dödbränd och otjänlig för nyss nämnda ändamål. Gir. Ett fartyg säges företaga en G., då det avsiktligt eller oavsiktligt avviker ur kursen. Giraff (Giraffa camelopardalis) är brunfläckig med ljus bottenfärg. Den har ofantligt lång hals och utdraget huvud med korta horn. G. når en höjd av 6 m. och är det högsta däggdjur, som finnes. Den lever av löv och kvistar från mimosaskogarna i Asiens bergstrakter, men träffas även i stäppområden. Girartlon [sjirardOng], F., 1628—1715, fransk bildhuggare, som utfört talrika skulpturer i en dekorativ, något teatralisk stil. Girgenti, stad på Siciliens s. kust. 30,000 inv. Export av svavel. Girlan’d, ranka av sammanflätade blommor el. lövverk; prydnadsmotiv, föreställande en dylik ranka. Jfr Feston. Gironde [sjirång’d], benämningen på nedre loppet av Garonne, från dess förening med Dordogne. Girondis’terna el. gironden [-[s;irång’-den],-] {+[s;irång’- den],+} ryktbart politiskt parti under Franska revolutionen*. Giroräkning, se Bankväsen. Gislaved, municipalsamhälle vid Nissan, v. Småland. 870 inv. Gummifabriker. Giss, mus., den medelst ett kors en halv ton höjda tonen g; förväxlas en-harmoniskt med ass. Gissel, se Flimmerhår. Gissing, G., 1857—1903, engelsk författare, tillhörande den naturalistiska riktningen, gav starkt pessimistiska skildringar mestadels från de lägre samhällsklassernas liv. Gisslan, person, lämnad som säkerhet till en av två stridande parter. G. förekom under antiken och bland de äldsta germanska folken. Gisslarc el. flagelanter kallades under medeltiden uppträdande skaror av självplågare, vilka genom att slå och illa behandla sin kropp ville befria sin själ från synd. Sådana rörelser upp-stodo upprepade gånger under medeltiden ocli spredo sig som pingströrelser ut över länderna. Giss moll, mus., molltonart med fem korsförtecken för f, c, g, d och a, med giss till grundton och h dur till parallelltonart; förväxlas enharmoniskt med ass moll. Gita’na [s/i-], maskulinum gitano, sp., zigenerska; zigenardans. Gitarr’, lutinstrument med flat resonanslåda, insvängd i sidorna. Vid spelningen frambringas ljudet medelst knäppningar med handen. G. härstammar från morerna, som införde den till Spanien. Gitter, ett stort antal, på lika avstånd från varandra belägna parallella springor. G. användes för bestämmande av ljusets våglängd. Se Spektrum. Gi’ze, provins i Nedre Egypten, på båda sidor om Nilen. 25,000 kvkm., 402,000 inv. Huvudort Gi’ze, vid Nilen, nära Kairo, 17,000 inv. I närheten av staden G. ligga de ryktbaraste av Egyptens pyramider, sfinxen samt ruinerna efter Egyptens gamla huvudstad, Memfis. Gjall. I den nordiska gudasagan en flod, som avgränsade de dödas rike och över vilken man passerade på gjallar-bron. GjalParliorn, enligt den nordiska gudasagan en Heimdal tillhörig lur, i vilken denne skall blåsa vid Ragnarök. Enligt Snorres Edda är G. ett dryckeshorn, ur vilket Mimer dricker ur visdomsbrunnen vid Yggdrasils rot. Gjedserodde, den danska ön Falsters s. spets. Fortsättes åt sö. under havsytan av det 1 mil långa Gjedserrevet. Från samhället Gjedser går ångfärja till Warnemiinde. Gjeirerup, K., 1857—1919, dansk författare, följde till en början Brändes, men skrev sedan dramer i en mera klassisk-heroisk stil. Betydligt mera uppskattade än dessa blevo emellertid G:s romaner (Minna, Mö lien). I G:s senare verk framträder hans förkärlek för indisk kultur och religion (Pilgrimen Kamanita). G. fick jämte H. Pontoppidan 1917 nobelska litteraturpriset. Gjukungar, konung Gjukes och Grim-hilds barn Gunnar, Hogne, Guttorm och Gudrun, vilka omtalas i Eddan och Yolsungasagan. Gjukes historiska motsvarighet är den burgundiska härskaren Gibika från 400-t. G. är liktydigt