ofta upprepade påkänningar (så kallade utmattningsprov m. m.). Hållfast-lietsprov kunna antingen vara av vetenskaplig art ocli avse utrönandet av ett visst materials egenskaper i olika avseenden eller ock avse kontroll av för ett visst ändamål levererade varor (leveransprov). Hålogaland, Helgeland, benämning på Nordland fylke ocli en del av Troms fylke, Norge. Hålsöm, prydnadssöm, företrädesvis utförd på linne. Vid H. utdrages trådar i en riktning, varefter man snärjer el. stoppar över trådgrupperna. Stundom användes färgat garn. Hårväxling. Från vänster räknat synes hur ett hår avstötes och ett nytt hår bildas i hårsäcken. Hår. — 1. Zool. Ii. utvecklas ur en instjälpning av överhuden, hårsäck. I botten på denna finnes en kärlrik tapp, hårpapillen. Från denna utbildas en cylinder av förhornade celler, ett hår. Till hårsäcken hör vidare en talgkörtel, som mynnar nära huden, samt en muskel, som vid sammandragning reser håret och framkallar gåshud. Hos däggdjuren kan man skilja på en bottenfäll av mjukare ullhår samt längre och styvare täck- el. stickelhår. På våren fälles vanligen pälsen mer el. mindre fullständigt. Den utväxande sommarpälsen är tunnare. Även hos människan sker en hårömsning. När håren nått en viss ålder, avfalla de, varefter nya hår bildas från hårpapillerna. — 2. Bot. Hos växter finnas hår, utskott, som bildas av celler från det ytligaste lagret, epidermis. En del växthår äro om-bildade till särskilda organ, såsom flyghår hos frukter och frön, brännhår, hos vilka en cell i spetsen innehåller en giftig brännande vätska, etc. Håravfall beror hos män i de flesta fall på ärftliga anlag. I en del fall och särskilt hos kvinnor beror H. på någon sjuklig process. Efter infektionssjukdomar (tyfus, förkylnings-sjukdomar etc.) faller ofta håret i större eller mindre utsträckning, men förlusten ersättes vanligen snabbt. I andra fall beror Ii. på parasitära sjukdomar, skäggsvamp och dylikt. Se-borré (mjällbildning i hårbotten) gyn- nar H. och motarbetas med svavelsalva el. dyl. Hårdbly, arsenik- el. antimonhaltigt bly., Hårdgummi, se Kautschuk. Hårdiietsgrad, miner. Den olika hårdhet, som olika mineral besitta, hör till deras viktigaste igenkännings-tecken. Hårdheten prövas genom att repa mineralet med andra mineral av känd H. Låter mineralet repa sig, har det en lägre, repar det däremot själv jämförelsemineralet, har det en högre liårdlietsgrad än detta. H. uttryckes med en siffra motsvarande ordnings-talet hos följande efter stigande hårdhet ordnade mineral: 1) talk; 2) gips el. stensalt; 3) kalkspat; 4) flusspat; 5) apatit; G) fältspat; 7) kvarts; 8) to-pas; 9) korund (smärgel); 10) diamant. — Mineral med hårdhet 2) och därunder kunna repas med nageln, mineral av hårdheten 6) kan man svårligen repa med en god kniv, som däremot ganska lätt repar mineral av hårdheten 5). Hårkors, ett kors, bestående av två mot varandra vinkelräta fina trådar, som i kikare och mikroskop, avsedda för mätningar, placeras mellan objektiv och okular eller mellan okularets linser med trådarnas skärningspunkt i optiska axeln ocli i sådant läge, att korset tydligt kan iakttagas på samma gång som det föremål, som skall observeras. Hårleman. — 1. J. H., 16G2—1707, trädgårdsarkitekt, intendent över de kungl. trädgårdarna. H. anlade el. nydanade bland annat Kungsträdgården i Stockholm samt ett flertal slotts-trädgårdar. — 2. K. IL, 1700—53, den förres son, arkitekt, överintendent. H. deltog såsom hovintendent i Stockholms slottsbygge och gjorde ritningar till en stor del av inredningen. Han bidrog till den franska rokokons insteg i svensk arkitektur. Ett stort antal slott och herrgårdar samt andra byggnadsverk äro uppförda av H. Hårpiska användes av männen i Kina men torde efter 1912 endast finnas kvar på landsbygden, där den dock är i allmänt bruk. Stångpiskan, en med ett svart band omvirad H., användes allmänt i Europa under 1700-t. Hårrörsfenomen. Om ett fint rör, ett hårrör, sänkes ned i ett kärl, innehållande vätska, ställer sig vätskeytan högre inuti röret än utanför, om vätskan väter rörväggen, eljest ställer vätskeytan sig lägre inuti röret än i kärlet i övrigt. Ju finare röret är, desto större blir nivåskillnaden mellan ytorna. Fenomenet förklaras genom liårrörskraften eller kapillariteten, som är att betrakta som en yttring av adhesionen mellan vätska och rörvägg och av kohesionen inom vätskan. H. Tidens Lexikon. 35