Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer, att en del av svavelkopparn
oxideras till kopparoxid, som i sin tur
inverkar på den kvarvarande
svavelkopparn. Reduktionen av
svavelkopparn kan även efter fullständig
röstning ske med tillhjälp av kol i
schaktugn. Vid framställning av råkoppar
på våta vägen rostas malmen
tillsammans med koksalt (klorerande
röstning) ; den därvid erhållna
kopparklo-riden utlakas med vatten, varefter
kopparn slutligen utfälles ur lösningen
med tillhjälp av järnskrot. Den på
detta sätt erhållna produkten
benämnes cementkoppar. Reningen av
råkopparn (raffineringen) sker antingen
genom omsmältning med
slaggbildande ämnen, då de förorenande
metallerna oxideras och gå i slaggen (den
samtidigt bildade kopparoxidulen
reduceras vid omröring med
björkstänger, poolning) el. ock på elektrolytisk
väg, varvid det elektrolytiska badet
utgöres av sur kopparsulfatlösning,
anoden av råkopparplattor och
kato-den av plattor av ren koppar.
Kopparproduktionen i världen uppgick åren
1922, 1923 och 1924 till resp. 915,000,
1,280,000 och 1,390,000 ton. De största
kopparproducenterna år 1924 voro
Förenta Staterna med 815,000 och Chile
med 172,000 ton. De mest
kopparpro-ducerande länderna i Europa voro
Spanien och Portugal med en
sammanlagd årsproduktion av 52,000 ton. I
Sverige framställdes år 1924 5,000 ton.
— Salter av envärdig koppar kallas
för kuproföreningar, av tvåvärdig
koppar kupriföreningar. Bland
kupro-föreningarna märkas den röda
kop-påroxidulen [CU2O], som i naturen
förekommer som mineralet kuprit, samt
kuprosulfiden (mineralet kopparglans).
Bland kupriföreningarna märkas den
som oxidationsmedel använda
kopparoxiden [CuOl, det blågröna, i
vatten olösliga hydratet [Cu(OH)2],
kopparsulfatet [CUSO4], som benämnes
kopparvitriol el. blå vitriol och som
användes inom galvanoplastiken och vid
framställning av vissa blå och gröna
färger m. m., koppararsenit [CuHAsOa],
som användes som färgämne under
namnet Scheeles grönt,
Scliweinfurter-grönt el. kejsargrönt, som utgöres av
ett dubbelsalt av koppararsenit och
kopparacetat, spanskt grönt, som
består av basiskt kopparacetat, samt
ba-siskt kopparkarbonat [ (CuOIihCOa],
som i naturen förekommer som det
blågröna mineralet malakit.
Kopparberg, köping i nv.
Västmanland. 1,G00 inv. I närheten Kaveltorps
gruvor. Trämassefabrik.
Kopparbergs län omfattar
landskapet Dalarna med undantag av Orsa
finnmark.. 30,015 kvkm., därav 1,766
kvkm. vatten. 254,000 inv. Den odlade
jorden upptager blott omkring Vao
av ytvidden och har sin huvudsakliga
utbredning omkring sjön Siljan samt
på slätterna mellan Falun och
Hede-mora. över % av ytvidden utgöres av
skog, återstoden upptages av
oanvändbar mark, myrar och fjäll.
Jordbruket är mycket välskött. Mest odlas
havre, råg och potatis. Länet har
riklig tillgång på vattenkraft. Denna
har i stor utsträckning tagits i
anspråk av den betydande industrin
(metall- och pappersindustri). I
fråga om bergsbruk är K. näst
Norrbottens län Sveriges främsta län.
Järnmalm brytes på ett stort antal
gruvfält, främst i Grängesberg. Städer:
Falun (residensstad), Säter,
Hede-mora, Avesta och Ludvika.
Kopparglans, miner., består av
koppar ocli svavel [CU2S]. K. har
svartgrå metallglans och finnes sällsynt i
vårt land.
Kopparkis, miner., består av koppar,
järn och svavel [CuFeS2]. Det
innehåller ren 34.6 % koppar och är
me-tallglänsande, grönaktigt mässinggulc
samt repas med kniv (skillnad från
svavelkis).
Kopparmatte, benämning på en
kopparstaty, som fordom var uppsatt på
skampålen på Stockholms Stortorg.
K. uppställdes här i mitten på 1600-t.
och finnes nu i Stockholms rådhus.
Kopparorm, se Ormslå.
Kopparstenarna, fyrskepp vid
un-dervattensgrundet K., n. om Gotska
sandön.
Kopparstick, dels gravstickelarbete
på koppar, dels avtryck av detta.
Olika slag av K. i mera vidsträckt
mening äro gravstickelgravyren (det
egentliga K.), kallnålsgravyren,
mez-zotintogravyren, etsningen,
akvatinta-gravyren m. fl. Gravering i koppar
är en urgammal konst, men avtryck
av gravyrer började man ej taga
förrän på 1400-t., först i Tyskland. Jfr
även Etsning.
Kopparvitriol, se Koppar.
Kopparåldcr, förhistorisk period på
gränsen mellan sten- och bronsåldern
(i Norden sammanfallande med
yngsta stenåldern).
Koppglas, se Koppning.
Koppleri’, främjande av otukt
mellan andra är enligt svensk lag
straffbart i vanliga fall med fängelse från
en till sex månader el. straffarbete
från en månad till fyra år.
Koppling. — 1. Se Elektriska
maskiner. Galvaniska element och Radio. —
2. Se Axelkoppling. — 3. Se
Ärftlig-hetslära.
Koppning, fordom använd metod
för åderlåtning. Medelst en
koppsnäp-pare, ett instrument, som innehöll
talrika parallella klingor, vilka
fram-drevos av en fjäder, skar man grunda
snitt i huden. Med hjälp av koppglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
