sammanfattade i de Keplerska» lagarna. Kcp’lerska lagarna, uppkallade efter deras upptäckare Kepler, beliandla planeternas rörelse kring solen. — Den första av de K. säger, att planeternas banor äro ellipser, i vilkas brännpunkt solen befinner sig. Den andra, att en planets rörelse är desto snabbare, ju närmare den kommer solen; den yta, som sammanbindningslinjen mellan planeten och solen bestryker under en tidsenhet, är alltid lika stor. Den tredje’ lagen säger, att kubiktalen av olika planeters medelavständ till solen förhålla sig som kvadrattalen på deras omloppstider. Av den sistnämnda lagen följer, att planeternas hastighet är långsammare, ju längre bort från solen de kretsa, och då dessutom deras banor äro längre, blir omloppstiden vida större (165 år för den yttersta, Neptunus, 88 dygn för den innersta, Merkurius). Jfr Planetsystemet. Kerami’k, olika slag av lergodstillverkning och dess produkter. K. kan indelas i 1) lergods med porös, ogenomskinlig massa (terrakotta, emalje-rad fajans), 2) lergods med hårdbränd (sintrad), ogenomskinlig massa (den s. k. fina fajansen) samt 3) lergods med hårdbränd, halvgenomskinlig massa (porslin). Av gamla svenska keramikfabriker märkas Rörstrand, Marie-berg och Gustafsberg. Kerati’n, se Hornämne. Kerbe’la, stad i sv. Mesepotamien. 40.000 inv. Mycket besökt vallfartsort för schiiternas sekt. Praktfulla moskéer. Ker’bcros, se Cerberus. Ivrrcn'slvi,j, A. F., f. 1881, rysk jurist och politiker. K. tillhörde de s. k. trudoviki, en moderat-socialistisk grupp. Efter marsrevolutionen 1917 blev K. så småningom Rysslands verklige ledare och blev i juli ministerpresident, en ställning, som han bibehöll till november samma år, då han störtades av bolsjevikerna. Kcrmansja’h, stad i v. Persien. 60.000 inv. En under detta århundrade uppväxt, blomstrande handelsstad. Ker's jen t se v, P., f. 1881, rysk bol-sjevikisk politiker, var 1921—23 sov-jets ombud i Stockholm vid underhandlingar om handelsavtal och blev 1925 sändebud i Rom. Kertemind'e, stad vid Stora Bält, o. Fyen, Danmark. 3,100 inv. God hamn. Handel. Fiske. Kertj (Kertscli), hamnstad i s. Ryssland på ö. kusten av Krim, 50,000 inv. Läder- och tobaksfabriker. Handel med vete. Fiske. Keru’b, i Gamla testamentet omtalade väsen, vilka voro utrustade med vingar och troddes vakta paradiset. Enligt Hes. 1: 5 voro de blandningar av djur och människor, motsvarande de i österländsk mytologi vanliga djurmänniskorna. I kristen konst och mytologi framställas K. vanligen som ljuslockiga gossebarn. Ifeto’ner, organiska föreningar, innehållande den tvåvärdiga radikalen CO. Den viktigaste bland K. är dime-tvlketon el. aceton, kem. formel (CH3):CO. Keuper [koj’-], en avdelning av Triasformationen, bestående huvudsakligen av brokiga, brunröda-grågrö-na sandstenar oeh leror. K. förekommer i vårt land inom ett litet område i sv. Skåne. Kexel’, O., 1748—96, författare, stiftare av ordenssamfundet ”Par Bricole”. Av K: s på den tiden mycket populära lustspel, oftast med utländska förebilder, märkes Capitain Puff. Kexholm, se Keksholm. Key. — 1. Ellen K., 1849—1926, författarinna. Den svenska kvinnorörelsens främsta litterära personlighet. K. spelade en ledande roll i arbetet att ge kvinnan en friare och bättre ställning, främst i Skandinavien men även i det övriga Europa, framför allt Tyskland. Hon pläderade för en ökning av kvinnans sociala rättigheter (Kvinnofrågan, Missbrukad kvinnokraft, Barnets århundrade). Hennes etisk-filosofiska åskådningar äro närmare utförda i Tankelinjer och Livslinjer. Hon framför först och främst individens krav pä rätt till fri utveckling. I frågan om kärlek och äktenskap är det för henne kärleken ensam, som gör en förbindelse mellan könen sedligt berättigad, vare sig den är legaliserad el. ej. En förbindelse utan kärlek är osedlig även inom äktenskapet. I synnerhet tidigare väckte dessa hennes läror från kyrkligt håll våldsam opposition. I sina litterära studier (S v e r i g es modernaste diktare, Människor) röjer hon inflytanden från romantiken samt från tysk och engelsk klassicitet. Bland K:s övriga skrifter märkas Individualism och socialism, Bildning, Kvinnorna under världskriget. — 2. Helmer K., f. 1864, tidningsman, docent i litteraturhistoria i Uppsala 1894—95, Sv. Dagbladets huvudredaktör 1897—1907 och sedan 1909. Keynes [kejns], J. M., f. 1883, engelsk nationalekonom, deltog som representant för det engelska finansministeriet i fredsförhandlingarna efter världskriget. K. har i flera skrifter behandlat fredsvillkorens ekonomiska verkningar och därvid företrätt den uppfattningen, att dessa med hänsyn till mänsklighetens gemensamma bästa måste revideras på väsentliga punkter.