Geter, en trakisk folkstam, som under forntiden bodde vid nedre Donau. De besegrades ocli skingrades av Alexander den store. Getingar (Vespa), ett släkte gadd-steklar, med njurlika ögon, vingar, som hopläggas i ett längsgående veck och starkt insnörd bakkropp, tecknad i gult och svart. En hona övervintrar. Av hennes ägg utvecklas på försommaren endast arbetare, på sensommaren även hanar och honor. Hanar och arbetare dö på hösten. Arbetarna bygga konstfärdiga bon av till gråpappersmassa söndertuggat trä. G. leva av söta växtsafter, flugor m. m. Den största arten är Bålgetingen (V. crabro), som är fruktad för sina styng och även gör skada å lövträd, genom att gnaga bort bark från unga grenar. Den bygger bon under tak, i ihåliga träd etc. Vanliga getingen (V. vulgaris) bygger bon i stenrös, jordhålor o. dyl. Skogs-getingen (V. silvestris) bygger ofta bon fritt hängande från grenar. Getost el. getmjölksost, beredes av getmjölk. Av vasslan kokas mesost, vilken senare ofta föres i marknaden, medan G. som regel förbrukas på platsen. Getpors, se Skvattram. Getse’mane, en plats på el. vid Oljeberget, där enligt Nya testamentet Jesus vilade ut efter påskamåltiden och där han förråddes av Judas. Som G. förevisas numera en trädgård vid foten av Oljeberget, inköpt av Franciskan-orden. Getskötsel bedrives i Sverige, liksom i andra länder, huvudsakligen i bergstrakter, där fodertillgången är för knapp för nötkreatur. Getter äro mycket anspråkslösa och äta även torkat löv, renlav, barr etc. Getmjölken är fetare än komjölken men har en något frän smak. Av mjölken beredes get-och mes-ost. Köttet av yngre djur är ej välsmakande. Skinnet användes särskilt för handsktillverkning. År 1920 uppgick antalet getter i Sverige till 113,000. Getsläktet (Capra), ett släkte slid-hornsdjur, med från sidorna hoptryckta horn, hakskägg och grov, raggig päls. Bland vilda raser märkas B e-zoargeten i Kaukasus. Stenbocken hör även hit. Tamgeten anses härstamma från en fossil art (C. prisca). Bland getraser märkas den vita Angorageten i Mindre Asien och den likaledes asiatiska K a-simirgeten, vilkas päls är värdefull. Den Svenska lantrasen är tecknad i vitt, svart och brunt. På senare tid har man även infört hornlösa schweiziska raser. Bocken sprider, särskilt under parningstiden, en frän lukt. Ungen kallas killing el. kid. Geyser i Yellowstone nationalpark. Gettfysburg, stad i Pennsylvania i Nordamerika, bekant för ett där under inbördeskriget utkämpat slag 1863, då nordstaternas trupper besegrade sydstaternas. Getå, lastageplats vid järnvägen Järna—Mjölby, Östergötland. GevaFdigcr, titel på poliskonstapel före 1850. GewaiFdhauskonserter, från 1781 regelbundet hållna konserter i Leipzig. G. ha uppkallats efter den byggnad, Gewandliaus, som först användes. Dirigenter för G. ha bl. a. varit Mendels-solin och Nikisch. Gevär, se Plandeldvapen. Gevärsfaktori, se Faktori. Geysrar el. gejsrar, heta källor, som genom plötsliga ångbildningar, ofta med regelbundna mellantider, slunga vattnet upp i luften; Island, Yellowstone Park, Nya Zeeland. Gliase’1, lyrisk konstform, härstammande från den arabiska dikten och med förkärlek använd av perserna. Ghettfo, getto, av judar bebott stadskvarter. Namnet G. användes i österländska och italienska städer, numer även i London och New York. Gliibelli’ner, se Guelfer. Ghiber’ti, L., 1378—1455, italiensk bildhuggare från Florens, en av ungrenässansens förnämsta gestalter. Högst nådde han med reliefskulpturer