och breda vingar. Till G. höra talrika arter, vars larver orsaka gallbildningar på de mest olika växter. E n-gallmyggan framkallar i topp-knoppar på enbuskar de så kallade kikbären. Andra arter leva på sälg, ask etc. En del arter äro skadedjur såsom Pärongallmyggan, Vetegallmyggan m. fl. Gallon [gsePlen], engelskt rymdmått, som motsvarar 4.543 liter. 1 gallon = 4 quarts = 8 pints = 32 gills. En amerikansk G. är 3.785 liter. Gallor, vätskeutgjutningar i ledgångar el. senskidor, vilka äro jämförelsevis vanliga hos hästar. G. kunna bero på inflammation men kunna även orsakas av överansträngning. Behandlingen är föga framgångsrik, när det gäller gamla G. Isomslag användas i två, tre dagar, sedan användes våtvärmande omslag el. ingnidning med hudretande medel såsom kamfer-sprit eventuellt bränning el. operation. Gallsteldar (Cynipidse), en familj små steklar, med vanligen från sidorna hoptryckt bakkropp. En del G. äro parasiter på andra insekters larver. Andra arter framkalla gallbildningar. Sömntornsstekelns larver orsaka mossliknande gallknölar på nyponbuskar. Ekgallstekelns larver orsaka galläpplen hos ek. Gallsten, upp till hönsäggstora kroppar, som uppkomma av ur gallan utfällda ämnen. Orsaken är i en del fall en inflammation i gallblåsan el. gallgångarna. Möjligen spelar ibland avsöndrandet av särskild koncentrerad galla en viss roll. G. är vanligare hos kvinnor än hos män och förekomma särskilt hos äldre fetlagda personer. Möjligen spela ärftliga anlag in för deras uppkomst. I många fall orsakar G. inga besvär. Om en sten inkilas i någon gallgång, uppstår i dennas vägg sammandragningar, vilka driva stenen mot tarmen. Därav orsakas ytterst häftiga, vanligen plötsligt insättande smärtor. Ibland uppstå kräkningar och kväljningar samt feber. Hindrar stenen under längre tid gallans avlopp följer gulsot. Om G. ligger stilla i gallblåsan, orsakas inga symtom. G.-anfall uppträda mycket oregelbundet, ibland tätt, ibland endast någon enstaka gång, och många personer ha över huvud taget ej besvär av sin G. Behandlingen är operation, i lindriga fall ett reglerat levnadssätt med måttlig föda (ej fett), undvikande av spritdrycker och lagom kroppsrörelse. Gallussyra, se Galläpplegarvsyra. Galläpplegarvsyra förekommer i galläpplen, te, kaffe m. m. G. användes som motgift vid opium- och blyförgiftning samt såsom medicin vid vissa mag- och tarmsjukdomar. G. användes även inom färgämnesindu-strin och vid framställning av bläck. Galläpplen, se Gallbildningar och Gallsteklar. Galmej’a, en zinkmalm, bestående av zinkkarbonat [ZnCOa], ur vilken zink framställes. Galo’n, band av guld- el. silvertråd. G. användes som prydnad på uniformer. Galois [gaPloa], E., 1811—32, fransk matematiker, som utfört banbrytande undersökningar inom ekvationsteorin. ^Galopp’, gångart hos djur, varvid båda bak- och båda framfötterna samtidigt sättas i marken. Vid höger G. är högra sidan något framskjuten och högra bakfoten sättes något framför den vänstra. Galsworthy [gå’lsoåti], J., f. 1867, engelsk författare, intar en ledande ställning i modern engelsk litteratur. G: s författarskap utmärkes av socialt patos, som dock är starkt pessimistiskt färgat och mera framhäver missförhållanden, mindre är inriktat på konstruktivt samhällsarbete, mera bottnar i allmän medkänsla, mindre betonar bestämda tendenser och åskådningar. Hans stil är förfinad och behärskad. Till hans mera kända arbeten höra cykeln The Forsyths saga samt Broderskap och Den mörka blomman. G. har vidare skrivit flera dramer (Vi och de våra). Galton [gå’lt£en], sir F., 1882—1911, engelsk naturvetenskapsman, kusin till Ch. Darwin. G. företog resor i Afrika Schema över gallstensanfall. G = gall-blåsa, T = tolvfingertarm, S = sten fastsittande i gallgångens utlopp från gallblåsan.