oförmodat kejsaren, som måste fly från Tyskland- (1552). I stilleståndet i Passau s. å. ocli i den slutliga reli-gionsfreden i Augsburg 1555 måste K. tillförsäkra lutheranerna full religionsfrihet. F. å. måste han avträda Metz, Toul och Verdun till Frankrike. 1556 avsade sig K. sina kronor. Sonen Filip fick Spanien och de övriga besittningarna utom de österrikiska arvländerna, vilka jämte kejsarvärdighe-ten tillföllo K: s broder Ferdinand. Sina sista år tillbragte K. i ett kloster i Spanien. — 2. K. VI, 1685—1740, son till kejsar Leopold I, uppställdes av det habsburgska partiet till spansk tronpretendent efter Karl II :s död 1700, vilket ledde till det spanska tronföljdskriget. Han efterträdde sin äldre broder Josef I som romersk kejsare och erhöll de habsburgska arvländerna. Han måste 1711 avstå från den spanska kronan men erhöll i stället 1714 de flesta spanska biländerna i Italien samt Spanska Nederländerna. 1735 måste han dock avträda Neapel och Sicilien. K. förde även två krig mot turkarna. Med K. utslocknade huset Habsburgs manssida, varför K. genom den s. k. pragmatiska sanktionen lyckades få sin dotter Maria Teresia erkänd som sin efterträderska. Karl, kejsare av Österrike, konung av Ungern, 1887—1922, blev tronföljare 1914 och efterträdde Frans Josef 1916. K. sökte efter regeringstillträdet förgäves åstadkomma fred genom underhandlingar med Frankrike. Vid 1918 års revolution måste han fly till Schweiz. K. sökte återtaga den ungerska kronan 1921 men tillfångatogs och blev internerad på Madeira. Karl, ärkehertig av Österrike, 1771— 1847, kejsar Leopold II :s son, vann som österrikisk fältherre flera lysande segrar, bland annat över Napoleon vid Aspern och Esslingen 1809. Karl August. — Storhertig av Sachsen-Weimar, 1757—1828, gjorde för en tid sin huvudstad Weimar till Tysklands kulturella centrum genom att samla kring sig litterära storheter som Goethe, Schiller, Wieland och Herder. Goethe fick stort inflytande på styrelsen, som gick i frisinnad anda. K. var den förste tyske furste, som gav sitt rike en författning (1816). — 2. Se Karl, svenska prinsar 2. Karlavagnen, astr., en stjärnbild på norra stjärnhimmeln. Jfr Polstjärnan och Stjärnhimmeln. Karlberg:, kungligt slott i Solna socken, Stockholms län, som byggdes på 1630-t. av K. Karlsson Gyllenhielm och utvidgades och ombyggdes på 1670-t. Under reduktionen indrogs det till kronan. 1792 inrättades där en krigsakademi (nu kallad K: s krigs- skola) samtidigt som två flyglar tillbyggdes. Karleby, Nils, 1892—1926, publicist, redaktör för Skånska Socialdemokraten 1917—20, därefter för Tiden, sekreterare i socialiseringsnämnden 1920 —26, en av den yngre svenska socialdemokratins främsta krafter. Bland hans skrifter må nämnas Socialismen inför verkligheten, 1926. Karleby, se Gamla Karleby. Karlfeldt, Erik Axel, f. 1864, diktare, ledamot av Svenska akademin 1904, sedan 1912 dess ständige sekreterare, 1903—12 bibliotekarie vid Lantbruksakademin. I en rytmisk, helgjuten, starkt personlig form har K. med förkärlek återgivit bilder av sin hembygds, Dalarna, natur och folk. Fri-dolin, den kraftfulle, humoristiske bondegestalten med boklig lärdom, äger ej så litet av skaldens egen personlighet (Vildmarks- och kärleksvisor, Fridolins poesi). K:s senare diktsamlingar (Flora och Poinona, Flora och B e 11 o na) spänna över vidare områden och visa en fördjupning av författarens tanke-och stämningsliv på samma gång de bevara hans märgfulla, bibliskt färgade uttryckssätt. Karl Filip, se Karl, svenska prinsar 1. Karl Fredrik, hertig av Holstein-Gottorp, 1700—39, son till Fredrik IV av Holstein-Gottorp och Hedvig Sofia av Sverige, förlorade under stora nordiska kriget sitt land men återfick den holsteinska delen 1719. K. uppställdes på initiativ av tsar Peter I av holsteinska partiet som svensk tronkandidat (1720). Karlgren, A., f. 1882, professor i slaviska språk i Köpenhamn sedan 1923. K. var 1910—23 andre redaktör och ansvarig utgivare av Dagens Nyheter. Karl Gustavs stads gevärsfaktori, år 1813 grundad fabrik för tillverkning av handeldvapen i Eskilstuna, tillhör svenska staten. Karl IV Leopold, 1643—90, hertig av Lothringen, österrikisk fältmarskalk. K. förjagades av fransmännen från sitt land och trädde i kejsar Leopold I: s tjänst. K. var en stor fältherrebegåvning och vann flera segrar mot turkarna (vid Wiens undsättning 1683 och vid Mohåcz 1687). Karl MartelT, omkring 688—741, fran-kisk storman av karolingernas ätt, son till Pippin av Héristal, vilken han efterträdde 714 som major domus i Austrasien. Han underlade sig även Neustrien samt räddade hela den kristna germanska världen genom sin seger över de framträngande araberna vid Poitiers 732. Ka’rlsbad, tjeck. Kar’lovy var’y, stad i nv. Böhmen, vid sammanflödet Tidens Lexikon. 41