. Slutligen krossades enväldet och fra n-ska revolutionen (1789—92) utbröt. Konungadömet avskaffades 1792, varefter national kon ventet stadfäste en republikansk författning. Därefter följde ett hänsynslöst skräckvälde, som 1795 fick vika för ett d i-rektorium, vilket i sin tur avlöstes av konsulatförfattning-e n 1799. Under konsulatet kom Napoleon Bonaparte till makten. 1804 lät han utropa sig till kejsare och därmed började det första kejsardömet (1804—14). Under detta utvidgade Napoleon sitt välde till stora områden i s. och mellersta Europa och bildade flera under F. lydande stater. Emellertid utbröt en allmän europeisk resning mot Napoleon, som tvangs att abdikera, varpå bourbonerna (1814—30) återkallades till F. Genom freden i Paris 1814 tilläts F. behålla sina gränser från 1792 och fick även tillbaka de flesta av sina kolonier. Snart uppstod emellertid missnöje med bourbonernas styrelse och 1815 lyckades Napoleon åter bli kejsare men störtades redan s. å., ”de 100 dagarna”, varefter bourbonerna äter-kommo. Nu vidtog en starkt reaktionär regering, som dock störtades genom julirevolutionen 1830. På denna följde det s. k. julikungadömet (1830—48), i det Ludvig Filip av huset Orléans valdes till konung. Emellertid började socialistiska tänkesätt vinna utbredning, republikanska strävanden gjorde sig gällande och genom februarirevolutionen störtades Ludvig Filip. Under den andra republiken (1848—52) lyckades prins Louis Napoleon bli vald till president och genom en folkomröstning valdes han sedan till kejsare under namn av Napoleon III. Andra kejsardömet (1852 —70) bragtes på fall genom det olyckliga fransk-tyska kriget 1870—71, under vilket septemberrevolutionen utbröt och tredje republiken (1870) utropades. I freden i Frankfurt am Main 1871 måste F. avstå Elsass-Lotliringen samt förbinda sig att betala 5 miljarder francs i skadestånd. Trots dessa avbräck hämtade sig F. fort under de följande åren. Kolonialväldet utökades, i det bland annat Nigerområdet, Tunis, Annam, Tonking samt en del av Madagaskar på 1880-t. införlivades med F. Samtidigt började F. närma sig Ryssland och ingick med detta land en allians. Förhållandet till England blev efter 1904 års överenskommelse allt mer intimt. 1912 stärktes ytterligare förbundet med Ryssland och med England avslöts ett fördrag, enligt vilket den franska flottan huvudsakligen förlädes till Medelhavet och den brittiska till Atlanten. 1914 utbröt världskriget. F: s ställning, som syntes allvarligt hotad, räddades genom Englands och Amerikas ingripande, vilket ledde till centralmakternas kapitulation 1918. I Versaillesfreden 1919 avträddes till F. Elsass-Lotliringen samt en del kolonialbesittningar. Dessutom förbands Tyskland till stora skadestånd, vars indrivande vållat oenigheter med F:s bundsförvanter. 1923 besatte F. Ruh rområdet, som sedermera småningom utrymts, sedan överenskommelse träffats med Tyskland i krigs-skul dfrågan. Franktirö’rer, se Francs-tireurs. Frans, den helige, av Assisi, se Franciskanorden. Frans T, 1494—1547, konung av Frankrike år 1515, då han fortsatte sin företrädares krig i Italien, där han återerövrade Milano. Han förlorade det emellertid under sin kamp mot habsburgerväldet. Vid Pavia tillfångatogs han 1525 av kejsar Karl V och måste ingå en hård fred. Genast efter frigivandet började han åter krig, som dock gick olyckligt, och vid lreden i Cambrai 1529 blev intet kvar av det franska väldet i Italien. F. var en typisk renässansfurste, opålitlig och hänsynslös men målmedveten och intresserad av konst- och litteratur. Frans, romersk-tyska och österrikiska kejsare. — 1. F. II, 1768—1835. började vid sin tronbestigning 1792 striden mot revolutionspartiet i Frankrike. Strax innan upplösningen av romersk-tyska riket 1806 antog F. titeln kejsare av Österrike (som sådan F. I). Efter några år av fred med Napoleon uppträdde F. som dennes fiende 1813 och erhöll sedan stora landområden vid Wienkongressen. Se-