Den inom en adelsätt, som representerar släkten vid adelsmöten. Huvudredare kallas den person, som 1 förhållande till tredje man företräder ett partrederi. Enligt sjölagen, som även innehåller vissa andra bestämmelser rörande H., kan till H. endast utses i landet bosatt svensk medborgare. Huvudsta, se Nya Huvudsta. Huvudtitel. Riksdagen bestämmer till vilka ändamål de till statsverket anslagna medlen skola användas. Utgifterna grupperas i H., vilka äro elva; 1) Kungl. hov- och slottssta-terna, 2) justitiedepartementet, 3) utrikesdepartementet, 4) försvarsdepartementet, 5) socialdepartementet, 6) kommunikationsdepartementet, 7) finansdepartementet, 8) ecklesiastikdepartementet, 9) jordbruksdepartementet, 10) handelsdepartementet och 11) pensions- och indragningsstaterna. Huvudton, mus., grundton i ett ackord. Huvudvärk förekommer ofta som symtom vid ett flertal sjukdomar, febersjukdomar, åderförkalkning, förgiftningar etc. H. kan även bero på inflammationer i näsans bihålor, sjukdomstillstånd i huvudets känselnerver etc. Av obekant anledning uppträder H. som en vardaglig åkomma utan större betydelse. Långvarig el. ofta upprepad H. har dock oftast någon av ovannämnda orsaker. Huxley [hsek’sli], T. H., 1825—95, engelsk naturvetenskapsman, som skrivit värdefulla paleontologiska arbeten samt ivrigt bidragit till Darwinismens genomslag. Huygens [höj’sjens], C., 1629—95, holländsk astronom, fysiker och matematiker, mest känd för sin teori om ljuset såsom en vågrörelse i den elastiska etern. Denna teori är numera övergiven till förmån för Faraday-Maxwells elektromagnetiska ljusteori. Enligt den så kallade H: s princip, som gäller för alla slags vågrörelser, är varje partikel, som befinner sig i det i rörelse försatta mediet, ett rörelsecentrum, frän vilket vågor, som bruka kallas elementarvågor, utgå. Vågfronten bildas av den yta, som omsluter dessa elementarvågor. Förklaringen till att vågrörelsen ej blir ett virrvarr av smårörelser gavs senare av Eresnel, som påvisade, att elemen-tarvågorna genom interferens delvis upphäva varandra. Huygens [höj’sjens] princip, so Huygens. Huysmans Fuismang’s], .J. K., 1844— 1907, fransk författare av holländskt ursprung, började sitt författarskap i den naturalistiska stilen men övergick senare till katolicismen, varefter hans författarskap fick en mera mys- tisk betoning. Bland hans romaner märkas Å Rebours, En route, La Cathédrale m. fl. Huysmans [höj’s-], C., f. 1871, belgisk politiker, publicist. 1901—20 var H. generalsekreterare i Internationella socialistiska byrån. Hvar 8 dag, illustrerad veckotid-skrift, grundad i Göteborg 1899. Hvilans folkhögskola i Åkarp i Malmöhus län, grundad år 1868, en av Sveriges tre äldsta folkhögskolor. Hvitfeldtska stipendieinrättningen (officiellt Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen), stiftelse, avseende dels att bereda stipendier åt lärjungar i gymnasierna vid de allmänna läroverken inom Göteborgs län och ät studerande vid rikets universitet och högskolor samt vid Chalmers tekniska institut, dels att giva understöd för vetenskaplig och pedagogisk verksamhet. Donationen går tillbaka dels på Margareta Dyres (f. Hvitfeldt) 1664 uppsatta testamente, dels på de av Karl XI 1694 utfärdade stadgar, enligt vilka H: s vid reduktionen indragna egendomar återställdes. Hyacint. —■ 1. Bot. (Hyacinthus orientalis), till familj Liliacese hörande lökväxt. Blommorna, som äro vita, gula, röda, violetta el. blå, äro anordnade i upprätt klase. — 2. Miner., ädelsten, se Zirkon. Hyakin’tos, äldre spartansk gud, vilken dyrkades före Apollon. Enligt myten var H. en av Apollon älskad yngling, som Apollon själv råkade döda vid diskuskastning. Apollon lät sedan hyacinten uppväxa ur ynglingens blod. Hyali’n, genomskinlig, strukturlös. Hybri’d, bastard*. Hy’bris, övermod, förhävelse. Hyde Park [hajd pa’k], stor park i London. Hydcrabad el. Haiderabad. — 1. Stad i det inre Deccan, Främre Indien. Huvudstad i provinsen Nizam. Viktig järnvägsknut. Bomulls- och sidenindustri. 400,000 inv., varav över hälften hinduer, resten huvudsakligen museimän. — 2. Stad i Indusdeltat, 70,000 inv. Hy’dra. — 1. Grek., vattenorm. I den grekiska gudasagan berättas särskilt om den lerneiska H., ett fasansfullt vidunder, som bodde i träsken vid Lerna oeh dödades av Herakles. — 2. Se Armpolyp. Hydra’t, lcem., bas*. Hydrauliska pressen. Enligt Pascals princip fortplantas det tryck, som utövas på en vätska, som utfyller ett slutet rum, med oförminskad styrka till alla delar av rummets vägg. Om det tryck, som utövas på en yta av en kvem, är t. ex. ett kg., blir det till en yta, vars storlek är fem kvem.