Gigue [sjigg], fr.; eng. jig [djigg], sv. gigg; engelsk solodans i raskt tempo; mot slutet av 1600-t. började G. användas som instrumentalstycke i musiksviten. G. dansas ännu som sjö-mansdans. Gijon [gisjå’n], spansk stad och badort vid Atlanten. 58,000 inv. .Exporthamn för järn och stenkol. Gikt, ärftlig ämnesomsättningssjuk-dom, vid vilken blodets halt av urin-syrade salter är ökad. Till uppkomsten av G. bidrager stillasittande levnadssätt, stark köttdiet samt bruk av spirituösa. Salterna avsätta sig vid lederna och ge här upphov till s. k. giktknölar, vilka medföra anfall av smärtor, svullnad och feber. Besvären komma periodiskt, men G. kan sä småningom övergå i en mera kronisk form. Behandlingen går ut på reglering av födan. Mörkt kött, lever och dyl. samt alkohol undvikes. Tillåten föda är grönsaker, mjölk, fisk m. m. Gilbert [djilbast], V., 1544—1603, engelsk naturvetenskapsman och läkare. G. är bekant för sitt påvisande av jordmagnetism. Gilbertöarna, en av korallöar bestående ögrupp vid ekvatorn i sö. Mikronesien, _ Stilla havet, mellan Marshallöarna i n. och Elliceöarna i s., 430 kvkm., omkring 30,000 inv. Står sedan 1892 under brittiskt beskydd. Gil Bias [s;'il blass], satirisk roman av den franske författaren Le Sage*. Gi’lead, ett bergland ö. om Jordan, bebott av israeliter oeh berömt för sin balsam och sina läkare. GH’gamesjepos, gammal-babylonisk hjältesaga, huvudsakligen känd genom assyriska kopior, utförda för Assurba-nipals bibliotek i Ninive (omkring 650 f. Kr.). G. innehåller bland annat en skildring motsvarande bibelns synda-flodsberättelse, för vilken den troligen tjänat som förebild. Giljoti’n, en fallbila, som på förslag av den franske läkaren Guilotin (1738 —1814), konstruerades under franska revolutionen, emedan man ansåg sig behöva en bekväm avrättningsmetod, lika för alla. Gille, medeltida benämning på sammanslutningar av olika slag. G. hade en stor både religiös, social och ekonomisk betydelse ända fram mot 1600-t. De uopkallades vanligen efter det skyddshelgon de valt och kännetecknades för övrigt av fast organisation och stor inbördes sammanhållning. Olika slag av G. äro exempelvis köpmans-, präst- och bygdegillen. — G. användes numera stundom som namn på föreningar el. i betydelsen "gästabud”. Gillesocialism, se Skråsocialism. Gillingham [gi’Iling£em], stad nära Chatham, sö. England. 55,000 inv. Gillray [-rej], J., 1757—1815, engelsk karikatyrtecknare, utförde ofta ganska grovkorniga politiska karikatyrer i etsning el. litografi. Gimo, uppländskt bruk, sv. om östhammar. Gin [djin], med enbär och andra ämnen kryddat brännvin. Ginnungagap, enligt den nordiska mytologin det väldiga svalg, som fanns före världens skapelse. Ginst (Genista), till ärtväxter hörande växtsläkte, vars arter äro tor-. niga, låga buskar med små, gula blommor i klase. Några arter förekomma på ljunghedar i s. Sverige. Giolitfi [djo-], G., f. 1842, italiensk statsman, som flera gånger växlat parti oeh upprepade gånger varit konseljpresident (1892—93, 1903—05, 1906—09, 1911—14). Han har arbetat för förbättrandet av arbetarklassens ställning och genomfört utsträckt rösträtt. G. motsatte sig Italiens inträde i världskriget. Giorgione [djårdjå’ne], egentligen Gi-orgio da Castelfranco, 1478—1510, italiensk målare, verksam i Venedig, en av de förnämsta representanterna för renässansens måleri. G :s målningar ha en viss lyrisk ton, mjuka och fylliga i färgen, fria och behagfulla i kompositionen. Bland med säkerhet kända arbeten av G. nämnas Giorgiones familj (Venedig), Den sovande Venus (Dresden), Konserten (Louvre). Giotto di Bondo’ne [djåttfå], 1276— 1336 (?), italiensk målare, arkitekt och bildhuggare, den äldre italienska konstens största namn, prydde Arenakapellet i Padua med målningar, vars motiv äro hämtade ur Marias och Kristi liv. Bland G :s övriga arbeten märkas freskomålningar i kyrkan Santa Croce i Florens och i underkyrkan i San Francesco, de senare med motiv ur Maria Magdalenas legend. G. är även skaparen av det berömaa klocktornet il Campanile i Florens. Gipa kallas, då man vid segling i medvind skiftar över ett gaffel- el. sprisegel till motsatt sida mot de andra seglen. Gips, kalciumsulfat, kem. formel CaSO-i, förekommer såsom mineral kristalliserat eller i korniga massor (alabaster). Bränd G. är kristalliserad G., som upphettats till ungefär 120° och därvid förlorat en del av sitt kristallvatten. Dess användning till avgjut-ningar, till vissa arkitektoniska ändamål m. m. grundar sig därpå, att bränd G., som med vatten blandas till en gröt, besitter förmågan att på nytt upptaga kristallvatten, varvid den hårdnar. Om den ursprungliga upphettningen drives för långt blir G.