Gunnlög Ormtunga (Gunnlaug Orms-tunga), isländsk skald från omkring 1000, lijälten i Gunnlögs-sagan, som besjunger G:s kärlek till Helga den fagra. Gunnrum, benämning* å ett öiiogs-fartygs officersmäss. Gurgelvatten, vattenlösning av antiseptiska medel, såsom alun, vätesuperoxid, kaliumklorat etc. Alltför koncentrerade G. kunna göra skada, varför det är bättre att späda för mycket än för litet. Gurka (Cucumis sativus) är en ettårig ört med gula blommor och handflikiga blad samt ogrenade klängen. Efter frukternas utseende skiljer man på olika sorter såsom slanggurkor, som äro långa och smala, vanligen gröna, ordinära, vita el. gröna listgurkor samt mindre druvgurkor. G. ha föga näringsvärde. Plantorna äro mycket utsatta för svampar och skadedjur. Gurkmejpapper, ett med ett växtfärg-ämne, kurkumin, gulfärgat papper, vilket användes som lakmuspapper för påvisande av syror. Gur’ko. — 1. Iosif Vladimir o vi t j G., 1828—1901, rysk generalfältmarskalk, vann berömmelse i rysk-turkiska kriget 1877—78. — 2. Vasilij Iosifovitj G., f. 1864, den förres son, rysk general, generalstabschef 1916 och senare för en tid överbefälhavare för sovjetrepublikens arméer. G urm an ’tl, 1 äc ke r g o m. Gu’ru, indisk titel på person, som anses religiöst högtstående (helgon, sektledare o. dyl.). Gustav, konungar av Sverige. — 1. G. I (G. Eriksson Vasa), 1496 (el. 1497)—1560, deltog tidigt i de politiska striderna och tillfångatogs 1518 av Kristian II, som lät sända honom som gisslan till Danmark. G. rymde emellertid f. å. och fick vid hemkomsten höra om Stockholms blodbad, varför han begav sig uppåt Dalarna för att samla allmogen till kamp mot det danska förtrycket. Efter många svårigheter samlade han en här, valdes 1521 till rikets liövitsman och började efter segerrika strider belägra Stockholm. 1521 valdes han till riksföreståndare och sedan han erhållit hjälp från Lii-beck, måste huvudstaden 1523 öppna sina portar för G., som s. å. blivit vald till konung på en riksdag i Strängnäs. Enligt Malmö recess 1524 förklarades unionen med Danmark upplöst. Under befrielsekriget hade Sverige måst ställa sig i skuld till Ltibeck, som nu fordrade betalning på hårda villkor. Detta framkallade Sveriges deltagande i Grevefejden* 1533, under vilken det liibeckska handelsväldet krossades. Samtidigt grep sig G. an att genomföra reformationen i Sverige, kanske huvudsakligen av politiska skäl. Kyr- kans egendom indrogs till staten. Trots de s. k. Dalupproren* beslöts på riksdagen i Västerås 1527, att kyrkan skulle underordnas statens myndighet. I den inre styrelsen sökte G. på allt sätt skapa en fast statsorganisation. Ännu ett uppror, Dackefejden*, hade G. att bekämpa, varefter han på en riksdag i Västerås införde arvkungadöme. — 2. G. II Adolf, 1594—1632, son till Karl IX, förklarades myndig 1611. Sverige var då invecklat i krig med Danmark och Hyssland. G. slöt fred med Danmark i Knäred 1613, då Sverige måste betala ”Älvsborgs lösen”, samt med Hyssland 1617 i Stol-bova, där Sverige fick Ingermanland och sö. Karelen. Jämsides härmed ägnade sig G. och hans rikskansler, Axel Oxenstierna, åt ett genomgripande reformarbete i den inre styrelsen. Resultatet härav var bland annat riksdagsordningen 1617, riddarhusordningen och kansliordningen 1626. Handel och näringar gynnades och kulturlivet befrämjades. Emellertid var Sverige alltsedan Sigismunds avsättning i krigstillstånd med Polen. G. intog Livland och besatte Weichsel-mynningarna i Väst-Preussen. När det katolska väldet hotande utbredde sig mot östersjön, undsatte G. Stral-sund, som var den enda stad, djärv nog att trotsa katolikerna. 1630 landsteg G. i Tyskland med syfte att spränga det katolska väldet och säkerställa protestanternas ställning. I detta företag utvecklade G. en glänsande fältherrebegåvning och använde sig av en i flera avseenden ny krigskonst. G. besegrade Tilly vid Breitenfeld 1631, företog ett segerrikt fälttåg till Bayern och skaffade sig flera bundsförvanter. Samtidigt höll han återvägen tryggad genom en rad garnisoner. G:s verk avbröts emellertid genom slaget vid Ltitzen, där konungen stupade (se vidare Trettioåriga kriget). — 3. G. III, 1746—92, son till Adolf Fredrik, var som kronprins ledare för hovpartiet och sökte efter sin tronbe-stigning 1771 försona hattar och mössor. Då detta visade sig omöjligt, genomförde G. sin ryktbara statskupp 1772, efter vilken en ny regeringsform antogs, vilken ökade konungens makt. Härefter påbörjade G. ett energiskt reformarbete. Bland annat omarbetades rättsskipningen enligt mänskligare principer, tryckfrihet infördes, flottan ombyggdes och penningväsendet ordnades. 17S0 slöt G. ett förbund med Ryssland och Danmark om väpnad neutralitet till skydd för handeln. Samtidigt började G. emellertid tröttna på regeringsbekym-ren och hängav sig åt ett slösande nöjesliv. Oppositionen växte, särskilt harmades bönderna över att brännvins-