Kommission. — 1. Att en affärsman mottager varor i K. innebär motsatsen till att han köper dem i fast räkning. Han äger i sådant fall återlämna de varor, han ej kan sälja. Den svenska bokhandeln är t. ex. genomgående byggd på kommissionssystemet. — 2. Kommittéer benämnas understundom K., dock blott då fråga är om ett mera långvarigt uppdrag (ex. processkommissionen). Kommissionä’r. — 1. Person, som i eget namn för annans räkning verkställer inköp och försäljning. I lagen den 18 april 1914 om kommission, handelsagentur och handelsresande finnas bestämmelser rörande K., som syssla med försäljning el. köp av lös egendom. 30n särskild grupp bland K. utgöres av dem, som yrkesmässigt bedriva platsanskaffningsverksamliet. För drivande av sådan verksamhet kräves vederbörande länsstyrelses tillstånd. — 3. Tjänstemän hos vissa ämbetsverk, som mot ersättning gå allmänheten tillhanda med ingivande av handlingar, med meddelanden om ämbetsverkens beslut, med en del upplysningar m. m. Kommitté, några personer, som erhålla i uppdrag att gemensamt utreda en fråga och att avgiva förslag till åtgärder. Se även Kommission. Kommu’n, menighet, samhälle inom en stat med särskilt landområde. Se även Landskommun. Kommunal beskattning:, se Skattelagstiftning. Kommunalfullmäktige, se Landskommun. Kommunalise’ring:, enskilda företags övertagande av kommunen. Kommunal mellanskola, överbyggnad på folkskolan, omfattar fyra årsklasser och för fram till realskoleexa-men. K. står i regel öppen för såväl gossar som flickor. K. är en kommunal institution; statsunderstöden äro dock så stora, att över hälften av utgifterna torde bestridas med statsmedel. Förvaltningen, därunder inbegripet även tillsättandet av lärare, hand-haves av en styrelse, vars alla ledamöter så när som på rektor, som är självskriven, äro kommunalvalda. Den statliga kontrollen över K. handhaves av skolöverstyrelsen. Kommunalnämnd, se Landskommun. Kommuna’1 rösträtt, se Rösträtt. Kommunalstyrelse, se Landskommun och Stad. Kommunalstämma, se Landskommun. Kommunice’rande kärl, kärl, som nedtill stå i förbindelse med varandra. Om i dessa kärl fyllas olika vätskor, ställa sig vätskorna så, att vätske-höjderna över den gemensamma ytan äro omvänt proportionella mot vät- skornas specifika vikter (lagen för kommunicerande kärl). Härav följer, att om samma vätska fylles i kärlen, den fria vätskeytan ställer sig lika högt i dem alla. Kommunikationsdepartementet tillkom år 1920 vid civildepartementets uppdelning. Under K. höra bland annat förvaltningsärenden, som röra järnvägar, spårvägar, post, telegraf, telefon, kanaler, hamnar, vanliga vägar, automobiltrafiken, lufttrafiken, statens vattenfall, stadsplaneväsendet, byggnads- och brandväsendet. Inom Iv. handläggas ock ärenden, som röra lagstiftningen angående byggande och underhåll av vägar på landet och lufttrafiken samt koncessions- och trafik-säkerhetslagstiftningen för järnvägar. Under K. sortera Generalpoststyrelsen, Telegrafstyrelsen, Järnvägsstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadskåren, Vattenfallsstyrelsen, Byggnadsstyrelsen m. m. Departementschefens närmaste män äro statssekreteraren och expeditionschefen. Kommunikationsverken, statens K., sammanfattande benämning, under vilken inbegripas Statens järnvägar, Postverket, Telegrafverket och Statens vattenfalls ver k. Kommuniké, meddejande, särskilt från ett lands regering el. offentligt ämbetsverk; offentligt tillkännagivande, avsett att intagas i en tidning. Kommunio’n, nattvardsgång. — Kommunikant’, nattvardsgäst. Kommunism. — 1. Beteckning för den samäganderätt, särskilt i fråga om jorden, som enligt äldre åskådningar ansetts ha funnits i de äldsta, enkla samhällena, ur vilken samäganderätt den enskilda äganderätten ansågs så småningom ha utvecklat sig. — 2. En grupp socialistiska samhälls-åskådningar, vilkas karakteristiska drag bruka anges vara att de förutsätta upphävande av den enskilda äganderätten ej blott, såsom socialismen i mera begränsad bemärkelse, till produktionsmedlen utan även till konsumtionsmedlen. Den ryska bolsjevis-men och de med densamma allierade partierna i andra länder ha för sina idéer valt beteckningen kommunism. En markerad skiljelinje mellan de moderna socialdemokratiska partierna och de moderna kommunistiska partierna bildar uppfattningen om de medel, som få komma till användning vid samhällets omdaning. Medan de socialdemokratiska partierna vilja nå sina mål med lagliga medel genom fredligt och successivt uppbyggande samhällsarbete, hävdar K., att omdaningen icke kan ske annat än genom en proletariatets diktatur, erövrad av arbetarklassen på det re-