Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hökensås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Sverige ocli lever av harar,
skogsfågel, liöns o. dyl. Den räknas som
vår skadligaste rovfågel.
Sparvhöken (A. nisus) är omkring y3 mindre
än föregående. Den skiljes från
denna genom att innertåns klo ej når
fram till mellantåns. Den är vanlig
över hela landet och lever särskilt av
småfågel.
Hökensås, bergsplatå (horst) i
Västergötland på Vätterns v. strand.
Högsta höjd 360 m. ö. h.
HöFderlin, F., 1770—1843, tysk skald.
H: s diktning äger starkt romantiska
drag, ehuru formen är den klassiska.
Förutom dikter har H. skrivit
romanen Hyperion samt ett ofullbordat
drama, Empedokles.
HöFster, ett högblad, som omsluter
blomställningen t. ex. hos Aracese.
Hönefoss, stad vid ö. Buskeruds
fylke, s. Norge. 3,000 inv.
Trävaruindustri.
Hö’ner, en av asarna i den nordiska
gudasagan. H. var Odens följeslagare.
Hönsfåglar, en ordning fåglar, som
ha de tre framtårna vid basen
förbundna med en hud, baktån fästad
något högre upp samt trubbiga klor.
De ha kort, stark näbb och kupiga,
korta vingar. På huvudet finnes en
kam, under hakan en slör. En del
arter ha andra köttiga flikar på
huvudet. Dessa äro störst hos tuppen, som
ofta har en skarp tagg, sporren, pä
tarserna. Till H. höra fasan- och
orr-fåglar, stäpphöns m. fl.
Hönsraser. Tamhönsen (Gallus
do-mestica) anses härstamma från
ban-kivahönsen*, en till fasanfåglar
hörande art. I Europa tyckas H. ha
förekommit först under bronsåldern.
Flera raser finnas, vilka bruka
indelas i köttproducerande raser
(Brahma, Faverolle), kött- och
ägg producerande raser
(Ply-moutli-rock, Wyandotte, Rliode
Island, Orpington m. fl.),
äggprodu-cerande raser (Leghorn,
Andalu-sier, Minorca) samt slutligen dvär
g-h ö n s (Bantam). De olika rasernas
färgteckning varierar i stor
utsträckning. Även kammen kan ha olika
utseende. Enkelkam är ett enkelt
taggigt blad, roskam är en platta med
vårtlika upphöjningar, ärtkam består
av tre jämnlöpande blad. —
Kastrera-de tuppar kallas kapuner, kastrerade
hönor poularder. År 1919 räknades i
Sverige över 4,800,000 djur, men siffran
är föga pålitlig.
Hönö-Klåva, municipalsamhälle på
en ö i Kattegatt, s. Bohuslän. 750 inv.
Fiskläge.
Höpken, A. J. v., 1712—89, svensk
statsman, en av ledarna för
hattpartiet, blev riksråd 1746 och
kanslipresident 1752—61, då han på grund av
det allmänna missnöjet med hattarnas
styrelse avgick. H. var åter medlem
av rådet 1773—80. Som vältalare och
författare hade II. stor betydelse
liksom för odlingens befrämjande,
särskilt med avseende på
naturvetenskaperna. H. var ledamot av
Vetenskapsakademin och Svenska akademin.
Hörberg, Per, 1746—1816, målare, var
först yrkesmålare men studerade
sedan en kort tid vid Stockholms
konstakademi. H. utförde förutom
etsningar, träsnitt o. dyl. ett flertal
al-tarbilder.
Hörby, köping vid järnvägen Eslöv
—Kristianstad, mellersta Skåne. 1,550
inv. Mekanisk verkstad.
Hörlur, mekanisk el.
elektromeka-nisk ljudförstärkande apparat.
Hörnefors, socken i Västerbottens
län, där ryssarna år 1809 besegrade
den svenska armén.
Hörningsnäs villastad,
municipalsamhälle på Södertörn, nö.
Södermanland. 300 inv.
Hörselorgan. En del insekter, t. ex.
vårtbitare, ha organ för uppfattande
av ljud. För övrigt förefinnas H.
först hos ryggradsdjuren. Hos lägre
ryggradsdjur finnes endast en blåsa
med sinnesceller, belägen på
bakhuvudet intill första gälspringan. Hos
högre djur är gälspringan ombildad
till en trumhåla, och hörselblåsan är
utvecklad till ett fingerlikt, ibland
mer el. mindre krökt utskott.
Människans H. brukar delas i ytterörat,
mellanörat och innerörat.
Ytterörat består av öronmusslan och
hörselgången, som genom trumhinnan
avgränsas från mellanörat,
trum-hålan. Detta består av en hålighet, i
vilken hörselbenen (hammaren, städet
och stigbyglen) finnas. De tre
hörselbenen äro förbundna med varandra
och sitta dessutom fästade dels i
trumhinnan, dels i ovala fönstret, som för
in till innerörat. Innerörat mynnar
även mot det hinnbeklädda, runda
fönstret i mellanörat. Grenom
öron-trumpeten el. Eustachiska röret står
mellanörat i förbindelse med övre sval-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
