Kansli’, benämning på olika ämbetsverk. Ett fast K. förekom i Sverige först under 1500-t. och dess chef benämndes. rikskansler. De lägre tjänstemännen i Iv. kallades sekreterare. På 1600-t. blev Iv. ett kollegium, bland vars medlemmar märktes hovkanslern, kansliråd och statssekreterare. K. var nu det förnämsta centrala förvaltningsorganet. Snart uppdelades K. på flera expeditioner (ju-stitierevisionsexpeditionen, in- och utrikesexpeditionerna). 1680 fick rikskanslern titeln kanslipresident. 1801 upphävdes K., och de därunder lydande verken, kallade Kungl. Maj: ts kansli, ställdes under en kanslistyrelse, som dock upphävdes 1833. I och med 1840 års departementalreform ha de till K. hörande expeditionerna ersatts med departementen. Kansli’examen, den lägsta examen i den juridiska fakulteten. Studietid omkring 2 år, ibland längre. Iv. medför kompetens till anställning i vissa statens verk men ej domarkompetens. Kansli’huset är beläget vid Mynttorget i Stockholm. Det uppfördes på 1690-t. och försågs av Gustav III med en dorisk tempelfasad. I K. finnas lokaler bland annat för statsministern, de konsultativa statsråden, statsrådsberedningen och flera departement. Kansli’råd, titel på tjänstemän inom statsdepartementen — ej utrikesdepartementet — i byråchefs tjänsteställning. Kansli’sekreterare. Andra K., de lägsta ordinarie tjänstemännen inom statsdepartementen med undantag av utrikesdepartementet. Förste K., tjänstemän med tjänsteställning mellan andra K. och kansliråd. Kanslis’t, underordnad tjänsteman i ett kansli. KanslFstil el. kurialstil, ett ålderdomligt och ytterst omständligt, juridiskt skrivsätt, som särskilt förr användes i domstolar och ämbetsverk. Kan’su, provins i nv. Kina. 350,000 kvkm., 6 milj. inv., gränsar i v. till Kukunor, i s. räcker den in på Kuen-lun-kedjan, i n. bildar den stora kinesiska muren gräns mot Mongoliet, i ö. gränsar K. till Sjansi. Lössjord har stor utbredning i provinsen. Huvudstad Lantsjou. Kant, Emanuel, 1724—1804, tysk filosof, professor i Königsberg från 1770 och till sin död. K. studerade från början även matematik och fysik och var påverkad av Cartesius, Newton och Leibniz. Det naturvetenskapliga inflytandet kan man spåra i hela hans följande verksamhet. K. bröt radikalt med den tidigare filosofin och tog avstånd från de mera godtyckligt spekulativa metoder, som använts. Själv inriktade han sig framför allt på kun- skapsteoretiska spörsmål, på att söka utreda beskaffenheten av vårt vetande och gränserna för detta. K. framhåller, att tid och rum endast äro former för vårt medvetande. Vi kunna ej tänka något utanför tid och rum. De yttre företeelserna förlägga vi med nödvändighet på grund av vårt medvetandes beskaffenhet till tid och rum. Om företeelserna själva, deras beskaffenhet, deras eventuella existens utanför tid och rum kunna vi ej veta något. Das Ding an sich (Tinget i sig) är för oss ovetbart. Metafysik som vetenskap, om man därmed menar, att nå vetande om en verklighet utanför medvetandet, är icke möjligt. K. framhåller, att då vårt tänkande försöker tränga ut till vetandets gränsområden, till kunskap om Gud o. dyl., inveckla vi oss i antinomier, motsägelser, där det ena påståendet lika bra låter bevisa sig som dess motsats. Man kan lika väl antaga fri vilja som att det icke gives någon frihet. Sådana motsägelser försöker K. lösa med hjälp av ”tinget i sig”. Vad som gäller vår uppfattning om fenomenen behöver ej gälla för själva fenomenen. Viljan såsom ingående i vårt medvetande måste vara underkastad orsakslagen. Som ”ting i sig” kan den ändock mycket väl vara fri. I sin moralfilosofi framhåller K., att något i och för sig gott ej gives. Plikten kan ej grundas på något absolut utanför medvetandet. Som regulativ för handlandet uppställer han av praktiska skäl sitt kategoriska imperativ: handla så, att din vilja kan läggas till grund för en allmän lagstiftning. De religiösa begreppen äro endast symboler för moralens innehåll. De historiska religionerna ha blott pedagogisk betydelse. I sitt arbete Till den eviga freden har K. undersökt möjligheterna för ett allmänt rätts- och fredstill-stånd. För att nå detta fordras, anser K., en organisation av individernas motsatta intressen, så att de harmoniskt motverka varandra. Man måste bygga upp författningar, som skulle fungera på detta sätt, även om världen vore befolkad av djävlar. K: s produktion är mycket omfattande och mångsidig. Han har utövat ett oerhört inflytande på den senare filosofin. Romantikens filosofer Fich-te, Schelling, Hegel m. fl. byggde i stor utsträckning på K. På senare tid har nykantianismen gjort gällande behovet av en återgång till K: s mera kritiskt och rationalistiskt betonade filosofi. Kanta’bel, sångbar. Jfr Cantabile. Kanta’briska bergen) bergskedja i n. Spanien. Kan’talaks, Vita havets vik åt nv.