Hallström, Per, f. 1866, författare, framträdde först med en lyrisk diktsamling men övergick i ocli med Vilsna fåglar till novellformen, som allt framgent varit det område, där H. nått liögst. H. intresserar framför allt genom sin säkra psykologiska blick parad med en något kylig humor (En skälmroman, novellsamlingen Briljantsmycket). En gammal historia är en vemodigt skildrad berättelse från 1820-t:s Sverige. Exotiska och antika skildringar ingå i novellsamlingen Purpur. Högt konstnärligt värde äga novellsamlingarna Thanatos och De fyra elementerna. H. har även skrivit litteraturkritiska uppsatser. Medlem av Svenska akademin 1908. Hallstämpling, se Hallrätt. Hallucinationer, sinnesvillor, föreställningar, vilka äga så åskådlig intensitet, att de förläggas till yttervärlden och uppfattas som orsakade av direkta sinnesintryck. Endast deras orimlighet, deras bristande överensstämmelse med samtidiga intryck, visar, att de äro villor. H. äro särskilt vanliga vid sinnessjukdomar men kunna även uppträda hos hysteriska personer samt vid feber, uttröttnings-och förgiftningstillstånd (alkoholdeli-rier). HalPwachseffek’t. Med H., som upptäcktes av Hertz och uppkallats efter den tyske fysikern Hallwachs, 1859— 93, som först noggrant undersökte densamma, förstås det fenomenet, att metallytor, som träffas av ljusstrålar, framför allt violetta el. ultravioletta, börja utsända elektroner. HalPwylska palatset i Stockholm, uppfört efter ritningar av I. G. Cla-son 1894—98, skänktes jämte samlingar och lösegendom 1920 till svenska staten av greve v. Halhvyl (d. 1921). Efter grevinnan v. Hallwyls död är H. avsett till museum. Till palatset hör bland annat ett galleri av holländska målningar samt kinesiska konstsamlingar. HaPma, ett spel med brickor på ett schaekrutat bräde. Halmstad, stad vid Nissans utlopp i Kattegatt, s. Halland. 18,400 inv. Residensstad för Hallands län. Mekaniska verkstäder, klädesfabrik, filtfabriker, skofabriker. Livlig sjötrafik. Staden omnämndes redan på 1200-t. Gammalt slott, fordom starkt befäst. Ha’lofenomen, ljusringar (gårdar) av olika färg, som ibland uppträda kring sol el. måne och som bero pä ljusets brytning och reflexion i nål-formiga iskristaller, vilka sväva i de högre luftlagren. Halofy’ter, saltväxter, kallas växter, som leva i saltvatten el. å salthaltig mark. Haloge’ner, hem., se Saltbildare. HaPonen, P., f. 1865, finländsk målare, vars första produktion röjer inverkan från fransk konst. Ii. övergick senare till en mera nationellt betonad stil, utmärkt av dekorativ stilisering. Hals, Frans, 1580 el. 1581—1666, jämte Rembrandt Hollands främste 1600-talsmålare. H. var huvudsakligen verksam i Haarlem, där han dog i största fattigdom. Som porträttmålare fångade H. med genialisk uppfattning och humor det för en person typiska i min, gest och hållning. Han använder sig vanligen av svarta el. gråa färgtoner och målar i en bred, flytande, impressionistisk stil. I sina genrebilder har H. skapat livfulla typer ur de bredare lagren. Av H: s hand finnas även bilder av korporationer och skyttegillen. Å Nationalmuseum i Stockholm finnes H: s Fiolspelaren. — Hans broder Dir k H. var en utmärkt genremålare. Halsbandsprocessen, beryktad skandalaffär i Paris 1785—86. En bedra-gerska, grevinnan La Motte, uppmanade kardinal L. de Rolian att för drottning Marie-Antoinettes räkning köpa ett diamanthalsband. Grevinnan påstod sig stå väl hos drottningen, som hon i verkligheten aldrig blivit föreställd för. Kardinalen, som var angelägen att behaga drottningen, lät emellertid lura sig och överlämnade halsbandet till grevinnan, som lät söndertaga och avyttra det för egen räkning. Bedrägeriet upptäcktes dock, och under den följande rättegången sökte grevinnan kasta skulden pä äventyraren Cagliostro. H. nedsatte betydligt drottningens och kungadömets anseende, i det man ville göra troligt, att drottningen stod i ett kärleksförhållande till Rohan. Halsbränna, en brännande sveda, som förlägges till svalget och övre delen av matstrupen och som orsakas av för stark halt av syra (saltsyra, mjölksyra) i magen. H. uppträder vid flera olika mag- och tarmsjukdomar. Halsböld, se Halsfluss. Halsfluss, inflammation i svalgmandlarna och dessas omgivning, yttrande sig i rodnad, svullnad och smärtor vid sväljandet. Feber kan höra till sjukdomsbilden. Ibland utvecklas gulgrå beläggningar över de inflammerade områdena. Ofta är det dock i så fall fråga om difteri. Vanlig H. är i allmänhet ofarlig. I svåra fall inträder varig insmältning, halsböld. De bakterier, som orsaka H., kunna ibland sprida sig ut i kroppen och ge upphov till sjukliga föränd-