Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geter, en trakisk folkstam, som
under forntiden bodde vid nedre Donau.
De besegrades ocli skingrades av
Alexander den store.
Getingar (Vespa), ett släkte
gadd-steklar, med njurlika ögon, vingar,
som hopläggas i ett längsgående veck
och starkt insnörd bakkropp, tecknad
i gult och svart. En hona övervintrar.
Av hennes ägg utvecklas på
försommaren endast arbetare, på
sensommaren även hanar och honor. Hanar och
arbetare dö på hösten. Arbetarna
bygga konstfärdiga bon av till
gråpappersmassa söndertuggat trä. G.
leva av söta växtsafter, flugor m. m.
Den största arten är Bålgetingen
(V. crabro), som är fruktad för sina
styng och även gör skada å lövträd,
genom att gnaga bort bark från unga
grenar. Den bygger bon under tak,
i ihåliga träd etc. Vanliga
getingen (V. vulgaris) bygger bon i
stenrös, jordhålor o. dyl.
Skogs-getingen (V. silvestris) bygger
ofta bon fritt hängande från grenar.
Getost el. getmjölksost, beredes av
getmjölk. Av vasslan kokas mesost,
vilken senare ofta föres i marknaden,
medan G. som regel förbrukas på
platsen.
Getpors, se Skvattram.
Getse’mane, en plats på el. vid
Oljeberget, där enligt Nya testamentet
Jesus vilade ut efter påskamåltiden och
där han förråddes av Judas. Som G.
förevisas numera en trädgård vid foten
av Oljeberget, inköpt av
Franciskan-orden.
Getskötsel bedrives i Sverige, liksom
i andra länder, huvudsakligen i
bergstrakter, där fodertillgången är för
knapp för nötkreatur. Getter äro
mycket anspråkslösa och äta även torkat
löv, renlav, barr etc. Getmjölken är
fetare än komjölken men har en något
frän smak. Av mjölken beredes
get-och mes-ost. Köttet av yngre djur är
ej välsmakande. Skinnet användes
särskilt för handsktillverkning. År
1920 uppgick antalet getter i Sverige
till 113,000.
Getsläktet (Capra), ett släkte
slid-hornsdjur, med från sidorna
hoptryckta horn, hakskägg och grov, raggig
päls. Bland vilda raser märkas B
e-zoargeten i Kaukasus.
Stenbocken hör även hit. Tamgeten
anses härstamma från en fossil art
(C. prisca). Bland getraser märkas
den vita Angorageten i Mindre
Asien och den likaledes asiatiska K
a-simirgeten, vilkas päls är
värdefull. Den Svenska lantrasen
är tecknad i vitt, svart och brunt. På
senare tid har man även infört
hornlösa schweiziska raser. Bocken
sprider, särskilt under parningstiden, en
frän lukt. Ungen kallas killing el. kid.
Geyser i Yellowstone nationalpark.
Gettfysburg, stad i Pennsylvania i
Nordamerika, bekant för ett där under
inbördeskriget utkämpat slag 1863, då
nordstaternas trupper besegrade
sydstaternas.
Getå, lastageplats vid järnvägen
Järna—Mjölby, Östergötland.
GevaFdigcr, titel på poliskonstapel
före 1850.
GewaiFdhauskonserter, från 1781
regelbundet hållna konserter i Leipzig.
G. ha uppkallats efter den byggnad,
Gewandliaus, som först användes.
Dirigenter för G. ha bl. a. varit
Mendels-solin och Nikisch.
Gevär, se Plandeldvapen.
Gevärsfaktori, se Faktori.
Geysrar el. gejsrar, heta källor, som
genom plötsliga ångbildningar, ofta
med regelbundna mellantider, slunga
vattnet upp i luften; Island,
Yellowstone Park, Nya Zeeland.
Gliase’1, lyrisk konstform,
härstammande från den arabiska dikten och
med förkärlek använd av perserna.
Ghettfo, getto, av judar bebott
stadskvarter. Namnet G. användes i
österländska och italienska städer, numer
även i London och New York.
Gliibelli’ner, se Guelfer.
Ghiber’ti, L., 1378—1455, italiensk
bildhuggare från Florens, en av
ungrenässansens förnämsta gestalter.
Högst nådde han med reliefskulpturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
