bränningen gjorts till statsmonopol, medan adeln förbittrades över konungens godtyckliga styrelse. Förhållandet till Ryssland hade blivit spänt och slutligen ansåg G. tiden vara inne att angripa detta land, som nära förbundit sig med Danmark. 1788 började G. krig och råkade snart i en ytterst farlig situation genom ett officersmyteri (se Anjalaförbundet). Emellertid räddades G. genom en dansk krigsförklaring, som enigt ställde svenska folket på konungens sida. Danskarna förmåddes avbryta fientligheterna och Ryssland blev efter svenskarnas seger vid Svensksund benäget för fred, som slöts i Värälä 1790 utan vinst el. förlust. Året innan hade emellertid G. straffat upprorsmännen och genomdrivit förenings- och säkerhetsakten, vilken ytterligare stärkte konungens makt. Snart ingicks dock en ny sammansvärjning inom adeln mot konungen, som mördades på en hovbal. Stor betydelse hade G. som gynnare av vetenskap, konst, litteratur och teater. — 4. G. IV Adolf, 1778—1837, den förres son, tillträdde 1796 regeringen, som dittills förts av hertig Karl och dennes gunstling Reuterholm. Till en början ägnade sig G. åt förbättringar, särskilt i fråga om jordbruket, där enskifte infördes 1807. Finanserna sökte G. även ordna. Snart uppstod emellertid opposition inot konungens alltmer despotiska styrelse. Utrikespolitiskt blev G. snart en hätsk fiende till Napoleon och deltog i tredje koalitionskriget 1805—07. G. upprätthöll vänskapen med England och nekade absolut att antaga det av Napoleon påbjudna kontinentalsystemet. Härigenom skaffade han sig Frankrike, Ryssland och Danmark till fiender. Ryssland bemäktigade sig Finland (se Finska kriget 1808—09). Förbittringen växte mot G., som ej visade sig situationen vuxen. En sammansvärjning ingicks och då ett inbördeskrig hotade utbryta, arresterades G. 1809 och förklarades av riksdagen avsatt. Även hans bröstarvingar miste tronföljds-rätten i Sverige. G. förde sedan ett kringirrande liv och dog i Schweiz. — 5. G. V, f. 1858, son till Oscar II, tillträdde regeringen 1907, gift med Victoria av Baden. Gustav, svenska prinsar. — 1. G., 1568—1607, son till Erik XIV, var efter faderns död utsatt för Johan III:s misstankar och förde ett äventyrligt liv i Tyskland och Ryssland, där han dog. — 2. G., prins av Vasa, 1799—1877, äldste son av Gustav IV Adolf, hade efter faderns avsättning anhängare bland gustavianerna men lyckades ej bli vald till tronföljare efter fadern. G. förbigicks också vid regentomby-tena 1844 och 1859. G. gick i öster- rikisk tjänst och blev fältmarskalklöjtnant 1836. — 3. G., 1827—52, hertig av Uppland, Oscar I :s son, ägnade sig åt tonsättning och är särskilt känd för manskvartetterna ”Glad såsom fågeln” och ”Sjung om studentens”. — 4. G. Adolf, f. 1882, kronprins av Sverige, hertig av Skåne, Gustav V :s äldste son. Gustav Adolf, svenska konungar och prinsar. Se Gustav. Gustav-Adolf sföreningen bildades 1S32 och har till uppgift att stödja protestantiska församlingar i katolska länder. Flera avdelningar finnas i Tyskland, Österrike, Schweiz, Holland och Italien. I Sverige finnas fem avdelningar (Stockholm, Göteborg, Uppsala, Lund, Norrköping). Centralstyrelsen är förlagd till Leipzig. Gustavianer, beteckning på Gustav III: s politiska anhängare, vilket parti sedermera även stödde Gustav IV Adolf. G. betecknar även den krets av litterära och kulturella personligheter, som på Gustav III: s tid voro upplysningsidéernas målsmän i Sverige. Gustavianska arvegodsen, Gustav I :s efterlämnade enskilda egendom (över 5,000 hemman). Av Gustaf II Adolf, som ensam ärvt G., utdelades en stor del som donationer, bland annat till Uppsala universitet. Gustaviansk stil, en avart av Ludvig XVI:s stil, som utvecklades i Sverige på Gustav III: s tid. Möbler och konstslöjd av denna stil utmärkas av raka linjer och en viss anslutning till antiken. G. utgör en reaktion mot rokokon. Inom möbelkonsten är Georg Haupt det förnämsta namnet. Från den franska motsvarigheten avviker G. genom mera sparsam dekorering. Jfr Bil. Möbelstilar I. Gustavsberg. — 1. Samhälle på Värmdön. sö. Uppland. 1,950 inv. Porslinsfabrik. — 2. Badort nära Uddevalla, Bohusläns äldsta. Gustavsbergs porslinsfabrik i Gu-stavsberg vid Baggensfjärden i närheten av Stockholm tillverkar porslin och annan keramik. Gu’tar, Gotlands urinvånare, en nordgermansk folkstam. Gutenberg [go’-], Joliann, omkring 3397—1468, boktryckarkonstens uppfinnare, se Boktryckarkonst. Gule’ra, finna behag i, tycka om, njuta av. Guttaper’ka, kautschukliknande ämnen, som erhållas av den intorkade mjölksaften av vissa träslag från Ost-indien och Sundaöarna. G. är ett föga elastiskt men i svag värme mjukt och formbart ämne. Det användes bland annat som elektriskt isolationsämne.