troile), soin har brunsvart översida, vit undersida och svarta fötter. Den finnes allmänt vid vår västkust. T o-b i s g r i s s 1 a 11 (U. grulle), har röda fötter och är sommartid svart med vit vingfläck. Den lever liksom föregående i n. Atlanten samt även vid Sveriges ö. kust. Grizz’lybjörn, se Björnar. Grobia’n, grov, ohyfsad människa, grovhuggare. Grodd, se Frö. Groddlmopp, se Växternas spridning. Groddjur el. Amfibier (Amphibia), äro växelvarma ryggradsdjur, vilka som ungar andas med gälar, som vuxna med lungor. Huden saknar hornbildningar, hjärtat är tre-rummigt. Till G. höra bland annat Svan slösa groddjur, Svansgroddjur och Maskgroddjur. Grod’no, stad i republiken Litauen, vid floden Njemen, sv. om Vilna, 62,000 inv. Klädes- och tobaksfabri-ker. Livlig handel och flodfart. Fästning; stormades år 1915 av tyskarna. Grodor (Anura), en ordning svans-lösa groddjur, som ha långa, för hopp avsedda bakben med 5 tår och kortare framben med 4 tår. Tårna äro i allmänhet förbundna med simhud. G. ha tungan fastvuxen framtill och fri baktill, så att den kan slungas långt ut och användas till infångandet av insekter. Ur äggen utvecklas i vatten gälbärande och svansförsedda larver vilka så småningom omvandlas till lungandande svanslösa landdjur. Till G. höra Paddor, Löv- och Lökgrodor samt Egentliga g r o-d o r, vilka senare kännetecknas av att de ha tänder i överkäken. Till dessa höra Ätliga grodan (Rana escu-lenta), en grön, mörkfläckig art, som finnes i mellersta och s. Europa och på några ställen i Sverige. Vanliga grodan (Rana temporaria) är brun med mörkare fläckar. Hannarna ha, liksom många andra arter, utbuktningar av munslemhinnan, ljudsäckar, vilka kraftigt förstärka deras kväkningar. Bland andra arter må nämnas den nordamerikanska Oxgrodan, som når en längd av 20 cm. och är ätlig, ocli den på Sundaöarna levande F 1 y-gande grodan, som lever i träd och har förlängda tär med simhuden mellan dessa utvecklad till en slags fallskärm. Grodperspekti’v, sett underifrån, från grodans synpunkt. Grodspott, se Stritar. Grogg:, utspädd konjak, wisky, rom el. annan spritdryck. Namnet här-ledes från en engelsk amiral, vilken var den förste, som kom på den idén att späda ut manskapets romportioner. Groningen [sjrå’-]. — 1. Provins i nö. Nederländerna, vid Nordsjön. 2,360 kvkm., 363,000 inv. Tämligen fruktbart lågland. I sö. stora liögmossar, numera till stor del torrlagda. Boskapsskötsel. — 2. Stad i nämnda provins vid sammanflödet av floderna Hunse och Aa, 89,000 inv. Kanalförbindelse med Zuider-zee och Dollart. Handels- och sjöfartsstad. Textilindustri. Universitet. Groom [grom], eng., ridknekt. Gros [grå], A. J., 1771—1835, fransk målare, huvudsakligen känd för sina kraftigt realistiska målningar från na-poleonskrigen (Slaget vid Ey-1 a u). Gros’chen, numera populär benämning på ett tyskt 10-pfennig-mynt. Gross, 12 duSsin eller 144 stycken. Stort G., ett mera sällan förekommande begrepp, motsvarar 12 vanliga G. Grossbee’ren. by i preussiska provinsen Brandenburg, där en armé av tyskar, ryssar och svenskar under befäl av svenske kronprinsen Karl Johan slog en fransk här 1813. Gross-BerlFn, preussisk provins utgörande staden Berlin och dess närmaste område, se Berlin. Grossess’, havandeskap. Grossesse nerveuse [grosäs’ nervö’s], inbillat havandeskap, förekommer hos hysteriska kvinnor och kan kännetecknas av utebiiven reglering, mjölk i brösten, känsla av fosterrörelser etc. såsom ett verkligt havandeskap. Grossg-lockner, högsta toppen i alpgruppen Hohe Tauern, östalpernk, 3,800 m. hög. G. består av två spetsar, skilda genom en smal klyfta. Den högre av dem är den egentliga G. Den lägre benämnes Kleinglockner. Grosshandel, handel i parti, försäljning till återförsäljare. Grotesk’, vilt fantastisk, onaturligt överdriven, löjlig. Ursprungligen benämning på ett dekorationssätt, ett slags ornament, vilka bestodo av stiliserade blad och frukter, vaser, ansikten, djurmotiv etc. G. voro efter-bildningar av klassiska ornament och användes särskilt i barocktidens konst. Grotliusen el. Grotthus, K. A., 1680— 1750, en av Karl den tolftes karoliner, tjänstgjorde som konungens finansminister i Turkiet och utvecklade stor skicklighet i att låna pengar. Gro’tius, Hugo (egentligen Huig van Groot), 1583—1645, holländsk rättslärd, generalfiskal 1607 och pensionär 1613 i Rotterdam. G. gick senare i svensk tjänst och var 1634—45 svenskt sändebud i Paris. G. utövade ett omfattande vetenskapligt författarskap i juridiska, historiska, filologiska och teologiska frågor. Bland hans arbeten märkas det banbrytande folkrättsliga verket Dej u’r e b e 1 Pi et p a’c i s samt det