amerika, särskilt i Peru. Omstridda äro en del från Incarikets tid bevarade K., vilka man antagit röra rikets skatter; andra anse dem lia med tideräkningen att göra. Knyppling, förfärdigande av spetsar medelst knyppelpinnar och knappnålar på en knyppeldyna. Knyppelpinnarna äro av trä och ungefär 10 cm. långa. Knyppeldynan utgöres av en stoppad, vridbar träcylinder, till större delen nedsänkt i en öppen låda. K., som uppfanns i början av 1500-t., idkas numera mest i Belgien, England och Frankrike. I Sverige äro särskilt Vadstenaspetsarna berömda. Kniickepil, se Salix. Knäpparfamiljen (Elateridfe) tillhör skalbaggarna (Coleoptera). Är känd genom att representanterna för denna familj, om de läggas på rygg, med ett knäppande ljud liksom av en fjäder kunna slunga sig i höjden och komma ned på fotterna. De kallas också knäppbaggar, hoppbaggar el. sprättkusar (Norrland). De träffas bland gräs och på blommor, särskilt på flockblomstrigas. Omkring 7,000 arter äro beskrivna, av vilka omkring 80 äro funna i Sverige. Knä’red, socken i Höks härad, Hallands län. Genom freden i K. 1613 avslutades Kalmarkriget. Knävelborr, stor mustasch. Knölbakterier, se Kvävebakterier. Knölros, en hudsjukdom, kännetecknad av blåröda, något upphöjda, ärt- till tväkronorstora, ibland sammanflytande fläckar. Utslaget uppträder oftast på benen, ibland även pä armarna. Sjukdomen är förenad med måttlig feber. Den uppträder gärna i samband med ledgångsreumatism. Behandlingen består i sängläge, omslag och salicylsyrepreparat. Knölstam, se Jordstam. Knös, Tekla, 1815—80, svensk författarinna. K. vistades i Geijers, At-terboms och fru Silverstolpes kretsar i Uppsala. Har skrivit dikter utmärkta av en viss naiv omedelbarhet och öppet natursinne. Ko-, i sammansättningar med-, sam-. Koaffe’ra, sätta upp håret. — Ko-a f f y’r, håruppsättning. Koagulation, en för en del organiska ämnen, särskilt äggviteämnen, karakteristisk egenskap att vid upphettning till viss temperatur el. under påverkan av vissa ämnen övergå från flytande till fast form. Kasein utfaller exempelvis på detta sätt under inverkan av löpe (vid närvaro av lösliga kalksalter) el. syror. Äggvitans stelnande vid uppkokning av ägg beror även på K. Koalition, förbund mellan stater el. politiska partier. Koalitionsministär, en ministär, sammansatt av representanter för flera samverkande partier. Kobb, G., f. 1863, professor vid Tekniska högskolan 1912, riksgäldsfull-mäktig sedan 1913. Som liberal politiker har K. varit medlem av andra kammaren 1909—11 och av första kammaren 1912—14, 1919—20 samt från 1924. Kobbe, låg, kal holme. Kobe, Japans förnämsta hamnstad, på huvudön Hondo, nära Osaka, 650,000 inv. Staden har stora varv och en mängd fabriker. Kobenthet, felbildning av benen, så att dessa bilda inåtböjda bågar. Orsaken är oftast engelska sjukan. I höggradiga fall kan operation behöva tillgripas. Även utpräglad K. hos barn försvinner dock ofta med åren. Koblenz [kåb’lents], starkt befäst stad i preussiska provinsen Rhenlan-det, nv. Tyskland, vid Mosels inflöde i Rhen. 60,000 inv. Bland märkligare byggnader kunna nämnas det forna kurfurstliga slottet och Kastorkyrkan från 1100-t. K. är centrum för Rhen-landets vinhandel. Ko’bolt, en med nickel besläktad metall. Kem. tecken Co. Atomvikt 59. Atomvärde 2 el. 3. Specifik vikt 8.7. Metallen är vit med dragning åt rött. Koboltsilikat användes som färgämne i blått glas och blå emalj liksom i pulveriserad form som blå målarfärg, smalt. — Det viktigaste K.-mineralet är K.-glans [CoAsS]. Ko’boltg;ians, ett av kobolt, arsenik och svavel [CoAsS] bestående, vitt och något i ljust rött dragande metall-glänsande, rätt sällsynt mineral. Förekommer bland annat vid Håkans-boda i Västmanland och Tunaberg i Södermanland. K. bildar vanligen vackert utvecklade reguljära kristaller. Den användes förr huvudsakligen i porslinsindustrin för blåfärgning (koboltblått). Ko’bra el. cobra, se Glasögonorm-släktet. Ko’burg:, stad i n. Bayern, på sluttningen av Thtiringerwald. Förr huvudstad i hertigdömet Sachsen-Ko-burg. Leksaksindustri. 24,000 inv. Koch [kåch], Robert, 1843—1910, tysk läkare, professor i Berlin. K. räknas jämte Pasteur till den moderna bakteriologins grundläggare. ilan har bland annat upptäckt tuber kelbacillen och kolerabacillen. K. erhöll Nobelpris 1905. Koch [kåkk]. — 1. G. H. v. K., f. 1872, kansliråd, statens fattigvårdsinspek-tör sedan 1919, frisinnad ledamot av första kammaren sedan 1915. K. har utfört ett betydande arbete i sociala frågor speciellt rörande fattigvården. — 2. Martin K., f. 1882, författare, vars