volutionära våldets väg. Jfr Bolsje-vism. Kommunistiska internationalen, se Internationalerna. Kommunistiska manifes’tet, ett av Marx och Eugels år 1848 utsänt upprop, innehållande de socialistiska grundtankarna (den materialistiska historieuppfattningen, klasskampen m. m.) med en maning till internationell samverkan (”proletärer i alla länder förenen eder”). Kommunite’t, gemenskap, samegen-dom. Med K. avses medeltida härbärgen, där studenter vid ett universitet erhöllo gemensam bostad och visst underhåll. Särskilt talrika voro de i Paris, där 1290 även svenska K. upprättades. Ett K. finns ännu i Köpenhamn. Kommuta’tor, apparat, med vars tillhjälp riktningen av en elektrisk ström omkastas. Komo’rerna, se Comoro-öarna. Kompakt’, tät, fast. Kompani’. — 1. Sällskap ; en förening el. ett bolag med industriella el. kommersiella syftemål. Då ordet K. ingår i firmabeteckningar förkortas det till Ko, Co, Komp m. m. — 2. Den minsta administrativa och taktiska enheten vid infanteriet. Ett kompanis styrka på fältfot är numera i allmänhet omkring 200 man. Kompani’officer. IJnder denna beteckning sammanfattas fänrik, underlöjtnant, löjtnant och kapten. Kompanjo’n, egentligen följeslagare, delägare i en firma. Kompara’bel, jämförlig. Komparation, jämförelse, gradförhöjning; språlcv., adjektivets el. ad-verbets förändring i avseende på grad (stor, större, störst). Komparati’v, språlcv. — 1. Adj., jämförande. — 2. Subst., den andra graden vid komparation av adjektiv el. adverb (stor, större, störst). Kompass’. En kompassnål är en i horisontalplanet fritt rörlig magnetnål, en deklinationsnål. Den vanliga sjökompassen består av magnetnålar (två, ibland flera) fästa på en skiva, kompassrosen el. vindrosen, som är försedd med 32 streck, betecknande de olika väderstrecken. Kompassrosen är rörlig i kompasskålen. Fartygets kurs avläses med tillhjälp av ett på skålen anbragt streck, styrstrecket. Korrigeringar måste vid avläsningarna göras för deklination och deviation. K. började användas i Europa på 1200-t. För kineserna var den känd redan före vår tideräknings början. Kompati’bel, förenlig. Kompatrio’t, landsman. Kompen’dium, kort sammandrag, kortfattad lärobok, handbok. Kompensation, ersättning, skadestånd. — K o m p e n s e’r a, ersätta, uppväga. Kompetens’, behörighet, befogenhet; erkänd skicklighet. — Kompete n’t, behörig, befogad, skicklig. Motsats: Inkompetens och Inkompetent. Kompilation, sammanställning, grundad på andras arbeten och ej innehållande en självständig mening el. nya bidrag. Komplement’, fyllnad, passande till-lägg. Komplemenffiirger, se Färg. Komplemenfvinklar, vinklar, vilkas summa är 90°. Komplett’, fullständig, fulltalig. Komplex’, sammanfattning, sammanhörande helt, uppbyggt av sinsemellan självständiga delar. Komplex’a föreningar kallas inom den oorganiska kemin föreningar, som innehålla komplexa joner. Med komplexa joner förstås joner, som uppkommit genom sammanslutning av två el. flera eljest som självständiga uppträdande joner. Ex. på en K. är ka-liumsilvercyanid, kemisk formel K(CN)aAg, som uppkommer, då sil-verbromid och cyankalium inverka på varandra. Komplex’a tal utgöras av summan av ett reellt och ett imaginärt tal. K. ha varit av en mycket stor betydelse för matematikens utveckling. Komplice’ra, inveckla, förvirra, tilltrassla. Komplikation, förveckling, intrasslad svårighet; med., tillstötande sjukdom. Komplimang’, artighet, hövlighets-betygelse, artigt yttrande. Komplott’, sammansvärjning, stämp-ling, hemligt anslag. Kompone’ra, tonsätta, skapa ett musikstycke; sammanställa (t. ex. ett mönster. Komposant’, se Resultant. Komposition, sammansättning, blandning, gruppering, utarbetning; mus., tonstycke, tonsättningskonst. Kompo’situm, språlcv., sammansatt ord, sammansättning (mat-sal, ridhäst, fram-bära). Kompositö’r el. komponist, tondiktare, tonsättare. Kompost’. Avfall från växt- el. djurriket, som under normala förhållanden långsamt sönderdelas, hopblandas i en K. med naturlig gödsel samt ibland kalk, vilket underlättar förmultningen. K. användes sedan som gödsel. Kompott’, fruktmos, inlagd frukt. Kompress’, sammanvikt gasstycke, som användes till förband. Kompression, sammantryckning. Då en gas sammantryckes (komprimeras) utan att värme avgives till omgiv-