ringar därstädes. Ledgångsreumatism, njurinflammation och andra sjukdomar kunna då följa. Behandlingen består i sängläge och gurgUng med svaga antiseptiska lösningar. Om febern blir för hög, ges febernedsättande medel (acetylsalicy lsyra). Halsinflammation, se Halsfluss. Halsjärn, en järnring om halsen, med vilken fordom brottslingar fästes vid skampålen. Hals- och handrätt, en i Sverige fordom adeln tillkommande rätt att döma sina underlydande även för brott, där straffet var avrättning. H. var i Danmark och Norge mera utsträckt än i Sverige. Halt. — 1. Det förhållande, i vilket ett ämne ingår i en blandning. — 2. Militärt kommandoord med betydelsen stanna. Haltning, ojämn gång, kan bero på förlamningar, stelhet el. smärtor i något av benen. Bland de missbildningar, som orsaka H., märkes särskilt medfödd liöftsjuka. Om små barn halta, när de lärt sig gå, är detta vanligen orsaken. Det är viktigt att i tid observera sådana gångrubbningar hos barn, så att behandlingen ej kommer för sent. Halvapor (Prosimiee) stå nära aporna och ha fingerlika gripextremiteter. Tanduppsättningen liknar insektätar-nas. Ii. äro i allmänhet nattdjur. Hit höra bland andra Fingerdjur, S p ö k d j u r, L o r i e r m. fl. Halvasien, stundom förekommande benämning på sö. Europa, särskilt länderna mellan nedre Don och Nedre Donau. Halvbjörnar (Procyonidse), en rov-dj ursgrupp, vars arter nå upp till en hunds storlek. De äro hälgångare och ha klumpig kropp med lång svans. Hit höra bland andra Tvätt-, Näs-och V e c k e 1 bj ö r n. Halvblod benämnas i allmänhet korsningar mellan en ädel ras och en mindre förädlad ras. Bland människor betecknas som Ii. korsning mellan olikfärgade raser: neger och vit (mulatt), indian och vit (mestiz), indian och svart (sambo). Halvblodsliäst, korsning mellan engelskt fullblod och arbetshäst. Jfr Hästraser. Halvfabrikat kallas varor, som, ehuru de undergått viss förädling, skola undergå ytterligare bearbetning för framställning av det färdiga fabrikatet. Tackjärn är sålunda ett H. liksom pappersmassa. Halvfranskt band, bokband, på vilket endast rygg och hörnsnibbar äro överdragna med skinn i motsats till helfranskt band, som helt och hållet är skinnbeklätt. Halvgenomträngliga liinnor. Halv-genomträngliga el. semipermeabla kallas hinnor, som ha den egenskapen, att de genomsläppa vatten och andra lösningsmedel men ej de däri lösta ämnena. Växternas cellmembraner äro H. Om en porös lercylinder, sedan den fyllts med en kopparsulfatlösning, nedsättes i en lösning av gult blodlut-salt, utfälles i lerväggen ett skikt fer-rocyankoppar. Lercylindern förhåller sig härefter som en Ii. Ett på detta sätt preparerat kärl användes för bestämningar av det osmotiska trycket hos lösningar. Halvgräs (Cyperaceee), en familj gräsliknande växter, som ha märg-fyllda strån. Till H. höra bland annat Starr och Papyrusväxten. Halvknop, enkel knop el. överhands-knop, kallas knut, som göres på ett tåg för att hindra ändans utlöpande. Man skiljer mellan tre slag: enkel, dubbel och ”i åtta”. Halvmesy’r, otillräcklig åtgärd. Halvmetaller, numera ej använd kemisk term,- betecknande ämnen, som till sina egenskaper ansågos intaga en mellanställning mellan metaller och icke metaller, t. ex. arsenik, zink. Halvmåne, symbol för turkiska riket och religionen. En stjärna har senare placerats utanför H: s öppning. Det turkiska riksvapnet består av en vit H. och stjärna på röd botten. Hal’vorsen, J., f. 1864, norsk musiker, som bland annat komponerat det ofta spelade orkesterstycket Bojarer-nas intåg. Halvsiden, vävnad med antingen varp el. inslag av silke. Halvslag. Enkelt H. ”om egen part” el. om ett föremål, ett sätt att fastgöra en tågända. — Två H. el. D u b b e 11 H. är en ofta använd ”på-stickning”, d. v. s. fastgörande av lättare föremål vid en ända, medelst vilken det skall upphissas. Två H. om egen part användes särskilt för att fastgöra en sladd i en öglebult el. dyl. Halvstop, äldre rymdmått, utgörande en fjärdedels kanna el. ungefär 0,65 1. Halvton, musiksystemets minsta tonsteg, intervall. Halvylle, vävnad med inslag av ullgarn och varp äv bomullsgarn. Halvädelsten, se Ädelsten. Halvö kallas en från ett fastland el. en större ö utskjutande del, som på tre sidor är omgiven av vatten. Små halvöar kallas näs. Mycket smala halvöar kallas landtungor. Ham, enligt gamla testamentet en av Noaks söner, som skulle vara stamfader till en del sydliga folk (etioper, egypter). Jfr. Hamiter.