mer, att en del av svavelkopparn oxideras till kopparoxid, som i sin tur inverkar på den kvarvarande svavelkopparn. Reduktionen av svavelkopparn kan även efter fullständig röstning ske med tillhjälp av kol i schaktugn. Vid framställning av råkoppar på våta vägen rostas malmen tillsammans med koksalt (klorerande röstning) ; den därvid erhållna kopparklo-riden utlakas med vatten, varefter kopparn slutligen utfälles ur lösningen med tillhjälp av järnskrot. Den på detta sätt erhållna produkten benämnes cementkoppar. Reningen av råkopparn (raffineringen) sker antingen genom omsmältning med slaggbildande ämnen, då de förorenande metallerna oxideras och gå i slaggen (den samtidigt bildade kopparoxidulen reduceras vid omröring med björkstänger, poolning) el. ock på elektrolytisk väg, varvid det elektrolytiska badet utgöres av sur kopparsulfatlösning, anoden av råkopparplattor och kato-den av plattor av ren koppar. Kopparproduktionen i världen uppgick åren 1922, 1923 och 1924 till resp. 915,000, 1,280,000 och 1,390,000 ton. De största kopparproducenterna år 1924 voro Förenta Staterna med 815,000 och Chile med 172,000 ton. De mest kopparpro-ducerande länderna i Europa voro Spanien och Portugal med en sammanlagd årsproduktion av 52,000 ton. I Sverige framställdes år 1924 5,000 ton. — Salter av envärdig koppar kallas för kuproföreningar, av tvåvärdig koppar kupriföreningar. Bland kupro-föreningarna märkas den röda kop-påroxidulen [CU2O], som i naturen förekommer som mineralet kuprit, samt kuprosulfiden (mineralet kopparglans). Bland kupriföreningarna märkas den som oxidationsmedel använda kopparoxiden [CuOl, det blågröna, i vatten olösliga hydratet [Cu(OH)2], kopparsulfatet [CUSO4], som benämnes kopparvitriol el. blå vitriol och som användes inom galvanoplastiken och vid framställning av vissa blå och gröna färger m. m., koppararsenit [CuHAsOa], som användes som färgämne under namnet Scheeles grönt, Scliweinfurter-grönt el. kejsargrönt, som utgöres av ett dubbelsalt av koppararsenit och kopparacetat, spanskt grönt, som består av basiskt kopparacetat, samt ba-siskt kopparkarbonat [ (CuOIihCOa], som i naturen förekommer som det blågröna mineralet malakit. Kopparberg, köping i nv. Västmanland. 1,G00 inv. I närheten Kaveltorps gruvor. Trämassefabrik. Kopparbergs län omfattar landskapet Dalarna med undantag av Orsa finnmark.. 30,015 kvkm., därav 1,766 kvkm. vatten. 254,000 inv. Den odlade jorden upptager blott omkring Vao av ytvidden och har sin huvudsakliga utbredning omkring sjön Siljan samt på slätterna mellan Falun och Hede-mora. över % av ytvidden utgöres av skog, återstoden upptages av oanvändbar mark, myrar och fjäll. Jordbruket är mycket välskött. Mest odlas havre, råg och potatis. Länet har riklig tillgång på vattenkraft. Denna har i stor utsträckning tagits i anspråk av den betydande industrin (metall- och pappersindustri). I fråga om bergsbruk är K. näst Norrbottens län Sveriges främsta län. Järnmalm brytes på ett stort antal gruvfält, främst i Grängesberg. Städer: Falun (residensstad), Säter, Hede-mora, Avesta och Ludvika. Kopparglans, miner., består av koppar ocli svavel [CU2S]. K. har svartgrå metallglans och finnes sällsynt i vårt land. Kopparkis, miner., består av koppar, järn och svavel [CuFeS2]. Det innehåller ren 34.6 % koppar och är me-tallglänsande, grönaktigt mässinggulc samt repas med kniv (skillnad från svavelkis). Kopparmatte, benämning på en kopparstaty, som fordom var uppsatt på skampålen på Stockholms Stortorg. K. uppställdes här i mitten på 1600-t. och finnes nu i Stockholms rådhus. Kopparorm, se Ormslå. Kopparstenarna, fyrskepp vid un-dervattensgrundet K., n. om Gotska sandön. Kopparstick, dels gravstickelarbete på koppar, dels avtryck av detta. Olika slag av K. i mera vidsträckt mening äro gravstickelgravyren (det egentliga K.), kallnålsgravyren, mez-zotintogravyren, etsningen, akvatinta-gravyren m. fl. Gravering i koppar är en urgammal konst, men avtryck av gravyrer började man ej taga förrän på 1400-t., först i Tyskland. Jfr även Etsning. Kopparvitriol, se Koppar. Kopparåldcr, förhistorisk period på gränsen mellan sten- och bronsåldern (i Norden sammanfallande med yngsta stenåldern). Koppglas, se Koppning. Koppleri’, främjande av otukt mellan andra är enligt svensk lag straffbart i vanliga fall med fängelse från en till sex månader el. straffarbete från en månad till fyra år. Koppling. — 1. Se Elektriska maskiner. Galvaniska element och Radio. — 2. Se Axelkoppling. — 3. Se Ärftlig-hetslära. Koppning, fordom använd metod för åderlåtning. Medelst en koppsnäp-pare, ett instrument, som innehöll talrika parallella klingor, vilka fram-drevos av en fjäder, skar man grunda snitt i huden. Med hjälp av koppglas