svenska kungar, voro utförda i en elegant ocli klassiskt betonad stil. Hedlund. — 1. S. A. H., 1821—1900, journalist ocli politiker, redaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning från 1852, vilken tidning han med hjälp av framstående medarbetare, bland andra Viktor Rydberg, utvecklade till sin tids ledande, liberalt kulturella organ. — 2. Ellen H., se Ce-derström. Hedqvist, I., f. 1880, skådespelare, anställd vid Dramatiska teatern 1909 —19, även känd som filmskådespelare. Hedsjas, arabisk kuststräcka vid Röda havet, n. om Mecka, övervägande öken och stäpp. Genomlöpes av Hedsjas-järnvägen, som förbinder Damaskus med Medina. Hedströmmen utgör avlopp för en mängd sjöar i s. Dalarna, rinner genom Västmanland i s. riktning och utmynnar i Mälaren sö. om staden Köping. Längd 75 km. Lämnar drivkraft till talrika industrianläggningar. Hedvig- Eleonora, 1G36—1715, svensk drottning, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp, 1654 förmäld med Karl X Gustav. Efter konungens död 1660 blev hon ordförande i förmyndarstyrelsen för Karl XI men ingrep föga i politiken. H. var även medlem av förmyndarstyrelsen för Karl XII 1697. Hefai’stos, eldens och smideskonstens gud enligt den grekiska gudasagan. H. var särskilt i Aten och på ön Lemnos föremål för dyrkan. H: s maka var kärleksgudinnan Afrodite, och hans smedja troddes förlagd till vulkanerna på Sicilien. Den romerska motsvarigheten till H. är Vulca’nus. HeJTner-AFteneck, F. von, 1845—1904, tysk ingenjör, konstruktör bland annat av Ilefner-Altenecks differentiallampa, amylacetatlampan, som användes vid fotometriska bestämningar, samt det i elektriska motorer och generatorer använda trumankaret. Hef’ner-Altenecks differentia’llampa, en båglampa, som erhållit sitt namn av en efter uppfinnaren uppkallad anordning för automatisk reglering av avståndet mellan kolspetsarna. Regleringen sker på elektromagnetisk väg. Hef’nerenliet, se Ilefnerlampan. Hef’nerlampan, en av den tyska ingenjören I-Iefner-Alteneck konstruerad lampa, i vilken kemiskt rent amylace-tat brännes. H. användes inom foto-metrin. Dess ljusstyrka, då lågan är uppskruvad till 40 mm. höjd, kallas för en Hefnerenhet. He’gar, F., f. 1841, schweizisk tonsättare, som komponerat uppskattade körverk (Totenfolk). He’gel, F., 1770—1831, tysk filosof, professor i Berlin från 1818. H. utgår från, att varje påstående, tes, slår över i sin motsats, antites, och att bägge dessa begrepp tillsammans bilda en högre enhet, en syntes. Vara slår över i icke vara och ur bägge framgår bliva. Med användande av denna och liknande dialektiska metoder, uppbygger H. en slags filosofisk utvecklingslära, som i många avseenden är dunkel och svårfattlig, men som dock utövat ett vidsträckt inflytande på samtida och senare tänkare. Hans anhängare delade sig i tvenne läger, en höger, som mera lutade åt konventionella, religiösa åskådningar och en vänster, som mera anslöt sig till panteism och naturalism. Hegelia’n, anhängare av Hegels åskådningar. Hegemoni’, ledarskap, övervälde. H. var särskilt i antikens Grekland en benämning på den ledarställning bland stadsstaterna, som särskilt Aten och Sparta eftertraktade. Heiberg. — 1. P. A. H., 1758—1841, dansk författare, som gjorde sig känd för sin träffsäkra men obarmhärtiga satir, riktad mot både politiska och sociala missförhållanden. Efter en tryckfrihetsprocess blev H. landsför-visad och vistades sedan i Paris. — 2. J. L. H., 1791—1860, den förres son, dansk författare, intresserade sig tidigt för estetiska frågor och var känd som en synnerligen vederhäftig kritiker. 1849—56 var H. chef för Det kongelige Teater. H: s vådeviller blevo synnerligen populära och H. försvarade i en utomordentlig skrift vådevillens litterära berättigande. Det romantiska dramat Elverhöi är ett av den danska dramatikens populäraste alster. — 3. G. H., f. 1857, norsk författare och journalist, som gjort sig känd för starkt radikala åskådningar. Av H: s många skådespel märkas en. del politiska och sociala satirer (Paradesengen) samt mera allmänmänskliga problem dramer (Kjserlighedens tragedi e). Heidelberg [haj’del-], berömd universitetsstad i Baden, s. Tyskland. 71,000 inv. H. är en av Tysklands vackraste städer, belägen på vänstra stranden av Neckar, som här lämnar Odenwalds berg. På en brant höjd ovanför staden reser sig en ståtlig slottsruin. H: s universitet är Tysklands äldsta, grundlagt 13S6. Heidelbergskatekesen [haj’-] utkom 1563 och författades av trenne teologer i Heidelberg på uppdrag av kurfurst Fredrik II av Pfalz. H. är en av den reformerta kyrkans grundläggande bekännelseskrifter. Heidenstam, Verner v., f. 1859, författare, framträdde 1887 med diktsamlingen Vallfart och vandring s å r, det främsta monumentet