antiken men ha även använts i senare stilarter, t. ex. nnder renässansen. — 2. Flat plåtlåda, ogenomtränglig för ljus; användes att förvara plåten vid fotografering. Kas’siakane’1, ett grövre slags kanel, som erhålles från Cinnamomumarter från s. Kina, Java, Sumatra m. fl. platser. Kassiopej’a, se Cassiopeja. Kassu’ber, en slavisk folkstam, boende i Västpreussen och Pommern. De stå polackerna nära och anslås till 170,000. Kast, se Kastväsen. Ivasta’1, tornlik försvarsbyggnad, oftast fyrkantig, som under medeltiden uppfördes i närheten av kyrkor, särskilt på Gotland. Kasta’lia, en källa nära Delfi i Grekland, i vilken de, som besökte oraklet, tvådde sig. Senare uppkom en sägen, att källan skulle skänka skaldegåva. Kastanjeträdet (Castanea vesca) tillhör familj Cupuliferae och är ett högt träd, hemmahörande i Medelhavsländerna. Frukterna, äkta kastanjer, äro nötter, omgivna (tre tillsammans) av en taggig fruktskål. De förtäras vanligen rostade. K. odlas såsom prydnadsträd jämväl någon gång i Sverige. K. bör skiljas från vår vanliga kastanj, hästkastanjen, iEsculus hippocastanum, med vilken den ej räknar släktskap. Kastanjetfer, skallerinstrument, bestående av två träbitar i form av tu-delade kastanjeskal, vilka med band fästas vid tummen och slås samman med de övriga fingrarna. K. användas som ackompanjemang särskilt till spanska och neapolitanska folkdanser. KasteFholm, gammalt slott på Åland, Sunds socken, numera i ruiner. Den första uppgiften om K. är från 1388. Under unionstiden spelade K. som fäste stor roll. Kastell’. — 1. Mindre fästning. — 2. På äldre fartyg en fästningslik påbyggnad på aktern. Kastella’n, förr slottsbefälhavare, nu slottsvaktmästare. KastelFholmen, ö i Stockholm, belägen i Saltsjön mellan staden och Djurgården, med ett 1845 uppfört kastell (därav namnet). K. är medelst en bro förenad med Skeppsholmen. Kastriien, Gamla och Nya, landskap i det centrala Spanien respektive 66,000 och 72,000 kvkm., till det mesta en av bergskedjor omramad högplatå (600—900 m. ö. h.) med utpräglat kontinentalt klimat, ringa nederbörd, heta somrar (Madrid medeltemperatur i juli 25° C.) och kalla vintrar. Längs gamla K: s sydgräns stryker Sierra de Guadarrama. Floderna Dueros, Tajos och Guadianas dalgångar äro djupt nedskurna i högplatån. Fär-avel och sädesodling äro huvudnäringar. Kastmaskin, se Katapult. Kastning, missfall hos husdjur, kan bero på yttre våld, överansträngning, olämpligt foder (t. ex. mjöldrygeför-giftning) el. inflammation, orsakad av bakterier i könsorganen. Kas’tor, bäverhår, av vilket tillverkas filt, som användes till hattar (kastorhattar) m. m. Kastpjäs, artilleripjäs (haubits mör-sare) av sådan konstruktion, att kulbanan blir starkt krökt. Kastration, borttagande av könskört-larna. Iv. medför en ändrad utveckling av kroppen, ett kvarblivande av vissa för barnaåldern karakteristiska egenskaper t. ex. sopranröst (jfr Ka-stratsångare), ett slöare och lugnare temperament, en ökad benägenhet för fettansats m. m. K. företages pä människor bland annat i muhammedanska länder för erhållandet av pålitliga liaremstjänare. En rysk religiös sekt, skoptserna, utför K. av religiösa skäl. Hos husdjur utföres K. för att erhålla lätthanterligare och mera lätt-» gödda djur. Kastra’tsångare. Genom borttagande av könskörtlarna förhindras hos gossar målbrottets inträde. De bibehålla sopranstämma hela livet. Under 1600- och 1700-t. forekommo särskilt i Italien K. Deras stämläge var ofta något högre än kvinnliga sopraners. Kastre’ra, se Kastration. Kastväsen, en för det indiska samhället karakteristisk organisation i strängt från varandra skilda samhällsklasser. Ursprungligen funnos fyra K., varav tre bildades av de ariska erövrarna (präster, krigare och lantbrukare) och den fjärde utgjordes av de föraktade infödingarna. Sedermera har antalet K. ökats. De ha omgärdats med delvis i religiösa föreställningar bottnande bestämmelser, som i hög grad försvårat beröringen mellan personer av olika kast. Man tillhör den kast, inom vilken man blivit född. K. har i hög grad hämmat Indiens kulturella utveckling. Kasua’rfåglar (Casuari), strutslik-nande, stora fåglar, som ha hårlika fjädrar, förkrympta vingar och starka ben. Till K. höra E m u n, som lever i Australien, och Hjälmkasua-r e n, som finns på Nya Guinea. Ka*sns, fall, händelse. — Språkv. Ett nomens el. pronomens olika böjningsformer, tjänande att uttrycka ett sådant ords förhållande till övriga ord. Latinet har sex K.; i de indo-europeiska språkens gemensamma moderspråk funnos troligen minst åtta K. Sanskrit är det enda indoeuro-peiska språk, som bevarat åtta K. De