ment el. sjungen av olika personer. K. beror på vilka övertoner, som förefinnas. Klap’ka, G., 1820—92, ungersk revo-lutionsgeneral. K. deltog verksamt i 1848 års revolution, varefter han vistades utomlands till 1867, då han återvände till Ungern. Klappersten, vid havs- och sjöstränder förekommande, genom vågornas nötning avrundade stenar. På grund av landhöjningen anträffas fält av K. i Sverige även inuti landet. Klara, den heliga, 1194—1253, katolskt helgon från Assisi. Påverkad av Franciskus grundade K. ett kvin-nokloster och efter henne benämndes nunnorna i den av henne stiftade orden ”klarissinnor”. Klara, församling i Stockholm, till vilken hör sv. delen av Norrmalm. 11,445 invånare. Klarbär, se Prunus. Klare’ra, redovisa, uppgöra. Jfr även Inklarera. Klarinett’, ett omkring 1700 uppfunnet biåsinstrument av trä. K. har ett tonomfång från ostrukna e till trestrukna f. Det började användas i orkestern under andra hälften av 1700-t. Klarälven, Värmlands största vattendrag, 450 km. lång, därav 190 km. i Norge. Upprinner i fjälltrakterna på gränsen mellan Dalarna och Härjedalen (Fämun) i Norge och rinner sedan genom Hedmark fylke och Värmland och utfaller i Vänern. Klassicism, en inom litteraturen och den bildande konsten uppträdande stilart, vilken som sitt ideal uppställer den antika stilen, strävar efter harmoni och plastisk klarhet. I trängre mening den främst i slutet av 1700-t. och början av 1800-t. rådande stilen. Klassificering: av fartyg:, fartygens indelning, i klasser med hänsyn till ålder och sjövärdighet m. m. K. verkställes av särskilda sammanslutningar och är av stor betydelse vid sjöförsäkringar m. m. över verkställd K. ut-ställes ett klassificeringscertifikat. De främsta klassificeringssällskapen äro Lloyds register of British and Foreign Shipping, hemmahörande i London och grundat 1760, samt Bureau Veritas i Paris, grundad 1828. Klass’isk, tillhörande den grekiska el. romerska forntiden; mönstergill, stilren; löjlig, egendomlig. — K 1 a s-s i’k, original, komisk figur. — Klassiker, de antika författarna; de förnämsta författarna under en litterär storhetstid. Klas sval, se Valsätt. Klas’tisk, beteckning för bergarter, som bestå av sammankittade fragment av mineral och bergarter (ex. sandsten, konglomerat). Klaun, se Clown. Kla’usenburg:, stad i Siebenbiirgen, Rumänien. 66,000 inv., övervägande madjarer. Universitet. Var före världskriget en av Ungerns viktigaste städer. Livlig handel och industri. Klausu’l, förbehåll, tillägg till en föregående framställning. Klftv, tecken, som i början av ett notsystem anger vilken tonhöjd, den mot K. svarande noten har. Man använder C-klav, F-klav och G-klav. Mest användes basklav* el. C-klav och diskant- el. G-klav*. Klavecin’, fr. clavecin [klavesäng’], se Klaver. Klave’r, mus., föråldrat instrument, liknande pianot. Klave’rutdrag:, pianosättning av orkestermusik. Klaviatu’r, alla tangenterna på ett tangentinstrument. Kléber [klebä’r], J. B., 1753—1800, fransk revolutionsgeneral. K. deltog i Bonapartes expedition till Egypten 1798 och blev, sedan Bonaparte återvänt till Frankrike, överbefälhavare. Han arbetade framgångsrikt för det franska väldet i Egypten men mördades, innan han hunnit befästa sitt verk. Kleen. — 1. E. K., 1847—1923, läkare, har särskilt intresserat sig för sjukgymnastik och massage. Hans polemiska inlägg i dagsfrågor väckte ett visst uppseende bland annat på grund av deras skarpt satiriska hållning. —• 2. J. Emil K., 1868—98, författare, tillhörde den skånska diktarskolan vid sekelskiftet. Bland mera kända diktsamlingar märkas Vildvin och Vallmo samt Jasminer. Valda dikter utkommo 1907. Klcinkunst [klajn’konst], ty., konst i miniatyr, i litet format. Kleinmeister [klaj’nmajster], ty., ”småmästare”, namn på en krets tyska konstnärer från förra hälften av 1500-talet (Aldegrever, Altdorfer, bröderna Beham m. fl.). K., som voro efterföljare till Durer, voro huvudsakligen målare och kopparstickare. Särskilt berömda blevo deras gravyrer i små format med religiösa, historiska el. mytologiska motiv. Kleist [klajst], H. v., 1777—1811, tysk författare. K:s Der Prinz von Homburg hör med sin djupa psykologi och mästerliga figurteckning till de främsta historiska skådespelen inom den tyska litteraturen. Bland K: s övriga alster må nämnas komedin Der zerbrochene Krug och 1500-talsberättelsen M i c h a e 1 Kohlhaas. Kle’mens (Clemens), romerskt påvenamn. — 1. K. I (Clemens romanus), en av de apostoliska fäderna, av Ori-genes ansedd som Petrus’ lärjunge.