Galläpplen på ek. Underst till vänster galläpple i genomskärning med larv i mitten, till liöger gallsteklar. folk, varför lian fick namnet ”härför-därvaren”. Gallbildningar, sjukliga utväxter av mycket varierande utseende, som orsakas av parasiterande svampar el. insekter, maskar o. dyl. G. kunna te sig som förtjockningar, inrullningar, punglika utväxter, liåriga bollar el. mera oregelbundet greniga bildningar. G. tjäna det parasiterande djuret till skydd. Av betydelse för växten är exempelvis bakterieknölarna på ärtväxternas rötter. Galläpplen på ekblad ha betydelse för framställning av galläpplesyra. Gallblåsa, se Lever. Gallblåskatarr, akut el. kronisk inflammation i gallblåsan, ger smärtor och feber. G. förekommer särskilt i samband med gallsten och behandlas som denna sjukdom antingen med stillaläge, diet, varma omslag m. m., el. i svåra fall med operation. GaFlc, P., d. 1537 el. 1538, professor i teologi i Uppsala, motarbetade ivrigt reformationens genomförande i Sverige. G. höll en bekant disputation med Olaus Petri vid riksdagen i Västerås 1527. GaPlen, se S: t Gallen. Galle’n-Kairela, Akseli (tidigare Axel Gallén), f. 1865, finländsk målare, till en början påverkad av fransk konst, senare den förnämsta representanten för en äkta finländsk skola. G. har målat bilder ur folklig miljö samt Kalevalamotiv av en kraftfull och livaktig realism och även gjort sig känd som skicklig illustratör. Galler, se Gallien. Galleri’. — 1. Långt smalt rum, ofta praktrum med konstverk. — 2. Gång med arkad, vanligen i en övre våning. — 3. Konstmuseum. — 4. Utgiven samling av porträtt el. dyl. — 5. De platser i en teater, som äro närmast taket. — 6. Utrymmet på sidorna om akterspegeln på ett fartyg. Gallern, Den döende (Den döende fäktaren), en i Rom förvarad, berömd marmorstaty från antiken, funnen på 1500-t. Gallfeber, fordom använd benämning på gulsot. G. finnes kvar i uttrycket ”reta gallfeber på någon”, vilket bottnar i en äldre föreställning om, att gulsot skulle kunna framkallas av ilska. Gallicism, från franskan lånat uttryck el. ord. GalFien, romerskt namn på n. Italien, Gallia cisalpi’na, och nuvarande Frankrike, Gallia transalpfna, även omfattande Belgien, en del av Holland samt Schweiz. Cisalpinska G. indelades i cispadan’ska G., d. v. s. — räknat från Rom — G. hitom Po, och transpadan’ska G. el. G. bortom Po. Dessa områden erövrades av romarna 222 f. Kr., medan sö. delen av trans-alpinska G. intogs omkring 120 f. Kr. och resten av Caesar 58—49 f. Kr. G. beboddes av de keltiska gallerna. Gallikan*ska kyrkan, benämning på den franska kyrkan under den tid, då den utmärkts av en viss självständig hållning gentemot påvemakten. Under 1800-t. har gallikanismen betydligt försvagats och alltmer lämnat plats för ultramontanismen. GallimatFas, osammanhängande prat. Gallio’n el. gal jon, den övre delen av ett segelfartygs förstäv. Gallio’n sbild, en snidad figur, som pryder övre delen av förstäven å ett fartyg. Galli’poli, halvö på europeiska sidan av Dardanellerna, var under världskriget (1915) skådeplats för blodiga strider, varunder ententen förgäves sökte bemäktiga sig herraväldet över sundet. Gall’isk, fransk, egentligen från Gallien. GalTiska tuppen, sinnebild av Frankrike, sannolikt uppkommen ur latinets gallus, som betyder både tupp och fransman, galler. Gairium, sällsynt metall. Kem. tecken Ga. Atomvikt 69.9. Specifik vikt 5.96. Smältpunkt 30°. Förekommer i små mängder i vissa zinkbländen. Gallmyggor (Itonididse), en familj tvåvingar med pärlbandslika antenner