Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insektsgifter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sektförsteningar äro kända från
stenkoistiden. Följande 13 ordningar
kunna urskiljas bland nu levande I.: 1.
Borstsvansar och Hoppstjärtar
(Apte-rygogenea); 2. Rätvingar
(Orthopte-ra); 3. Rätvingesländor
(Pseudoneu-roptera); 4. Gnagarinsekter
(Corro-dentia); 5. Löss (Anopleura); 6.
Blås-fotingar (Tliysanoptera); 7.
Halvvingar (Hemiptera); 8. Nätvingar
(Neu-roptera); 9. Skalbaggar (Coleoptera;
10. Fjärilar (Lepidoptera) ; 11.
Tvåvingar (Diptera); 12. Loppor
(Sipho-naptera); 13. Steklar (Hymenoptera).
Insektgifter äro ämnen av i
allmänhet obekant sammansättning,
vilka verka kraftigt retande och i
större dos särskilt hos känsliga
personer påverka hjärtverksamheten.
Insektpulver benämnes ett pulver,
som beredes av torkade, halvutslagna
blomkorgar av vissa
Chrysanthemum-arter. Dessa växter odlas i Frankrike,
Dalmatien, Kalifornien och Algeriet
och förekomma viltväxande därstädes
samt i Kaukasien, Armenien och
Persien. Ej sällan salubjudes
förfalskningar med kromgult, bariumkromat
etc.
Insektätande växter. Till vänster blad
av Drosera, till höger blad av
Nepen-thes, vars lockförsedda kanna
innehåller vätska (V), som upplöser och
smälter fångade insekter.
Insektätande växter (Insectivorer)
utgöra en grupp i flertalet fall ej
besläktade örter, som merendels leva pä
näringsfattiga substrat och därför
tillfredsställa sin näringshunger (särskilt
kvävebehov) genom att på skilda sätt
fånga och digerera insekter. — Man
kan sammanställa I. efter det sätt,
varpå de försäkra sig om sitt byte, i
följande t r e n n e grupper,
a) sådana, där utsöndrat slem
fast-håller bytet: Pinguicula,
Drosophyl-lum, Byblis;
b) sådana, där särskilda fångstap-
parater i form av kannor el. blåsor
(oinbildadé blad el. bladdelar)
förekomma: Utricularia, Genlisea,
Oepha-lotus, Sarracenia, Nepenthes;
c) sådana, hos vilka
retningprörel-ser utlösas genom beröring av
insekter, och hos vilka alltså en viss
mekanisk kraft från växtens sida utövas
för att fasthålla bytet: Drosera,
Dio-naea, Aldrovandia. — Beträffande aet
sätt, varpå växten tillgodogör sig sitt
byte, kan man urskilja tvenne typer,
dels sådana, där särskilda
digestions-enzym (motsvarande djurens
matsmältningsvätskor) avsöndras, dels
sädana, där bytet sönderdelas genom
bl. a. jäsningsprocesser, framkallade
av mikroorganismer, såsom bakterier
etc. — I vårt land förekomma trenne
I.-’släkten, nämligen Drosera
(Siles-hår), Pinguicula (Tätört, som också
användes vid framställning av s. k.
långmjölk) och Utricularia (Blåsört).
Flera släkten påträffas i Nordamerika,
såsom Dionaea i Karolina, Sarracenia
med 6 arter i atlantiska Nordamerika;
i Australien finner man den
egendomliga Cephalotus och i Bortre Indien
den typiska kannväxten Nepenthes.
Insektätarna (Inseetivora), en
dägg-djursordning, bestående av .till
utseende och levnadssätt ej sällan
olikartade typer. I. tillhöra de lägst
stående däggdjuren, livnära sig av
insekter och lägre djur, föda stort antal
ungar samt ligga merendels i
vinter-dvala. Alla äro hälgångare och ha
spetsknöliga kindtänder. I.
förekomma på alla delar av jorden med
undantag av Australien och Sydamerika.
Hit höra bl. a. igelkotten, mössen,
mullvaden och fladdermöss.
Insidiö’s, lömsk, försåtlig.
Insi’gnier, utmärkelsetecken,
gradbeteckningar.
Insinue’ra, förtäckt framställa, låta
påskina, antyda. — Insinua n’t,
in-ställsam; som gör insinuationer. I
n-sinuation, antydan (av elak art),
vink, anspelning.
Insipi’d, smaklös, dum.
Insiste’ra, enträget yrka, envist
fasthålla.
Insjö, vattensamling av större
utsträckning. I. ha vanligtvis avlopp och
äro sötvattensjöar; de avloppslösa
(t. ex. Kaspiska havet, Döda havet) ha
salt vatten. I Sverige upptaga I. över
8 % av landets yta. Finland är
särskilt sjörikt (13%). Det största
djupet i någon I., omkring 1,500 m., har
man funnit i Bajkalsjön, som är 370
kv.-mil. Jordens största I. är Kaspiska
havet, 4,400 kv.-mil. Europas största I.
är Ladoga, 180 kv.-mil. Bland övriga
stora I. märkas Ukereve (Afrika), 680
kv.-mil, och Aralsjön (Asien), 670
kv.-mil. De fem canadiska sjöarna upptaga
tillsammans jordens största sötvatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
