äldre germanska språken hade vanligen fyra (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ). K. utbyttes redan i de äldsta indoeuropeiska språken gärna mot prepositioner. Ett pronomens ka-susböjning skiljer sig vanligen från nomens. I de germanska och slaviska språken ha adjektiven dubbel kasus-böjning. KatafaFk, upphöjd träställning för likkistor. Kataklysm’teorin, se Lyell. Katakom’ber, underjordiska gångar med gravkamrar. De äldsta kristna byggde K. efter mönster av judar och romare. K. tjänstgjorde även som gudstjänstlokaler och gömställen under förföljelserna. De användes ej vidare efter kristendomens genombrott. De märkligaste K. finnas i Rom. Vidare märkas de i Jerusalem, Alexan-dria, Neapel m. fl. K. bestå ofta av flera med trappor förbundna våningar. De större kamrarnas väggar upptagas vanligen av freskomålningar med bibliska motiv, ofta utförda med enkel, verkningsfull realism. Katala’uniska fälten, se Attila. Katalek’tisk kallas en versrad, som är ofullständig, ej innehåller så många stavelser, som det rytmiska schemat fordrar. Katalepsi’, ett egendomligt tillstånd hos sinnessjuka oeh hysteriska personer. De tillåta viljelöst, att man ger deras lemmar vilken ställning som helst och bibehålla sedan denna ställning i timtal, även om den är mycket obekväm. Katalog [-lå’g], förteckning över någon samling (t. ex. böcker, varor, konstsaker el. dyl.) el. grupp av personer (medlemmar av en kår, klubb el. dyl.). Katalo’nien, se Catalonien. Kataly’s el. kontaktverkan, den ökade hastighet, med vilken en kemisk reaktion försiggår under inverkan av vissa ämnen utan att dessa därvid själva förändras. De påskyndande ämnena kallas katalysatorer. Exempel på dylika äro de i växt- och djurorganismen förekommande enzymen. Katan’ga, distrikt, omfattande sö. delen av belgiska Kongo med huvudstaden Elisabethville. K. är rikt pä koppar- och tennmalm och andra mineralskatter, som väntas få världs-ekonomisk betydelse i framtiden. Katapult', en kastmaskin för. pilar o. dyl., ett jättestort armborst, som användes av romarna. Katarakt’, benämning använd på större floders (särskilt Nilens) fall och forsar. Kata’rer, en oppositionsrörelse inom den katolska kyrkan, utbredd över hela västerlandet och särskilt i Frankrike, där rörelsens anhängare kalla- des albigenser*. Oppositionen ned-slogs hårdhänt av kyrkan på 1300-t. Av K. kommer kättare, som betecknar en från kyrkan avfällig. Katarina, namn på flera helgon, bland vilka märkas K. av Alexandria, som led martyrdöden i början av 300-t. K. anses från början vara hjältinnan i den svenska folkvisan ”Liten Karin”. Katarina, engelska drottningar, varibland märkas: K. av Aragonien, 1485 —1536, Henrik VIII: s första gemål, förvisad från hovet 1531; K. Howard, Henrik VIII: s femte gemål 1540, avrättad 1542; K. Parr, d. 1548, Henrik VIII: s sjätte gemål 1543. Katarina av Medici, 1519—89, fransk drottning, gemål till Henrik II. Under sonen Frans II: s regering sökte hon förgäves störta ätten Guise från dess maktställning. 1560 blev hon emellertid regentinna för sin andre son Karl IX under dennes omyndig-hetstid. Hon förskaffade sig genast ett oerhört inflytande, vilket hon även behöll under den tredje sonen Henrik III: s regering. K. var ränk-full och ärelysten och skydde inga medel för sina måls uppnående. Under hugenottkrigen stod hon än på katolikernas, än på protestanternas sida. Katarina, ryska kejsarinnor. — 1. K. I, Aleksejevna, 1684—1727, var troligen en lettisk bondedotter vid namn Marta Skavronskaja. K., som var gift med en svensk dragon, kom som krigsbyte till den ryska armén, som hon medföljde. Slutligen blev hon tsar Peter I: s älskarinna. 1712 blev hon officiellt Peters gemål och vid hans död 1725 hans efterträderska. Som kejsarinna leddes hon av sin gunstling Mensjikov. — 2. K. II Aleksejevna, 1729—96, prinsessa av Anhalt-Zerbst (som sådan Sofia), blev 1745 ryske tronföljaren Karl • Peter Ulriks gemål. Genom en statskupp svingade hon sig upp på tronen 1762. Hennes gemål avsattes och blev senare mördad. K. var intelligent och bildad och synnerligen duglig som regent. Påverkad av de franska upplysningsfilosofernas läror införde hon flera förbättringar i den inre styrelsen och förde utåt en kraftfull politik. K. deltog i Polens tre delningar samt utkämpade två framgångsrika krig mot Turkiet. Under frihetstiden i Sverige hade K. stort inflytande och förde senare ett krig med Gustav III. K. är känd för sitt lättsinniga liv och bland hennes många älskare är Po-temkin den mest bekante. Jfr vidare Rysslands historia. Katarina, svenska drottningar. — 1. Iv. av Sachsen-Lauenburg, 1513—35, Gustav Vasas l:a gemål (1531). — 2. K. Stenbock, 1535—1622, Gustav Vasas 3:e gemål (1552). — 3. K. (Karin)