Kakao; till höger frukt i genomskärning. liög än lång och med starka inskärningar på käkkanterna, övernäbben är lodrätt nedåtriktad. K. ha fjädertofs på huvudet. Storleken växlar mellan kråkans och kajans. De förekomma i Australien och på Oceaniens övärld i de grannaste färger. Kakao (av ett aztekiskt ord cacahuatl) fås av fröna av Tlieobroma cacao (familj Sterculiacesa), ett lågt träd, som förekommer vilt växande i Central-och nv. Sydamerika. Numera odlas K. även i andra tropiska länder. De direkt från stammen utgående, gurk-liknande frukterna innehålla, inbäddade i ett svampigt fruktkött, ett stort antal frön, kakaobönorna, som till storlek och form närmast likna mandlar. Fröna nedgrävas antingen direkt i jorden el. nedläggas i särskilda cisterner för att undergå en jäsningsprocess, som mildrar deras bittra smak, varefter de torkas. På sådant sätt erhålles jordkakao. Om fröna torkas direkt i solen, erhålles solkakao. Torkade och skalade kakaobönor bestå till ungefär hälften av fett, kakaosmör,, till ungefär en tiondel av äggviteämnen och till ungefär lika stor del kolhydrat. De innehålla därjämte alkaloider såsom koffein och theobromin. Världsproduktionen av kakaoböner uppgick år 1923 till något över 500,000 ton. Främst kom därvid Guldkusten med över 200,000 ton. Produktionen i det övriga Afrika uppgick till över 60,000 ton, i Centralamerika till ungefär lika mycket samt i Sydamerika till omkring 170,000 ton. Genom skalning och förmalning av de rostade kakaobönorna framställas kakaomassa. Av kakaomassan framställes genom pressning, varigenom en del av fettet avlägsnas, samt efterföljande målning och siktning, kakaopulver. Understundom användes även behandling med alkalier. Samtidigt härmed erhålles kakaosmör. som användes inom chokladindustrin, vid tvåltillverk- ning m. m. Förbrukningen av K. 1924 var i Sverige 0.8 kg., i Nederländerna 3.0 kg. per inv. Kakel, plattor av fajans (glaserad, bränd lera). K. användes till kakelugnar, till golv- och väggbeklädnader i badrum och affärslokaler m. m. Kakemo’no, jap., namn på målningar, utförda på siden el. pappersrullar, vilka äro försedda med en trästav på var kortsida. Är målningen utförd pä bredden, kallas den makimono. Ka’ki, täta och starka, ofta på särskilt sätt impregnerade, sandfärgade (kakifärgade) bomullstyger, som användas till sport- och arbetsdräkter. Hit räknas numera understundom också vissa grova, klädesliknande ylletyger (kirsej). Ka’kiplommon el. kakiäpplen, apri-kosliknande frukter, erhållna från ett i Kina och Japan samt även i Medelhavsländerna odlat träd (Diospyros kaki). Kakofoni’, missljud, vanligen bildat genom stötande ljudförbindelser. Kaktus-växter (familj Cactacese) växa i ökenområden. De ha köttigt uppsvällda stammar av varierande form (klot-, pelare el. skivform). Blad saknas el. äro ombildade till taggar. De ha vanligen stora, regelbundna, röda el. vita blommor och köttiga, bär-liknande frukter. K. äro huvudsakligen utbredda i de varmare delarna av Amerika, särskilt Mexico, där de utgöra ett karakteristiskt inslag i landskapsbilden. De äro vanliga som prydnadsväxter. Opuntia Ficus indica har ätliga frukter (indiska fikon). No-palea coccinellifera odlades förr för Cochenillsköldlusens kultur. Cereus grandiflorus är den s. k. Nattens drottning. Kalabali’k, tumult, folkupplopp. — K. i B e n d e r kallas den ryktbara strid, som Karl XII (1 febr. 1713) under sitt uppehåll i Turkiet utkämpade jämte sina 50 man mot en överlägsen trupp turkar och tatarer. Efter sju timmars strid måste konungen giva sig fången. Kalaba’rbönor, frön från en afrikansk ärtväxt (Physostigma veneno-sum), vilka äro mycket giftiga. De användas av infödingar till pilgift. Kalaba’rkusten, området mellan berget Kamerun och nedre Niger. Kalabre’serhatt el. kalabrisk hatt, ett slags spetskullig, bredbrättad hatt. Kala’brien, halvö i sydvästligaste Italien, se Calabrien. Kalaha'ri, glest bebott öken- och stäppområde i Bechuanaland, Sydafrika, med en ytvidd av omkring 1 milj. kvkm. och på 800—1,300 m. h. ö. h. Kalamite’t, olycka.