Gra’vstickel, ined. trekantig spets försett stålverktyg. Träsnidare, gra-vörer och kopparstickare betjäna sig av G. Gravsänka, se Förkastningar. Gravtäcke, vackert broderade skynken, vilka under medeltiden på högtidsdagar placerades över förnäma personers el. helgons gravar. Gravy’r. — 1. Ornainentsarbete, utfört på en yta av metall, glas, ben, sten etc. — 2. Alster av grafisk konst*. Jfr även Etsning. Gravö’r, person, utbildad i grave-ring, t. ex. medaljgravör, glasgravör. Graz, stad i österrikiska provinsen Steiermark, vid Draves biflod Mur. 160,000 inv. Näst Wien Österrikes största stad. Universitet, teknisk högskola ocli flera museer. Järn- och stålindustri. Viktig handelsstad. Grazio’so, mus., behagfullt. Great Britain [grejt brittfen], eng., Storbritannien. Great Lakes [grejt le’jks], ”de stora sjöarna”, engelskt namn på cana-diska sjöarna Lake superior el. övre sjön, Michigan, Erie och Ontario. Great Yarmouth, se Yarmouth. Grebbestad, municipalsamhälle vid västkusten, n. Bohuslän. S50 inv. Fiskläge. Konservfabrik. Badort. Gre’co, El fgreck’å], Domenico Theo-toco’puli, kallad G., omkring 1547— 1614, greki sk-spansk målare, f. på Kreta, studerade för Tizian i Venedig och slog sig omkring 1576 ned i Spanien. G:s originella och djärva målningar behandla ofta mystiska el. religiösa motiv. Karakteristiskt för G. är en intensiv färgglöd och en om impressionismen påminnande kraft i uttryckssättet. (Greve Orgaz’ begravning). G. har därför särskilt blivit uppskattad i modern tid. Greenbacks [gri’nbseks], grönryggar, nordamerikanska sedlar, som ha sitt namn efter baksidans gröna färg. Green Mountains [grin maun’tins], bergskedja i v. delen av staten Ver-mont, U. S. A. Högsta toppen Mount Mansfield, 1,337 m. ö. h. Greenock [gri’nåk], sjöstad vid Clyde, ö. Skottland. 80,000 inv. Skeppsvarv. Maskintillverkning. Greenwich [gri’nitsj], förstad till London. 190,000 inv. Ryktbart astronomiskt observatorium, över vilket nollmeridianen el. G.-meridianen oftast lägges. Gregoria’nska kalendern, se Tideräkning. Gregroria’nska kristna, namn på medlemmar av armeniska kyrkan. Gregoria'nska sangen, katolsk kyrkosång, uppkallad efter påven Gregorius I (d. 604). GregVrius, romerskt påvenamn. — 1. G. I, den store, omkring 540—604, vald till biskop i Rom 590. 'G. arDc-tade målmedvetet på kyrkans organisation och hävdade dess makt gentemot patriarken i Konstantinopel. Genom en omfattande missionsverksamhet strävade G. att utbreda den romerska kyrkans makt. G. räknas som helgon och som en av den romerska kyrkans fyra lärare. — 2. G. VII, omkring 1020—85, liette egentligen Hildebrand och valdes till påve 1073. Från början grep sig G. an med ett omfattande reformarbete och förbjöd bland annat prästernas äktenskap och simonin (försäljandet av kyrkliga ämbeten) samt genomförde en organiserad legatinstitution. G. var under hela sin påvetid invecklad i en strid med tyska konungamakten (Investi-turstriden*). Som mål uppställde G. påvens överhöghet även i världsliga frågor. G. kanoniserades 1606. GregVrius av Nasians, 329—S9, grekisk kyrkofader, en av ledarna i kampen mot arianismen. Gregro’rhis av Nyssa, d. omkring 395, grekisk kyrkofader, cn av aria-iiisniens motståndare. Greifswald [grajfs’valt], stad i preussiska provinsen Pommern, vid östersjön, 27,000 inv. 1648—1815 lydde G. under Sverige och var under denna tid säte för en hovrätt. G. är främst universitetsstad med ett år 1456 grundat universitet. Grei’ssen, en huvudsakligen av kvarts och glimmer bestående bergart, som uppkommit genom pneumatoly-tisk inverkan på granit. G. är ofta tennmalms- och topasförande. Greker. Den forngrekiska kulturens bärare utgjordes sannolikt av norrifrån inträngande folkstammar av germansk ras (dorer, joner m. fl.). Dessa blandades med en mörk urbefolkning. De nutida grekerna äro ännu kraftigare uppblandade med mörka, orientaliska raser. Grekiska alfabetet. Ordet alfabet har uppkommit ur G: s två första tecken, a 1 f a och beta. G. är av feniciskt ursprung. Redan bokstävernas namn och äldsta former tyda härpå. Uppfinnandet tiller kännes i sagorna Kadmos, Tebes grundläggare. De feniciska skrivteck-nen ha dock undergått åtskilliga modifikationer i överensstämmelse med det grekiska språkets betydligt avvikande skaplynne, varjämte åtskilliga nya skrivtecken efter hand tillagts. Det sålunda utvecklade grekiska alfabetet (även kallat det ”joniska”), vilket i Aten var brukligt sedan år 403 f. Kr., innehåller 24 bokstäver, vilkas