H H, den åttonde bokstaven i vårt alfabet. — Mus. den diatoniska skalans sjunde ton. — II. betecknar som forn-romerskt taltecken 200 — H är kem. tecken för en atom väte. Haag: [lia’g], fr. la Haye, residensstad i konungariket Nederländerna, belägen i provinsen Sydholland, nära Nordsjön. 353,000 inv. H. liar ett flertal museer och bibliotek samt är säte för riksdagen, den högsta domstolen m. m. Bland märkligare byggnader märkes det 1913 uppförda ”Fredspalatset”, i vilken byggnad de till H. förlagda internationella domstolarna bedriva sina förhandlingar. Haagkonferenser [ha’g-]. Den första fredskonferensen hölls i Haag 1899 på förslag av tsar Nikolaus II; ombud från 27 makter deltogo. Denna kallas ofta ”Haagkonferensen”. Den andra fredskonferensen hölls även i Haag 1907, då 44 makter voro representerade. Å bägge dessa utarbetades flera folkrättsliga avtal, särskilt med avseende på krig och skiljedomar. Åren 1893, 1900 och 1904 höllos i Haag konferenser för internationell privaträtt. Haarlem [ha’r-], stad i nv. Nederländerna, provinsen Nordholland. 70,000 inv. Känd för sin blomsterodling. Haase [lia’se], H., 1803—1919, tysk socialdemokrat, ursprungligen advokat. H. var medlem av riksdagen 1897—1907 och 1912—18 samt blev Be-bels efterträdare som ledare för den socialdemokratiska riksdagsgruppen. H. medverkade vid revolutionen 1918 och blev utrikesminister. Kort tid efteråt utsattes han för ett attentat och avled av därav följande blodförgiftning. Haback’uk, en av de mftidre profeterna i Gamla testamentet. H. levde sannolikt omkring 00 f. Kr. Habana, se Havanna. Habanera [avane’ra], sp., ett slags dansvisa, benämnd efter staden Havanna på Cuba. Habarovsk, se Chabarowsk. Ha’beas-corpus-akten [-kår’pus-], namn på en engelsk lag från 1079. H. är den mest bekanta av de engelska lagar, som avse att skydda en person mot godtycklig häktning. Ha’ber, F., f. 1808, tysk kemist, som bland annat utexperimenterat en metod att med tillhjälp av kontaktsubstanser direkt framställa ammoniak ur luftens kväve och väte. H. erhöll Nobelpris i kemi 1918. Hab’ichtswald, basaltberg vid staden Kassel, Ivurhessen, Tyskland. På bergets sluttning i naturskönt läge slottet Wilhelmshöhe. Habi’1, skicklig, duglig, flink; med-görlig. — H a b i 1 i t e’r a sig, visa sig skicklig till något. Habit [abi’], fr., klädedräkt. Habit ii 6, fr., vardagskund, stamgäst, stamkund, t. ex. teaterhabitué. Habitueir, sedvanlig. Ha’bitus, lat., hållning, sätt att skicka sig; yttre utseende (särskilt från medicinsk synpunkt). Hab’sburg, tysk furstesläkt, vars medlemmar gjort en betydelsefull insats i Europas historia. Med undantag för en kort tid var H. i besittning av den tysk-romerska kejsar-värdigheten 1452—1800. Karl V härskade över ett väldigt rike, som efter hans död delades i ett österrikiskt och ett spanskt. 1700 utslocknade den spanska grenen och 1740 utdog den österrikiska på manssidan. Kronan övergick emellertid till kejsar Karl VI: s dotter Maria Teresia, från vilken grenen H.-Lothringen härstammar. Då tysk-romerska riket upplöstes, förklarade sig kejsar Frans II för kejsare av Österrike. Denna värdighet innehade H. till 1918. Hacka i vinden, hålla för högt upp i vinden i bidevindssegling, så att seglen slå. Hackbräde, mus., stränginstrument med platt, trapetsformad resonanslåda, vars stålsträngar anslås med två hammare. Hackspettfåglar (Pici), en ordning fåglar, som ha kraftig, rak näbb och med liullingar försedd tunga, som kan skjutas långt ut. H. ha vanligen två tår bakåt och två tår framåt och äro i allmänhet klätterfåglar, som leva av insekter, vilka de hacka fram ur trädstammar el. av nötter och frön. Till H. höra S v a r t s p e 11-, Grönspett- och Bro k spettsläkt e-n a samt Göktytan. Ila’dersleben, se Haderslev. Haderslev, stad i nö. Sönder-Jylland (Nordschleswig), Danmark. 14.200 inv. H. tillhörde 1804—1920 Tyska riket och kallades då Hadersleben. Staden är huvudsakligen dansktalande. Residensstad i Haderslev amt. Haderslev amt, danskt amt i n. Sönder-Jylland, 1,309 kvkm., 50,000 inv.,