oningarna sammanslutna i "Sveriges husmodersföreningars riksförbund” (S. H. R.), vilket har sin expedition i Stockholm. Husmodersskola, se Huslig ekonomi. Huss. — 1. Magnus H., 1807—90, svensk läkare och ämbetsman, känd särskilt för sitt arbete för folknykterhet och för sina vetenskapliga undersökningar om alkoholismen. — 2. G. II., f. 1871, generaldirektör och chef för Socialstyrelsen. Har utfört ett betydande arbete på det sociala området. Husspindel el. Hörnspindel (Tegenaria domestica) har gråbrun fram-kropp och gulbrun, fläckig bakkropp med ett gult band i mittellinjen. Längd 15 mm. II. förekommer inomhus och spinner sina nät vanligen i hörn invid taket. Hussvamp (Merulius lacrymans) växer i fuktigt trävirke. Fruktkroppen är brun med vit kant och växer utefter underlaget, som en flat skiva på upp till flera dm. storlek. H. anställer skada särskilt i källarlokaler. Hustavlan, ett bihang till Luthers lilla katekes, delad i tolv stycken och sammansatt av bibelspråk, vilka inskärpa de olika ståndens skyldigheter. Husurna. Från bronsålderns slut och början av järnåldern har man i flera länder funnit som hus modellerade urnor, innehållande brända lien. I Sverige har anträffats en H. i Småland och en i Skåne. Hutten [ho’tten], Ulrich v., 1488— 1523, tysk humanist, kämpade ivrigt för liumani sm ens idéer och författade flera polemiska arbeten, exempelvis den mot munkarna riktade dialogen V a d i s’c u s si’ve t r i’n i t a s ro- llusurna från Småland. Bläckfisk. m a’n a. H. var en varm anhängare av Luther och tillhörde det tyska riksriddarståndet. Han verkade för Tysklands befrielse från de katolska kyrkofurstarnas välde bl. a. genom flera stridsskrifter. Hutton [hsetfen], James, 1726—97, skotsk geolog, plutonist, en av ban-brytarna för den geologiska vetenskapen. Huvudaxel. Vid en sfärisk spegel är II. den linje, som förenar sfärens medelpunkt med spegelns mittpunkt. Vid en sfärisk lins är H. den linje, som går genom sfärernas medelpunkter. Jfr Lins och Spegel. Huvudbok, se Bokföring. Huvudfotingar, Bläckfiskar (Ceplia-lopOda), en ordning blötdjur, hos vilka manteln täcker hela baksidan ocli omsluter en mantelhåla. Foten är ombildad till fångstarmar samt till ett kort rör, tratten. På huvudet finnas väl utvecklade ögon och starka näbblika käkar. H. ha i allmänhet en bläcksäck, fylld med en svartbrun vätska, som kan utsprutas i vattnet och dölja II. för fienden. H. leva av blötdjur, kräftdjur och fiskar. H. delas i tvenne avdelningar. Tetrabran-c h i a t a ha fyra gälar i mantelhålan samt ett yttre, av tvärväggar uppdelat skal. Hit hör Pärlbåtssnäckan, som förekommer i Stilla havet, samt talrika fossila arter (Ortoceratiter med rakt och Ammoniter med spiralvridet skal). Dibranchiata ha två gälar, rudimentärt inre skal och bläcksäck. Kroppen har fenlika hudveck längs sidorna, fångarmarna ha sugskå-lar. Hit höra flera i haven levande arter. Huvud jakt, en särskilt hos malaj -stammarna på Borneo förekommande sed att som troféer samla och bevara huvuden av fiender. H. bottnar i religiösa föreställningar. Huvudman. — 1. Person, som be-fullmäktigat annan att å hans vägnar uträtta något. — 2. Representanter för insättarna i en sparbank. En av dessa skall handha bankens ledning. — 3.