Hoc est [håk-], lat., ”det är”, det vill säga. Hoche [åsj], L., 1768—97, fransk general, deltog i revolutionskrigen och utnämndes till general efter ett glänsande försvar av Dunkerque 1793 mot engelsmännen. Senare nedslog han Vendéeupproret. H. var en av de skickligaste och tappraste revolutions-generalerna. Hochheim [-hajm], stad i Preussen nära Main. 4,000 inv. H. är ryktbart för sitt Rhenvin (Hochheimer). Hockey [håck’i], ett om bandy påminnande spel, särskilt populärt i Canada. H. spelas på mindre plan än bandy och med trissa i stället för med boll samt efter något avvikande regler. Hodei’da, hamnstad i s. Arabien (Je-men) vid Röda havet. Omkr. 50,000 inv. Kaffeexport. Hodge [hådj], J., f. 1855, engelsk arbetarledare, medlem av underhuset sedan 1906, arbetsminister 1916—17 och pensionsminister 1917—19 i Lloyd Georges ministär. Hodges [hådj’is], F., f. 1887, engelsk arbetarledare, understatssekr. för marinen i Mac-Donalds ministär 1924. Ho’dler, F., 1853—1918, schweizisk målare, utarbetade en starkt stiliserad, dekorativ och rytmisk stil, som från flera håll väckte häftig opposition men så småningom vann allt större erkännande. Väggmålningen Återtåget efter slaget vid Marignano i museet i Ziirich hör till H: s bästa arbeten. Hof, stad i nö. Bayern, Tyskland. 40,000 inv. Bryggerier och textilindustri. Ho'fer, A., 1767—1810, tyrolsk frihetshjälte, deltog 1801 i striden mot Napoleon och organiserade efter Tyro-lens avträdelse till Napoleon 1805 en resning, som slutade med fransmännens fördrivande 1809. Då Tyrolen emellertid f. å. åter avträtts, ledde H. en ny upprorsrörelse men blev tillfångatagen och arkebuserad. Hoff, J. H. van’t, 1852—1911, holländsk kemist, har påvisat, att samma lagar, som gälla för gaserna, även gälla för lösta ämnen i utspädda lösningar. H. har vidare framställt en teori rörande stereoisomera föreningar och utrett förhållandet mellan elektro-motorisk kraft och kemisk jämvikt i de galvaniska elementen. Erhöll Nobelpris i kemi 1901. Hoff’mann, E. T. W. A., 1776— 1822, tysk författare. I H :s författarskap ingå starkt romantiska och fantastiska element på ett egendomligt sätt sammanflätade med realistiska ansatser och en viss graciös humor. Hans mest kända verk är Djävulselixi-r e t. Bland mindre saker märkes Der g o 1 d e n e T o p f. Hoff’manns droppar bestå av en del eter och tre delar alkohol och användas särskilt inom folkmedicinen som upplivande medel. Hoffmann v. Fallersleben, H., 1798— 1874, tysk språkforskare och skald, särskilt bekant som författare till Deutschland, Deutschland tiber alles. Hoffäliig;, person, som kan presenteras vid hovet. Hofmann, A. W. von, 1818—92, tysk kemist, mest känd för sina undersökningar av anilinfärgämnena. Hofmannsthal, H. v., f. 1874, tyskösterrikisk författare av den nyromantiska riktningen. H. har skrivit dikter av stor formförfining och dramer, av vilka de mest kända äro hans bearbetningar av Sofokles’ Elektra och den medeltida engelska moraliteten Envar. Hofors, samhälle i v. Gästrikland, ej långt från gränsen till Dalarna. 2,900 inv. Järn- och stålverk, hästskofabri-ker m. m. Hogarth [håo’gath], "VV., 1697—1764, engelsk målare och tecknare, utförde berömda bildserier ur tidens samhällsliv med en obarmhärtig, målmedveten satir, blottställande dess avigsidor (Äktenskap på modet). Hogenäs näs, Hovenäs, municipalsamhälle på västkusten, nv. om Lysekil, Bohuslän. 600 inv. Hogrland, finsk ö i Finska viken. Vid H. stod år 1788 ett sjöslag mellan den svenska och den ryska flottan. Hohenlohe [håenlå’e], Clodwig, furst v. H.-Schillingsfiirst, 1819—1901, bajersk konseljpresident 1866—70, arbetade för en närmare sammanslutning mellan de syd- och nordtyska staterna. Efter att ha varit tyskt sändebud i Paris och ståthållare i Elsass-Loth-ringen blev H. tyska rikets tredje rikskansler 1894—1900. Holienstaufen {håensjta’o-]. — 1. Tyslc furstesläkt, vilken innehade konungavärdigheten i Tyskland 1138— 1254 samt med en del avbrott även romerska kejsartiteln. Ättens ryktbaraste medlem var Fredrik I Barba-rossa*. — 2. Slottsruin på ön Stuttgart, Tyskland. Hohenzollern [håentsåll’-]. — 1. Tysk furstesläkt, uppdelad på två linjer, en frankisk och en schwabisk. Den förra grenen upphöjdes i riks-furstligt stånd och erhöll 1417 den brandenburgska kurfurstevärdigheten. Kurfursten Fredrik III av Branden-burg blev 1701 konung av Preussen (Fredrik I). 1S71 utropades konung Vilhelm I till tysk kejsare. Den senare grenen erhöll 1534 grevskapet Sigmaringen och Veringen. En prins av Sigmaringen blev 1881 konung av Rumänien. — 2. Provins i s. Tyskland. 1,142 kvkm. 70,000 inv.