Kasuar-, Pelikan-, Stork-, Storm- och Strutsfåglar. Fångläger rymmande 15—20,000 fångar användes under världskriget. F. besto do av baracker och administrativbyggnader med tillhörande område omgivet av taggtrådsnät. Fångvård. I äldre tider lades tonvikten på förhindrandet av fångars rymmande. Endast det för livsuppehället absolut nödvändiga tillgodosågs. Sedan slutet av 1700-t. har man mera strävat efter att inom F. genomföra reformer i syfte att bereda fångarna en mänskligare och drägligare tillvaro samtidigt som man arbetat på att genom disciplinära åtgärder och på annat sätt moraliskt förbättra fångarna. Detta sammanhänger med en allt klarare uppfattning om att straffet visserligen är en skyddsåtgärd från samhällets sida gentemot brott men dock ej får betraktas som en hämnd för begångna ogärningar. Straffets avskräckande uppgift bör därför i görligaste mån förenas med uppfostrande och förbättrande åtgärder, vilka också tjäna samhällets intressen genom att förhindra återupprepande av brott. överinseendet av F. i Sverige utövas av den 1S59 inrättade fångvårdsstyrelsen. Inom F. meddelas i Sverige skolundervisning samt handledning i lämpliga yrken. Frigivna fångar beredas så långt möjligt arbetsanställ-ning. Fångvårdsstyrelsen, centralt ämbetsverk, som har ledningen av och uppsikten över landets fångvårdsväsen. Fårskötsel har av gammalt varit ett viktigt näringsfång, särskilt i trakter där jorden är för mager för jordbruk och betet olämpligt för annan boskapsskötsel. I vårt land är F. en näringsgren av tämligen ringa betydelse. År 1920 höllos 1,568,000 får och lamm, till största delen av nordeuropeisk lantras, till en mindre del av införda engelska varieteter av denna (Oxforddown- och Shropsliireras). Under senare hälften av 1800-t. och början av 1900-t. gick den svenska F. kraftigt tillbaka. Under de sista årtiondena synes emellertid F:s betydelse ha ökats. I Sverige är F. främst av vikt för köttproduktionen. Svensk fårull är föga eftersökt av yllefabrikanterna. Den lämpar sig blott till grövre vävnader (vadmal etc.). Yllefabrikanternas råvarubehov tillgodoses till största delen genom importerad ull, särskilt från England och Tyskland. — Även i Europas övriga länder har F. gått tillbaka på grund av konkurrensen från Australien, Kap-landet och Argentina. I Europa förekommer mera intensiv F. blott i Syd-ryssland, Skottland och Island. Fårsläktet (Ovis), ett släkte idiss-lare, som ha platt panna och tresidiga horn, om sådana finnas. Hornen äro vanligen snäckformigt vridna. Flera vilda arter finnas. Tamfåret anser man närmast härstamma från tre olika arter, nämligen: Muflonfå-ret (O. musimom), som finnes i Medelhavsländernas bergstrakter, M a n-fåret (O. tragelephus), som finnes i Nordafrika, och Ar kalfår et (O. arkal), som finnes i Västra Asien. — Tamfåret (O. aries) har funnits som husdjur sedan stenåldern, från vilken tid man funnit lämningar av en småvuxen art, Torvfåret. Från bronsåldern finnas rester av en större hornlös ras, Bronsfåret. Bland nutida raser märkas bland annat: T a t a r i-s k a fåret, som har kraftiga fett-anhopningar på sidan om den förkrympta svansen. Fettsvansfå-r e t liar sitt namn efter den genom fettvävnad starkt förtjockade svansen. Bägge raserna förekomma i Västra Asien och trakterna kring Kaspiska havet. P e r s i a n och Astrakan äro lammskinn från den senare rasen. Det nordiska k ortsvans a de fåret finns i hela n. Europa. Det är småvuxet med lialvmånformigt böjda horn och upprättstående öron. Norra Europas lantfår liar längre svans och grövre ull. Hit hör bland annat cheviotrasen och en del andra varieteter. Norra Europas Marskfår är hornlöst, storvuxet och har grov, vit ull. Merinora-s e n har krusig ull och finnes särskilt i Sydafrika och Australien. Jfr Fårskötsel. Fårö, ö n. om Gotland, skild därifrån genom det smala Fårösund. 111 kvkm. 1,000 inv. F. är bland annat bekant för sina flygsandfält och dyner. Fåt, se Faute. FåtöFj, länstol med armstöd. Få’vitsk, oförnuftig, lönlös. Fäderneslandet, en i Stockholm från 1853 utgiven tidning. F., vars första redaktör var fil. d :r Munck af Roseri-schöld, hade tidigare en viss betydelse som radikalt oppositionsorgan men lever numera huvudsakligen på det allmänna intresset för skandalhistorier. Fäflugor, se Flugor och Bromsar. Fäktkonst. Under forna tider var F. en mera nödvändig färdighet, numera har F. egentligen endast betydelse som sport. Man skiljer på olika skolor: italiensk, spansk och fransk, vilka något avvika i rörelsetyper. En svensk skola grundades av Ling. Den var särskilt gymnastiskt betonad och har numera utträngts av den franska, som är mera effektiv. A s s a u t kallas en fri fäktning mellan tvenne.