GerilTakrig, guerillakrig, friskare-krig, småkrig; ursprungligen de envisa småstrider, som i Spanien fördes från folkets sida mot fransmännen på Napoleon I:s tid. Gerle, A., f. 1860, svensk målare, som för sina landskapsbilder särskilt hämtat sina motiv från skärgården och från Stockholm. Germain, S:t, se Saint-Germain. Germa’ner, en gren av den indoeuropeiska folkstammen. Man vet mycket litet om G :s utveckling ur det indoeuropeiska urfolket, men man antager, att G. ursprungligen härstamma från s. Skandinavien. En kraftig rasblandning uppstod emellertid i och med G:s och andra folkslags förflyttningar (se Folkvandring). G. delade sig på flera grenar. Nordgermanerna voro bosatta i Skandinavien och förblevo minst uppblandade med andra folk. östgermanerna trängdes av sla-verna mot s., där de uppblandades med söderns folkslag. Västgermanerna vandrade mot v. och s. England, mellersta Frankrike och Alperna och upp-togo här romerska och keltiska element. G. voro i äldre tid delade på flera stammar, vilka levde oberoende av varandra. I spetsen för varje stam stod en hövding el. konung, vilken valdes av tinget. Denne hade vid sin sida ett krigsfölje, liirden. Stammens medlemmar hade för övrigt stor frihet, men den enskilde var dock i mycket beroende av sin släkt. — G. levde huvudsakligen av boskapsskötsel och jakt samt senare även av åkerbruk. — De förnämsta gudarna voro Wodan (Oden), Ziu (Tyr) och Donar (Tor). Av gudinnorna dyrkades främst Frija (Frigg). Offren, som bestodo av såväl människor som djur, förrättades utomhus. Angående rasbeskaffenheten, se Nordisk ras. Germa’nia, i 1840-t:s litteratur uppkommet namn på den kvinnliga personifikationen av Tyskland. Gernu^nieus Caesar, 15 f. Kr.—19 e. Kr., son till Nero Claudius Drusus, romersk fältherre, befäste romarnas välde i Germanien genom flera krigståg (12—16 e. Kr.). G. avböjde en erbjudan från härens sida att 19-årig bli utropad till kejsare efter Augustus. Germanism, från tyskan hämtat uttryck el. ord. Germa’nium, sällsynt, med tenn besläktad metall. Kem. tecken Ge. Atomvikt 72.5. G. upptäcktes först 1886, men existensen av en metall med G :s egenskaper hade förutsagts av Mendel-jeff. Upptäckten av G. har ansetts som en av de vackraste bekräftelserna på betydelsen av det periodiska systemet. Gernandt-Claine [klän], Jane, f. 1864, svensk författarinna, bekant för romaner och noveller ur exotisk miljö. Getingar med bo. Gerondif [sjirångdif], fransk verbform, som ändar på -a n t och föregås av e n samt användes som adverbial. Geron’t, se Gerusia. Gertrud, namn på medeltida helgon, bland vilka märkes en abbedissa i Ni-velles, som ansågs vara de resandes skyddshelgon. Flera sammanslutningar ha uppkallats efter henne, t. ex. den tyska församlingen i Stockholm, som övertagit namnet efter ett tyskt köp-mansgille. Geru’sia, grek., de gamles råd, ett slags senat, som fanns i de gamla grekiska staterna. Mest bekant är Spartas G. Medlemmarna kallades geronter. Gervais [s;arve’], ett slags mjuk, fransk gräddost. Gesant’, ty., diplomatiskt sändebud. Gesim’s, avslutande el. vågrätt avdelande listverk, användes som krön på en vägg, en panel, fönster- el. dörröppning. Gess, den med ett b en halv ton sänkta tonen g; förväxlas enharmo-niskt med fiss. Gess dur, durtonart med gess till grundton, ess moll till parallelltonart och sex b -förtecken för a, h, c, d, e och g. Gest [sjäst], fr., åtbörd. — Gestikulera, göra åtbörder. Gestation [je-], havandeskap. Gesvind’, ty., rask, snabb. Gesäll, se Skråväsen. Getapel el. vägtorn el. brågon (Rahmnus cathartica), en buske med tornar, ovala, sågade blad och svarta stenfrukter. Barken användes som av-föringsmedel i medicinen. Av barken fås gul, av bären röd färg. Veden är hård och användes till slöjdvirke. Getapulien, skämtsamt namn på de ofruktbarare delarna av Småland.