Plan av gånggrift, överst sedd uppifrån, underst i genomskärning, sedd från sidan. Gård, se Halofenomen. Gärdarike, fornnordisk benämning på de svenska vikingarnas välde i Ryssland. Gårdfarihandcl, fordom en handelsrättighet, som innehades av vissa härader och städer i Västergötland, att sälja ortens tillverkningar ute i landet. Detta ombesörjdes av s. k. utelöpare (knallar el. skålknallar). Rätten till G. måste numera sökas hos länsstyrelsen. Bestämmelser rörande G. återfinnas i näringsfrihetsförord-ningen av den 18 juni 1864. Gårdfarihandlare, person, som bedriver gårdfarihandel. Gåsfåglar (Anserinte), en underavdelning av Andfåglar, vilka ha kort, tvär stjärt, långa vingar, tarser minst lika långa som mellantån och övernäbben större än undernäbben. Till G. höra bland andra Gravan d, Gåssläktet, Pr utgås m. fl. Gåsgam (Gyps fulvus), en art gamfåglar med halskrage och gråbrun dräkt. G. leva i flockar i s. Europa och n. Afrika. Gåshud. Vid avkylning, skrämsel och dylikt sammandraga sig de glatta muskler, som löpa mellan hårsäckarna och huden på kroppen. Den knottrig-het, som då framkommer, kallas G. Gåskarl, se Gåssläktet. Gåssläktet (Anser) har näbbnagel lika bred som näbbspetsen. Sädg å-sen (A. segetum) har svart näbb med rödgult band och liknar föröv-rigt grågåsen. Förekommer flockvis i fjällsjöar. Grågåsen (A. anser) är grå med ljusare teckning samt har röd-aktig näbb med vit näbbnagel Jfr Bil. Fåglar II. Den förekommer sparsamt vid insjöar i s. Sverige samt vid vår östkust. Från denna anses T a m-gåsen härstamma. Bland inhemska raser märkas: Skånska gåsen, som har huvud och övre delen av halsen och ett område på ryggen och på sidorna och stjärten gråa, resten är vit. ölandsgåsen är till färgen lik föregående men mindre. På senare tid ha utländska raser införts, bland vilka märkas följande: Toulousegå-s e n, som är den största ras, som finnes, och huvudsakligen tecknad i mörkgrått med vit gump. Emden-gåsen är helt vit och är lättare byggd än föregående liksom även Vit italiensk gås. — Gåsskötsel be-drives huvudsakligen i Skåne, Halland, Västergötland och på Öland. År 1919 räknades 21,000 gäss i Sverige. Gåsögon, en sedan järnåldern i Norden förekommande vävnad med mönster i snedrutor. Gåta, beskrivning av ett icke nämnt föremål, som skall kunna gissas av framställningen. G. är huvudsakligen ett sällskapsnöje (rebus, charad). I den äldre grekiska litteraturen användes gärna G. Orakelspråken gåvos ofta gåtans form. I de fornnordiska Eddasångerna förekomma talrika G. För den muntliga traditionen tjänade förmodligen G. som stöd för minnet. Gåva. För att G. skall ha rättslig kraft fordras beträffande lös egendom, att överlämnande ägt rum, samt beträffande fast egendom, att gåvobrev bevittnat av två ojäviga personer upprättats och överlämnats. Ett löfte om G. har ej rättslig kraft. Fullbordad G. kan i regel ej återkallas. G., som bort-givits kortare tid före givarens konkurs, kan emellertid återvinnas, om borgenärerna lidit märkbar skada. För G., vars värde överstiger 3,000 kr., skall gåvoskatt erläggas. Utfästelse av trolovad el. make att under äktenskap vederlagsfritt giva något till andra maken är ej gällande, ej ens om skriftligt fordringsbevis utställts. Vill trolovad till sin trolovade bortgiva egendom, som skall tillfalla honom vid äktenskapets ingående, el. vill make giva andra maken en gåva, skall, därest det icke är fråga om sedvanliga presenter, äktenskapsförord upprättas. Gädda (Esox lucius) finnes i insjöar över hela Sverige samt utefter östkusten. Den har mörk, grönaktig rygg, gulfläckiga sidor och vit buk. G. är en glupsk rovfisk. Lektiden är vid islossningen. Gamla gäddor kunna bli över en m. långa. Se Bil. Fiskar II. Gälar [jä*-], se Andning. Tidens Lexikon. 31