män fram till J. Mot slutet av århundradet utbröt inbördeskrig, vilket slutade med riksenhetens återställande. Ieyasu av ätten Tokugawa blev shogun 1G03. Hans efterträdare utrotade kristendomen och avspärrade landet från handel med främlingar. Under denna ätt uppblomstrade landet, men i början på 1800-t. uppstod missnöje med styrelsen till följd av ekonomiska svårigheter. En nationalistisk rörelse uppkom, riktad mot det kinesiska inflytandet, och man predikade trohet mot kejsaren och ej mot shogunen. Samtidigt sökte utländska makter anknyta handelsförbindelser med Östasien. 1858 avslöt shogunatet ett handelsfördrag med Amerika, senare med flera europeiska makter. Emellertid gjorde sig befolkningen skyldig till upprepade våldsdåd mot främmande köpmän, oeh detta medförde Xokohamas besättande av franska och engelska trupper. Japanerna insågo det fruktlösa i att utestänga främmande makter från handeln, samt att deras maktlöshet delvis berodde på bristen på enhetlig styrelse. Shogunatet avskaffades 1867 och kejsaren, mikadon, övertog själv regeringsmakten efter häftiga strider med feodaladeln (Mutsuhito 1867—1912). Huvudstad blev Tolsio. Ett genomgripande reformarbete efter västerländskt mönster påbörjades, varigenom Japan pä några årtionden blev en europeiserad stormakt. Förvaltningen centraliserades och 1872 infördes allmän värnplikt. F. å. medförde religionsfrihet. En riksdag sammankallades 1890 och de-partementalstyrelse infördes. 1889 antogs ny författning. 1894—95 förde J. krig med Kina om överhögheten på Korea. Denna måste Kina efter ett fullständigt nederlag tillerkänna J., som därtill erhöll en del kinesiska områden. Efter påtryckning från Ryssland, Tyskland och Frankrike måste J. dock avstå från en stor del av sina landvinningar. 1902 ingick J. en allians med England. 1904—05 fördes krig mot Ryssland (se Rysk-japanska kriget), i vilket J. segrade. Korea införlivades som provins 1910. 1914 inträdde J. i världskriget på ententens sida och 1919 ingick J. i N. F. Till följd av amerikanska lagar mot japansk invandring har ett spänt förhållande på senare tid inträtt mellan J. och U. S. A. Japanska liavet, det av den japanska ökedjan och Asiens fastland omslutna havsområdet. Jaquette, se Jackett. Jardin des plantes [sjardäng* dä plang’t], fr., botanisk trädgård i Paris. Jardiniére [sjardinjä’r], fr., skål el. korg för blommor. Jargong’ [sjar-], sätt att tala, som i ordval och vändningar är typiskt för någon person el. krets; rotvälska; ordsvall, prat. Jarkand’, stad i en oas i v. delen av Tarimbäckenet. Förmedlar karavanhandel mellan Ost- och Väst-Turke-stan. 100,000 inv. Jarl, fornnordiskt ord, ursprungligen betecknande ”fri man”, blev sedermera en benämning på de högsta knngliga ämbetsmännen i Skandinavien. På 1100-t. var J. näst konungen rikets högste styresman i Sverige. De ryktbäraste svenska jarlarna äro Birger Brosa och Birger Jarl, båda av Folkungaätten. Den sistnämnde (d. 1266) var den siste innehavaren av jarltiteln i Sverige. Ordet återfinnes i den engelska grevetiteln ”earl”. Jarlsberg och I.arviks amt, se Vest-fold fylke. JaroslavI [jarå’slaf], — 1. Guverne-1 ment i mellersta Ryssland omkring floden Yolga. — 2. Förnämsta stad i J. 1., belägen vid Yolga. 120,000 inv. Säte för ärkebiskop. Stor fabriksstad. Linne-, bomulls-, siden- och tobaks-fabriker. — J. anlades 1025 av Jaro-slav den store och är en bland Rysslands äldsta av slaver anlagda städer. Jasmi’n [sja-], arter av släktet Jas-minuin (familj Oleacese), talrika särskilt i varmare länder (Gamla världen). J. äro vanligen upprätta el. slingrande buskar med små vita el. gula, välluktande blommor. Flera arter, odlade i Medelhavsländerna, lämna jasminum-olja, som användes inom parfymindustrin. Ja’snaja po!ja’na, ry. ”det ljusa fältet”, by och herrgård sv. om staden Tula. På J. bodde författaren Leo Tolstoj. Ja’son, se Argonauterna. Ja’spis, halvädelsten, vanligen rödbrun-rödgul, halvgenomskinlig. Se Kal-eedon. Jassj' [jasj], stad i n. Rumänien nära floden Pruth. 76,000 inv. Betydande handel med spannmål, salt, frukt,‘ petroleum. Säte för grekisk oeh romersk-katolsk biskop. Universitet. Jatu’Iiska formationen, se Algönki-ska tidsåldern. Janrés [s;årä’s], Jean, 1859—1914, fransk politiker, deputerad 1885—89 samt frän 1893. J. var ledare för de franska socialisterna, vars främste vältalare han var. Han har även utgivit flera böcker om socialism. Vid världskrigets utbrott blev J., som 1 det längsta sökte rädda freden, mördad av en nationalistisk fanatiker. 1924 överfördes hans kvarlevor till Panthéon. Ja’va, den fjärde i storlek av Sun-daöarna. 122,000 kvkm., 35 milj. inv. Batavia är öns och hela holländska