I N RE Gobi OKnen MONGOLIET JORDOS lia v et, [PPONj . Tsijig-tau. Gula Mok/o li av et töhama VAN -Tåang ” 0 (^tmn-tsou TSJt-cZNuig-Po Ost- nqA NJLf Mne siska^ ^ezL-tqjaw ‘håvet losjuna, 0 KveL- K V> A N G - Sjl * g 77WL 7 *•&?—^TPort,l HONGKONG ffirj ° .^.nyvf l£KUANG-TCHtfOU-VAN -^j-Ti e si ska. h^nant liavet. Tsjang-sjcL, 1UN6 !Ä?Z7?to7Z, (sT^ JAPAN OCH ÖSTRA Kl NA Skala 1:35 mijj. psA (Jap) :j-ncai' gynnsamma läge ocli folkets begåvning, flit och fosterländska sinne har det japanska kejsarriket fått en betydelse, som ställer det i jämbredd med de förnämsta nutida stormakterna och gör det till den främsta i Orienten. Styrelsesättet är konstitutionellt (sedan 1889) med ett parlament på två kamrar; l:a kammaren har 396 medlemmar, dels självskrivna, dels valda, 2: a kammaren 464 medlemmar, valda enligt allmän rösträtt med vissa restriktioner. Den lokala styrelsen, som väsentligen har finansiell befogenhet, är uppdelad på ett antal guverne-ment. Större städer äro Tokio, huvudstad (2 milj. inv), Osaka (1.2), Kobe (0.6), Kyoto (0.6), Yokohama (0.4), Nagasaki (0.2). I-Iuvudreligioner äro chintoism och buddhaism. Full religionsfrihet är rådande. Det högre undervisningsväsendet blir alltmera organiserat efter västerländskt mönster. Tokio har det största universitetet. — Historia. J:s ursprungliga invånare, ainu, undanträngdes jämförelsevis sent av de inträngande japanerna. Ainu ha segt försvarat sig, och stridigheter ha pågått in på 1800-t. Först från 400-t. e. Kr. har man säkra uppgifter om J: s historia. Den japanska traditionen berättar emellertid om rikets grundläggande av kejsar Jimmu 660 f. Kr., men först ett par århundraden e. Kr. torde riksenheten ha varit befäst. Befolkningen var uppdelad på småsamhällen, grundade efter släktskap. Gemensamma härnadståg företogs mot Korea, och genom dessa utbreddes kännedomen om kinesisk kultur till J. På 550-t. e. Kr. nådde buddismen J. Från 600-t. gjorde sig det kinesiska inflytandet alltmera märkbart på olika områden av samhällslivet. Kejsaren ansågs äga hela landet, vilket han lånade till folket mot skatter och dagsverken. På det religiösa området besatt kejsaren överhöghet i egenskap av solgudinnans (Amaterasu) avkomling. Politiskt överflyttades dock så småningom hans makt på de mäktiga kanslererna el. de högsta buddistiska prästerna. På 1100-t. ordnades slutligen styrelsen efter ett feodalt system, i det högsta makten tillföll ”shogun”, som under sig hade vasaller, ”daimyo”. Ridder-skapet slöt sig samman till en sluten kast med stränga lagar. Kejsarens överhöghet begränsades till det religiösa området. På 1500-t. upplöstes väldet i flera rivaliserande småriken. Samtidigt trängde europeiska upptäcktsresande, missionärer och affärs- Tidens Lexikon 38