Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnlög Ormtunga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnlög Ormtunga (Gunnlaug
Orms-tunga), isländsk skald från omkring
1000, lijälten i Gunnlögs-sagan, som
besjunger G:s kärlek till Helga den
fagra.
Gunnrum, benämning* å ett
öiiogs-fartygs officersmäss.
Gurgelvatten, vattenlösning av
antiseptiska medel, såsom alun,
vätesuperoxid, kaliumklorat etc. Alltför
koncentrerade G. kunna göra skada, varför
det är bättre att späda för mycket än
för litet.
Gurka (Cucumis sativus) är en
ettårig ört med gula blommor och
handflikiga blad samt ogrenade klängen.
Efter frukternas utseende skiljer man
på olika sorter såsom slanggurkor,
som äro långa och smala, vanligen
gröna, ordinära, vita el. gröna
listgurkor samt mindre druvgurkor. G. ha
föga näringsvärde. Plantorna äro
mycket utsatta för svampar och skadedjur.
Gurkmejpapper, ett med ett
växtfärg-ämne, kurkumin, gulfärgat papper,
vilket användes som lakmuspapper för
påvisande av syror.
Gur’ko. — 1. Iosif Vladimir o vi t j G.,
1828—1901, rysk generalfältmarskalk,
vann berömmelse i rysk-turkiska
kriget 1877—78. — 2. Vasilij Iosifovitj G.,
f. 1864, den förres son, rysk general,
generalstabschef 1916 och senare för
en tid överbefälhavare för
sovjetrepublikens arméer.
G urm an ’tl, 1 äc ke r g o m.
Gu’ru, indisk titel på person, som
anses religiöst högtstående (helgon,
sektledare o. dyl.).
Gustav, konungar av Sverige. — 1.
G. I (G. Eriksson Vasa), 1496 (el.
1497)—1560, deltog tidigt i de politiska
striderna och tillfångatogs 1518 av
Kristian II, som lät sända honom som
gisslan till Danmark. G. rymde
emellertid f. å. och fick vid hemkomsten
höra om Stockholms blodbad, varför
han begav sig uppåt Dalarna för att
samla allmogen till kamp mot det
danska förtrycket. Efter många
svårigheter samlade han en här, valdes 1521
till rikets liövitsman och började efter
segerrika strider belägra Stockholm.
1521 valdes han till riksföreståndare
och sedan han erhållit hjälp från
Lii-beck, måste huvudstaden 1523 öppna
sina portar för G., som s. å. blivit vald
till konung på en riksdag i Strängnäs.
Enligt Malmö recess 1524 förklarades
unionen med Danmark upplöst.
Under befrielsekriget hade Sverige måst
ställa sig i skuld till Ltibeck, som nu
fordrade betalning på hårda villkor.
Detta framkallade Sveriges deltagande
i Grevefejden* 1533, under vilken det
liibeckska handelsväldet krossades.
Samtidigt grep sig G. an att
genomföra reformationen i Sverige, kanske
huvudsakligen av politiska skäl. Kyr-
kans egendom indrogs till staten.
Trots de s. k. Dalupproren* beslöts på
riksdagen i Västerås 1527, att kyrkan
skulle underordnas statens myndighet.
I den inre styrelsen sökte G. på allt
sätt skapa en fast statsorganisation.
Ännu ett uppror, Dackefejden*, hade
G. att bekämpa, varefter han på en
riksdag i Västerås införde
arvkungadöme. — 2. G. II Adolf, 1594—1632,
son till Karl IX, förklarades myndig
1611. Sverige var då invecklat i krig
med Danmark och Hyssland. G. slöt
fred med Danmark i Knäred 1613, då
Sverige måste betala ”Älvsborgs
lösen”, samt med Hyssland 1617 i
Stol-bova, där Sverige fick Ingermanland
och sö. Karelen. Jämsides härmed
ägnade sig G. och hans rikskansler,
Axel Oxenstierna, åt ett
genomgripande reformarbete i den inre
styrelsen. Resultatet härav var bland annat
riksdagsordningen 1617,
riddarhusordningen och kansliordningen 1626.
Handel och näringar gynnades och
kulturlivet befrämjades. Emellertid var
Sverige alltsedan Sigismunds
avsättning i krigstillstånd med Polen. G.
intog Livland och besatte
Weichsel-mynningarna i Väst-Preussen. När
det katolska väldet hotande utbredde
sig mot östersjön, undsatte G.
Stral-sund, som var den enda stad, djärv
nog att trotsa katolikerna. 1630
landsteg G. i Tyskland med syfte att
spränga det katolska väldet och
säkerställa protestanternas ställning. I detta
företag utvecklade G. en glänsande
fältherrebegåvning och använde sig av
en i flera avseenden ny krigskonst.
G. besegrade Tilly vid Breitenfeld
1631, företog ett segerrikt fälttåg till
Bayern och skaffade sig flera
bundsförvanter. Samtidigt höll han
återvägen tryggad genom en rad garnisoner.
G:s verk avbröts emellertid genom
slaget vid Ltitzen, där konungen
stupade (se vidare Trettioåriga kriget).
— 3. G. III, 1746—92, son till Adolf
Fredrik, var som kronprins ledare för
hovpartiet och sökte efter sin
tronbe-stigning 1771 försona hattar och
mössor. Då detta visade sig omöjligt,
genomförde G. sin ryktbara
statskupp 1772, efter vilken en ny
regeringsform antogs, vilken ökade
konungens makt. Härefter påbörjade G.
ett energiskt reformarbete. Bland
annat omarbetades rättsskipningen enligt
mänskligare principer, tryckfrihet
infördes, flottan ombyggdes och
penningväsendet ordnades. 17S0 slöt G.
ett förbund med Ryssland och
Danmark om väpnad neutralitet till skydd
för handeln. Samtidigt började G.
emellertid tröttna på
regeringsbekym-ren och hängav sig åt ett slösande
nöjesliv. Oppositionen växte, särskilt
harmades bönderna över att brännvins-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
