lek, uppstår strurna. Om en struma meclför ökad avsöndring av hormoner, uppträda nervösa symtom, avinagring, utskjutande av ögonen etc (jfr Base-dows sjukdom). Hypofysen avsöndrar ämnen, som reglera benutvecklingen. En svulstartad förstoring av körteln med ökad avsöndring orsakar akromegali*. I bukspo tts-körteln finnas små öar av vävnad, de s. k. Langerhanska öarna, vilka avsöndra ämnen, som äro nödvändiga för sockeromsättningen. Förstöras dessa öar, uppträder sockersjuka. T a 11-kottkörteln avsöndrar ämnen, som öva inflytande på könsutveck-lingen. En skada på denna medför för tidig könsmognad. Brässen (Tliymus) har antagligen ett visst inflytande på kroppens ämnesomsättning. Könskörtlarna (äggstockar och testiklar) avsöndra ämnen, som bland annat betinga den ändring av kroppens utveckling, som äger rum vid puberteten. Ett borttagande av könskörtlarna, kastration, medför, att de manliga el. kvinnliga könskaraktä-rerna endast svagt utvecklas, och att såväl den kroppsliga som själsliga utvecklingen får en avvikande karaktär. De olika organen med I. (man har även kallat dem blodkörtlar) stå i ett visst beroende av varandra. Det ena organets hormoner verka hämmande på ett annat organs etc. Problemen härvidlag äro endast ofullständigt utredda. I. N. R. I., förkortning av överskriften på Jesu kors ”Iesus Nazarenus Rex Iudseorum”, Jesus från Nasaret, judarnas konung. Inrikesminister, i flera länder den medlem av ministären, som står i spetsen för den civila förvaltningen. Den närmaste svenska motsvarigheten till I. är socialministern (tidigare civilministern). Inrim, se Assonans. Inryckning, samling för fullgörande av exercisen. De värnpliktiges återvändande hem efter fullgjorda vapenövningar benämnes utryckning. Inrösningsjord, se Avrösningsjord. Ins bla’ue (hinein [hinaj’n]), ty., ”(in) i det blå”, bort i den tomma rymden; (prata) i vädret. Insektblommor, se Pollination. Insekter (Insecta) tillhöra leddjurens stora provins, ha huden betäckt av ett ledat, mer el. mindre förhårdnat, av kitin (ett hornämne) bildat skal, på vars insida kroppens rörelsemuskler ha sitt fäste samt ha ledade extremiteter. Oftast kan hos kroppen urskiljas trenne avdelningar, huvud, mellankropp och bakkropp, av vilka mellankroppen bär extremiteterna, som äro avsedda för gången. Huvudet är sammansatt av flera sammansmälta leder, ocli bär till munverktyg och känselspröt ombildade benpar jämte ögon av tvenne slag, dels enkla, s. k. punktögon, dels sammansatta, s. k. fasettögon. Mundelarnas utseende kan variera, och man kan urskilja sugande, stickande och bitande sådana hos olika grupper. I mellankroppen ingå alltid tre, gångbenen uppbärande leder, av vilka de tvenne bakre jämväl bära vingarna, som kunna vara ett el. två par. Hos en del I., skalbaggarna, äro det främre paret vingar ombildade till täckvingar, skyddande de bakom varande egentliga flygvingarna. Bakkroppen kan någon gång bära förkrympta benpar (t. ex. hoppstjärtarna). Andningsorganen utgöras av andningsrör (trakéer), som genomkorsa djurets inre och mynna i små andningshål, ordnade i rad längs vardera kroppssidan. Genom jmmpande rörelser av bakkroppen tvingas luften att cirkulera i detta rörsystem. Blodkärlsystemet är förkrympt och består av ett enda ryggkärl, som pulserar och är avdelat i flera kamrar, och varigenom den färglösa blodvätskan drives framåt och vidare ut i mellanrummen mellan kroppens organ. Tarmkanalens, utseende växlar. I munnen finnas spottkört-lar, och främre delen av tarmen är iit-vidgad till en kräva och en tuggmage, som är muskulös och på insidan försedd med kitinlister för födans bearbetning. Mellantarmen är rikt försedd med körtelludd och utgör den egentliga digestionshärden, och där uppsuges också huvudmängden av den smälta födan. I bakre delen av tarmen inmynna de s. k. malpigiska kärlen, trådformiga rör, som avsöndra urinämne och urinsyra; de äro alltså utsöndringsorgan. Nervsystemet består av en bukgangliekedja, som i huvudet övergår i en nervsvalgring. Hörselorgan av enklaste slag har man trott sig kunna påvisa hos en del I. (t. ex. gräshoppor). Könsorgan, bestående av pariga äggstockar och sä-deskörtlar, finnas. Dock kunna ägg utvecklas utan föregående befruktning (partenogenes = jungfrufödelse). Egendomlig är den mer el. mindre fullständiga förvandling flertalet I. undergå från larv över ett pupp-stadium till fullt utbildad individ. Med inträdet i puppstadiet upphör näringsuppta-gandet, och insekten ligger under puppstadiet försjunken i dödsliknan-de dvala. Därvid försiggår en inre förvandlingsprocess, varvid såsom t. ex. hos flugor larvens vävnader upplösas, och nya vävnader uppbyggas. — I. äro synnerligen artrika, omkring B/o av alla kända djurarter äro insekter, och omkring % milj. arter av denna grupp äro beskrivna. In-