nen, har med årens lopp fått nya betydande uppgifter. Förbundet driver sålunda för att tillgodose de anslutna föreningarnas behov av varor en synnerligen omfattande partihandelsverk-samhet och industriell verksamhet (margarinfabrik, kvarnrörelse, skofabrik m. m.). Förberedelser för igångsättande av en stor galoschfabrik ha också gjorts. En uppfattning om konsumtionsföreningarnas och förbundets storlek lämna följande siffror, som avse år 1925. Konsumtionsföreningarnas sammanlagda omsättning uppgick detta år till 259,099,993 kronor, deras kapital till 39.5 milj. kr. Den största föreningen, Konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd, liade en omsättning på 25,586,038 kronor. Kooperativa förbundets varuförsäljning uppgick till 97,660,781, dess kapitaltillgångar voro 11,217,000 kronor. Till Kooperativa förbundet äro också tvenne försäkringsföretag anslutna, livförsäkringsanstalten Folket och för-säkringsanstalten Samarbete. K. F. har även sparkassa med år 1925 över 54,000 böcker bland medlemmarna. In-nestående behållning var 24 milj. kr. Förbundet utgiver veckotidningen Konsumentbladet, med en postupplaga år 1926 på 230,000 ex. samt tidskriften Kooperatören. Den internationella kooperativa alliansen bildar det ideella förenings-bandet mellan de kooperativa rörelserna i olika länder. Arbete försiggår dessutom på skapandet av ett internationellt kooperativt partihandelsföretag. För de tre skandinaviska länderna finnes redan ett dylikt företag med huvudkontor i Köpenhamn (Nordisk andelsforbund). Producentkooperationen har funnit sin största utbredning inom lantbruket. De svenska lantbrukarnas kooperativa inköpsföreningar ha en hela riket omfattande centralorganisation, Svenska lantmännens riksförbund, som särskilt under krigsårens högkonjunktur hade en betydande omfattning. Jordbrukskassorna med deras centralorganisationer, Centralkassorna för jordbrukskredit, representera ett omsättande av K: s idéer på en viss del av kreditväsendets område. En stor utbredning ha slutligen andelsföreningarna för mejeridrift vunnit. Kooperativa förbundet, se Kooperationen. lvoordina’ter, se Analytisk geometri. Koordination, samordning, samverkan mellan olika organ, särskilt musklernas samverkan för bibehållande av balans och ändamålsenlighet i rörelser. Koordina’tsyste’in, se Analytisk geometri. Kopa’1 är ett hårt harts, som erhålles bl. a. av ett flertal tropiska väx- ter, tillhörande familj Leguminosfe. Av K. framställes fernissa. Kope’k, se Rubel. Koper’nikus, N., 1473—1543, polsk astronom, den nutida astronomins grundläggare. Enligt K. kretsa jorden ocli de andra planeterna kring solen; ej, som man förut trott, solen och planeterna kring jorden. Påven bannlyste denna åsikt såsom stridande mot bibelns läror. K: s bestämningar av månens omloppstid bilda grundvalen för den gregorianska kalendern. Kopi’a, avskrift av en handling, avdrag av en fotografiplåt. Efter mönster av ett visst konstföremål gjord prydnadssak, tavla etc. Kopiö’s, ansenlig, oerhörd. K. har särskilt avseende på mängdförhållanden. Kop’je, från holländskan stammande, i Sydafrika använd benämning pä kullar och höjder. Koppar är en av de för människan viktigaste metallerna. Kem. tecken Cu. Atomvikt 63.6. Atomvärde 1 och 2. Specifik vikt 8.9. Smältpunkt 1083°. Den är starkt glänsande och till färgen röd. Den gröna hinna, ärg, med vilken koppar överdrages i luft, utgöres av basiskt karbonat. Saltsyra och utspädd svavelsyra angripa icke koppar, vilket däremot varm koncentrerad svavelsyra och salpetersyra göra. Vid närvaro av oxidationsmedel (t. ex. gott lufttillträde) angripa dock även jämförelsevis svaga syror (t. ex. ättiksyra) K. K. har en mångsidig användning t. ex. till kokkärl, till apparater inom den kemiska industrin, till elektriska ledningar och maskiner. Den ingår i åtskilliga legeringar såsom brons, mässing och nysilver. — Den viktigaste kopparmalmen är i Sverige kopparkis [CuFeS2], andra malmer äro brokig kopparmalm [CusFeSs], kopparglans [CU2S] och atakamit, bestående av basisk kopparklorid. K. förekommer därjämte i stor utsträckning gedigen t. ex. vid övre sjön i Förenta Staterna. Ur de ovan nämnda malmerna framställes K. antingen på torra el. våta vägen. Vid framställning av råkoppar på torra vägen kan tillvägagångssättet vara ungefär följande. PfOstning av malmen, vid vilken en del av svavlet förbrinner till svaveldioxid, järnet syrsättes till järnoxid, och kopparn erhålles i form av svavelkoppar. Smältning av den vid röstningen erhållna produkten tillsammans med kol och slaggbildande ämnen, varvid den s. k. skärstenen, som huvudsakligen består av svavelkoppar, skiljes från den av järnsilikat bestående slaggen. Härefter följer slutligen förnyad röstning i bessemer-konverter el. flamugn, som åstadkom-