Kräfta. Kräfta i genomskärning. 1. Mage. 2. Muskler för överkäkens rörelser. 3. Lever. 4. Hjärta. 5. ögonartär. C. Bak-kroppsartär. 7. Gälar. 8. Äggstock. 9. Ändtarm. 10. Bakkroppsinuskula-tur. 11. Muskler i första bröstbenparet. Kråksläktet el. korpsläktet (Corvus) liör till Kråkfåglarnas familj. Hithörande fåglar ha kraftig näbb. De äro allätare och bygga enkla bon, vanligen i träd el. på klippor. K. äro jämförelsevis begåvade och utmärka sig för list, slughet och läraktighet. Alla ha den egendomliga vanan att samla och gömma undan glänsande föremål, av vilka de ej kunna ha nytta. Till K. höra bland annat Kajan, Korpen, Kråkan och B å k a n. Krås, rynkat el. veckat tyg kring hals el. handleder. Kräfta el. flodkräfta (Astacus flu-viatilis) tillhör kräftsläktet (Astacus) inom ordningen Decapoda bland de liögre kräftdjuren (Malacostraca). Fyra par gångfötter och ett par extremiteter utbildade med stora klor. Allmän i våra sjöar och mindre vattendrag. Simmar baklänges med tillhjälp av den kraftiga stjärten. Hannen har smalare stjärt än honan. Hos hannen äro stjärtens två första fotpar större och annorlunda utbildade än hos honan. Jfr Kräftdjuren. Kräfta kallas hos växter av svampar el. bakterier orsakade sårigheter på stammar el. grenar, vilka omgivas av vedvulster. — Inom medicinen benämnas svulster, som härstamma från epitelvävnader och ha elakartad växt, för K. el. Cancer. Jfr Svulst. Kräftan, astr., stjärnbild, tillhörande Djurkretsen. Till K. hör stjärnhopen P r re s e p e, urskiljbar endast som en ljus fläck för blotta ögat. Jfr Stjärnhimmeln. Kräftdjuren el. krustaceerna (Cru-stacea) utgöra en klass bland leddjurens provins Arthropoda. I regel vattendjur, som andas med gälar. De ha två par antenner och flera par extremiteter, även på bakkroppen. Fast kitinskelett med inlagring av kalcium-karbonat. Under utvecklingen försiggår vanligtvis en mycket genomgripande omdaning (metamorfos). De allra flesta äro i vatten fritt levande djur, en del, de s. k. havstulpanerna el. rankfotingarna (Cirripedia), äro fastsittande i havet pä diverse olika föremål. Några (t. ex. vissa rank-fotingar) föra ett parasitiskt levnadssätt. En utdöd kräftdjursgrupp är trilobiterna, som talrikt finnas repre-. senterade redan i de kambriska avlagringarna. Kräftdjuren indelas i 1. Entomostraca. Lägre kräftdjur. 2. Malacostraca. Högre kräftdjur. Till de lägre höra bland annat Vattenlo p-p o r (Cladocera) och Rankfoting-ar (Cirripedia), till de högre bland annat Kräftan, Hummern, Krabban, Räkan, Gråsuggan m. fl. Kräftpest, av bakterier orsakad, smittosam sjukdom hos kräftor. K. har i Sverige särskilt i Mälarens och Hjälmarens vattenområden orsakat stor förödelse å kräftbestånden. Sjukdomen sprides bland annat genom fångstredskap. Kräkla, till kyrkoskrud hörande, upptill krökt stav, vanligen rikt orna-menterad. Kräkmedel framkalla kräkning antingen genom retning av nervcentrum för kräkningsreflexen såsom t. ex. apomorfin el. också genom reflexverkan, åstadkommen genom retning av magslemhinnan t. ex. kräkrot, kräkvinsten, kopparsalter m. fl. Kräkrot, se Ipecacuanha. Kräkvinsten, kräksalt, kaliumantl-monyltartrat, ett vitt salt, som i liten