G G, sjunde bokstaven i vårt alfabet. — Mus. Den diatoniska skalans femte ton. — G. betecknar som gammalromerskt taltecken 400. — g. användes som förkortning för gram. Ga. — 1. Förkortning av Georgia, U. S. A. — 2. Kem. tecken för en atom gallium. Gabardi’n, tyg av kamgarn, bomull el. silke med på rätsidan tydligt framträdande, sneda ränder. Gabb’ro, kristalliniskt kornig djupbergart, bestående huvudsakligen av kalkfältspat och pyroxen, stundom också olivin. Jfr Bergarter. Ga’belsberger, F. X., 1789—1849, tysk, har uppfunnit ett stenografisystem. Gaboriau [-båriå’], B., 1835—73, fransk romanförfattare, på sin tid populär för detektivromaner och humoristiska berättelser. Ga’briel, Uebr., ”Guds man”, en av de fyra ärkeänglarna enligt Dan. 8:16. De andra voro Rafael, Mikael och Uriel. Även i den muhammedanska religionen intar ängeln G. en förnämlig plats i änglaskaran. Gabu’n, fransk koloni på Afrikas v. kust, utgörande en del av franska Ekvatorialafrika. Bland G:s produkter märkas kautschuk och palmolja. 275,000 kvkm. 400,000 inv. Gaddsteklar (Aculeata), en underordning steklar, vilkas honor ha ägg-läggningsröret omvandlat till gadd. Högst utvecklade äro de samhällsbildande G. Till G. höra bland annat Bin, Getinga r, Myror, Väg-och Rovsteklar. Ga’de, N. V., 1817—90, dansk kompositör av den romantiska skolan; har skrivit 8 symfonier, uvertyren N a c h-k länge von Ossian, körball&den Elverskrud samt baletten E t folkesagn m. fl. Ga’dcbusch, stad i Mecklenburg-Schwerin, där svenska hären under M. Stenbock 1712 segrade över en dansk-saxisk här under befäl av Fredrik IV. Gadh, Hemming, omkring 1450— 1520, svensk statsman och biskop, verkade i egenskap av riksråd ivrigt för Sveriges självständighet och var Svante Stures förnämste medhjälpare. Av Kristian II blev G. tillfångatagen och trädde efter Sten Sture d. y :s död i den danske konungens tjänst. G. blev sedan på befallning av Kristian avrättad. GadolPnium, ett grundämne, tillhörande de sällsynta jordmetallerna*. Kem. tecken Gd. Atomvikt 157.3. Gaeler [gä’-], i vidsträckt bemärkelse namn på en gren av kelterna, omfattande irländare, högskottar och invånarna på ön Man; I inskränkt mening och vanligast endast högskottarna. Gaeliska språket och litteraturen [gäl-]. Gaeliska är dels namn på de keltiska* språk, som talas på Irland (se Iriska språket och litteraturen), i Högskottland och pä ön Man (se Manx), dels namn enbart på kelternas språk i de skotska högländerna och på Hebriderna. Från början överensstämde den skotska gaeliskan med den iriska, men uttalet är nu avsevärt olika, medan den skotska stavningen mycket litet skiljer sig från den ny-iriska. Den äldre gaeliska litteraturen bestod dels av till en början muntligt fortplantade legender och hjältesagor, tillskrivna den skotske barden Ossian, dels genealogier, helgonberättelser etc. Macphersons på 1700-t. utgivna Ossiansånger återgå endast i mycket ringa mån på gaeliska original. Den nyare gaeliska litteraturen är huvudsakligen lyrisk. Gae’ta, stad med fästning på Italiens västkust, n. om Neapel. 18,000 inv. G. är en av Italiens äldsta städer med minnen från romartiden. Gaffelgrening, se Dikotomi. Ga ga’t el. jet, ett slags brunkol, använt bland annat till prydnadsföremål. Gage [gasj], avlöning, lön. Ga’g;ea, se Vårlök. Gagnef, socken s. om Leksand, Dalarna. 7,600 inv. Gagnera [ganje’ra], förtjäna. Gai’a, Ge, jorden, ”allmodern” enligt den grekiska gudasagan. Hesio-dos berättar, hur G. skapades ur Kaos och sedan födde Uranos, himlen, och Pont.os, havet. Gaillard [gnja’r], gammal, fransk dans i % takt. Gainsborougli [gej’nsborå], Thomas, 1727—88, engelsk målare. G. målade landskap av omsorgsfullt avvägd komposition och i bleka, skimrande färgnyanser. Mest känd är han som porträttmålare, t. ex. Den blå gossen och Mrs Siddons, utmärkt av stor förfining och stil. Ga’la, festdräkt. Galakto’8, en enkel sockerart, som liknar glykos. Galan’t, artig, intresserad av det täcka könet. — Galanter i’, artig-