Heterodox’, grek., från den antagna kyrkoläran avvikande mening, irr-lärig. Motsats ortodox’. Heter od y’nmottagnmg, se Radio. Heteroge’n, olikartad. — Motsats homog e’n. Heterozygot [-sygå’t], se Ärftlig-hetslära. He’tman, ämbetsman i Polen-Litau-en och kosackländerna, oftast med militär myndighet. HettPter, namn på en föga känd folkgrupp, som troligen bestod av flera element med olika språk och av skilda raser. H. hade emellertid en högt utvecklad kultur, som trots babyloniska inslag var starkt nationell. Omkring 1800 f. Kr. fanns ett enhetligt hettitiskt rike i det inre av Mindre Asien. Detta utvidgade sig alltmer, tills det slutligen i s. kom i delo med Egypten. Ramses II och en het-titisk konung reglerade gränserna genom ett fördrag omkring 1270 f. Kr. Omkring 1200 f. Kr. bemäktigade sig en vasall hettitkonungens tron men besegrades själv av Assyrien. 715 f. Kr. underlade sig assyrierna den sista hettitiska staten. IIetä’r, namn på antikens prostituerade kvinnor. Dessa stodo ofta, särskilt i Aten m. fl. storstäder, på en hög bildningsnivå och intogo en framskjuten ställning i sällskapslivet. Heiireka (grek. ”jag har funnit det”), ett utrop, som tillskrives Arki-medes vid upptäckten av Arkimedes princip. HeuristPk, uppfinningskonst. — Heuris’tisk lärometod, en undervisningsmetod, där lärjungen så mycket som möjligt med eget tänkande når kunskap. Hexae’der, kub, se Polyeder. IIexago’n, se Polygon. Hexagona’la systemet, se Kristallsystem. Hexa’meter, sexfotad vers, oftast bestående av fem daktyler och en troké. H. är de homeriska hjältedikternas versform. Exempel på H. i svensk litteratur äro Stiernhielms Hercules, Runebergs Älgskyttarna och Strindbergs Stadsresan. Hexanafte’n, hexametylen, kem. formel CoHi2, ett i rysk petroleum förekommande kolväte, som kokar vid 81°. Hexaiidria, se Sexualsystemet. Hexo’ser, enkla sockerarter, till vilka bland annat höra fruktsocker och druvsocker. Heyerdahl [häj-], H., 1857—1913, norsk målare, vars arbeten utmärka sig för stor teknisk skicklighet och varm kolorit. Berömd är hans målning Adam och Eva utdrivas ur Paradiset. Heyse [haj’se], Paul, 1830—1914, tysk författare, främst bekant för si- na ypperliga noveller, i vilka man finner en livfull handling och träffande karaktärsteckning. Bland dramatiska arbeten av H. må nämnas Världens barn, I paradiset. H. blev Nobelpristagare 1910. Hf, kem. tecken för en atom haf-nium. lig, förkortning för hektogram. Hg, kem. tecken för en atom kvicksilver. H. H., förkortning för Hans Helighet, Hans Högvördighet, Hans Höghet el. Här Hvilar. Hia’tus, lat., klyfta, gap. Hiawatha [haj’oåtha], indianhövding i mohawkstammen. II. var namn och titel på en ärftlig hövdingvärdig-liet. Den äldsta historiskt kända H. levde troligen på 1500-t. och grundade irokesernas förbund. H. har besjungits av' skalden Longfellow. Hiberna’1, vinterlig. Hiber’nia, latinskt namn på Irland. Hicka beror på krampaktiga sammandragningar av mellangärdet. H. upphör i allmänhet, om man efter en kraftig inandning håller andan samtidigt som man pressar ihop buken genom att spänna bukmusklerna. H. är vanligen utan betydelse men kan vid bukkinneinflammation vara ett tecken på förestående död. Hiek’oryträd (Caria alba), ett nordamerikanskt träd besläktat med Valnötsträdet. H. lämnar ett utmärkt virke, som användes till vagnsdelar, skidor o. dyl. Hic jacet [hik ja’-], lat., här vilar. Hidalgo [idaPgå], sp. (port. Fid algo), lägre adelsman på Pyreneiska halvön. Hidalgo, stat i Mexico, 22,000 kvkm. G50,000 inv. Betydande bergsbruk (silver, guld, järn), övriga produkter majs, tobak, bomull. Huvudstad Pa-chuca, 40,000 inv. Hid’jra, den 16 juli 622 e. Kr., utgångspunkten för den muhammedanska tideräkningen, då Muhammed företog sin färd från Mecka till Medina. Hiera’eium, fibblor, växtsläkte av familj Oompositce. H. ha gula el. röd-aktiga blommor. Talrika mer el. mindre skilda former finnas. Hierarki’, ett i över- och underordnade myndigheter fast organiserat prästerskap. Hierogly’fer, den fornegyptiska bildskriften, var fullt utbildad redan vid den historiska tidens början och bestod av omkring 2,000 tecken. Ursprungligen var H. en ren bildskrift. Ville man skriva öga, avbildade man ett öga. Senare började man låta symbolerna beteckna likljudande stavelser, och H. utvecklades i vissa avseenden till stavelseskrift. Först på 1800-t. har